En av de allra smaskigaste syrorna naturen bjuder på är oxalsyra. Det är en karboxylsyra som i princip bara består av två karboxylsyragrupper och förutom att ha den i mat kan man med fördel kalka av badrummet med den. Faktum är att oxalsyra indirekt var en stor del i mitt doktorandarbete då jag oxiderade aluminium med den, men det är fan helt orelaterat till dagens bloggpost.

Oxalsyran är på något vis vårens stora syra då den förekommer rikligt i flera växer som vi förknippar med vår - rabarber, harsyra, ängsyra men även spenat får sin lilla syrlighet från oxalsyra. Syran är faktiskt giftig och man ska passa sig för att ge små barn för mycket av den. Oxalsyran reagerar med kalcium och bildar svårlöslig kalciumoxalat som faktiskt kan ge upphov till njursten och är man njursjuk så bör man vara lite försiktig med den. Får man i sig stora mängder är det risk för kalciumbrist och det kan ge rätt så trista neurologiska symptom samt benskörhet.

Egentligen är det nog bara i rabarbersaft vi kan komma upp i halter som blir tråkiga. De höga halterna oxalsyra i rabarbersaft kan vi sänka ordentligt genom att hälla ner lite kalk i den färdiga rabarbersaften. Det som händer i saften är att att kalcium från kalket tillsammans med oxalatjoner bildar just kalciumoxalat som små fasta kristaller och dessa kan du sedan filtrera bort i ett kaffefilter och känna dig lite som en kemist i köket.

Oxalsyran passar utmärkt ihop med fläsk. Testa att linda in ett ängsyrablad tillsammans med en sparris i bacon och lägg sedan på grillen, syran gör förvånande mycket för smaken. Hittar du inte ängssyra så hittar du säkerligen harsyra i alla fall och det funkar precis lika bra.