Palmkål, svartkål, eller snyggkål, som jag vill kalla den, kvalar ju lätt in som en av höstens tjusigaste bekantskaper. Matta mörkgröna blad som förvandlas till mastigt klargrönt under tiden man steker den. Ett tips är att snabbt steka stora bitar frasiga i het olivolja och använda istället för sallad till burgare. Eller förväll strimlad kål, skölj i iskallt vatten, krama ur och gör en sallad med en skvätt äppeljuice i dressingen.
Själv är djupt nere i soppträsket och jag skyller allt på julen. Mina dagar är fyllda av glögg, saffranskakor, revbensspjäll och gravad lax. Middagsmaten får bli av den enkla sorten. Igår blev det den toscanska soppgrytan, ribollita. Namnet betyder omkokt, soppan ska alltså helst stå till nästa dag innan den äts. Jag åt dock min direkt och det var gott. Men dagen efter var den såklart snäppet bättre. Originalet görs på torkade bönor, och man brukar inte använda buljong. Min variant gjordes på burkbönor, svag buljong och en parmesanskalk, som ger en rejäl umamiskjuts. (skalken brukar även göra underverk med min köttfärsås). Nästa vecka är jag framme vid nyårsafton och då kanske jag orkar med lite mer avancerade konster i kokvrån.
Toscansk soppgryta på svartkål, cannellinibönor och bröd. Gör den gärna en dag i förväg. Kålen går att byta ut mot savojkål eller repad grönkål. Att låta en skalkbit parmesan koka med i en soppa, gryta eller köttfärssås ger djup smak och den reder även lite. Tänk på att alltid använda äkta parmesan, den innehåller ingen paraffin.