Pannkakstårtan: en studie i multikultur
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8173","attributes":{"class":"media-image size-medium wp-image-1091 alignnone","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"300","height":"224","alt":"blinier med rabarber och gr\u00e4dde"}}]]
Varje dag passerar jag som etnisk svensk mitt i livet. Uppenbarligen vinner blondiefaktorn över konstigt namn minst 9 gånger av 10, och den tionde brukar vara när man skrivit i tidningen om invandring och någon arg läsare uppmanar den slemt invandringsglada och misstänkt utrikiska skribenten att "åka hem till Kina". (Obs, detta har hänt på riktigt. Nej, jag kan inte förklara det.)
På det stora hela är jag förstås svensk också (notera att nån som jag får välja detta själv, också det ett privilegium ur hud- och hårfärg). Politiskt är jag så fäst vid statsindividualism, allmän sjukförsäkring och dagis att jag över huvud taget inte kan tänka mig andra modeller, emotionellt är jag som mest hemma i fjäll och skog. Aldrig andas jag så lätt som där.
Kulinariskt och kulturellt är det annorlunda. Kanske är det just där min egen multikultur visar sig tydligast, den mångfald som lever inne i mig, i magen mer än i tallkottkörteln. När mitt barn så önskade sig pannkakstårta till sitt födelsedagskalas kunde jag därför inte nöja mig med pannkakor och sylt, eller vad man nu har i pannkakstårtor i det här landet.
I England finns en efterrätt som inte ens har något namn på svenska, fool. Dumskalle. Eller tvärtom, då. En fool är en barnslig efterrätt, en pudding mer än en dessert för den som förstår distinktionen, en somrigt lättsinnig blandning av frukt och vispgrädde eller vaniljsås eller rentav tjock dallrande yoghurt. Ordet kommer från franskans fouler, röra, och gräddigheten passar perfekt till den sortens syrliga sommarbär som finns i överflöd i både England och Sverige, krusbär, vinbär, åkerbär. Allra bäst blir det dock med rabarber.
Svenska pannkakor är gott, förstås, men det finns bättre versioner ute i världen. Jag var ute efter något lite mer substantiellt, som skulle stå emot att varvas med rabarber och grädde och valet föll till slut på blinier, denna ljuvliga simultant tuggiga och fluffiga jästpannkaka på bovetemjöl. I vanliga fall serveras de med rökt lax eller forellrom, men ingenting säger att man inte skulle kunna ha dem till sött också, med vissa justeringar. Både mitt barn och jag älskar den nötiga smaken i bovetet, men om man tror att det innebär problem för de egna eller telningarnas smaklökar går de utmärkt att göra på rent vete också. Ni märker att jag håller fast vid illusionen att man behöver ett barn att skylla på för att göra pannkakstårta.
Pannkakstårta på dessertblinier med rabarberfool
Receptmakare: Isobel hadley-kamptz
Portioner: 8
Tid: 1,5 timme en dag, 1,5 timme nästa dag.
Givetvis kan man äta blinierna som de är med sylt eller för all del mer traditionella salta tillbehör (öka eventuellt då boveteandelen med 1 dl). Rabarberfoolen, vars grundrecept jag hämtat från Nigella Lawson, går också bra att äta för sig, då bör man vända ner purén i grädden och rippla sirapen över och röra lite halvhjärtat så att det blir ungefär vitt- och rosarandigt. Proportionerna är helt individuella, jag föredrar ungefär lika delar grädde och puré och rätt mycket sirap på. Jag har en burk socker som det ligger en halverad vaniljstång i för att få vaniljsocker (det är bara att hälla på mer socker efter hand), har man inte det, kan man ha i en halverad vaniljstång i formen stället.
- 1 kg rabarber
- 300 g vaniljsocker
- (eller en vaniljstång, halverad på längden)
- Sätt ugnen på 190 grader.
- Skär bort eventuellt fult på rabarbern och skär i 5-centimetersbitar (skala ej)
- Lägg i en ugnsfast form. Häll över sockret. Lägg folie på och ha i ugnen i 45-60 minuter eller tills rabarbern är helt mjuk
- Ta ut och sila av saften från rabarbern.
- Häll saften i en kastrull och koka ihop till ungefär halva mängden. Häll upp i en kanna. Ställ svalt men helst ej i kylen.
- Mixa rabarbern tills helt slät. Låt svalna och ställ i kyl över natten.
- 6 dl mjölk, fingervarm
- 20 g jäst
- 3 dl vetemjöl
- 2,3 dl bovetemjöl
- 1,5 krm salt
- 1 msk socker
- 2 äggulor + 2 äggvitor
- 1,2 dl tjock matlagningsyoghurt eller gräddfil
- smör att steka i
- Vispa ihop alla ingredienser utom äggvitorna och smöret
- Jäs i minst 1 timme i rumstemperatur.
- Vispa äggvitorna styva (jag vänder än i dag bunken ovanför huvudet för att testa, ett litet sätt att hitta spänning i vardagen), vänd ner i smeten.
- Hetta upp helst en plättlagg eller blinipanna till medelvärme. Det blir bäst i gjutjärn, om du inte har nån får teflon duga.
- Stek plättarna i smör, smöra lite extra mellan varje lagg. Den första kan bli lite konstig, justera värmen så att de blir så ljusa/mörka som just du vill.
Till servering: 3 dl vispgrädde. Vispa den.
Montera pannkakstårtor med plättar, rabarberpuré och grädde. Droppa rabarbersirap över. Vissa kan vilja äta plättarna en och en i handen med fyllning i mitten "som tacos" (citat från en familjemedlem). Rabarbersirapen passar också utmärkt att hälla i botten av ett vinglas och toppa med mousserande vin. Det kan man behöva efter ett barnkalas.
Kommentarer
Tack Isobel för påminnelsen och tack Emil O. för superb fördjupningslänk!
Jag hade aldrig hört talas om fool i efterrättssammanhang! Det verkar vara ett utmärkt svar på frågan "vad ska vi göra med alla rabarber?" Ytterligare varianter på temat finns här:
http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/wordofmouth/2012/apr/12/how-to-ma...
Jag gjorde också "rhubarb fool" i helgen, vilket sammanträffande =D. Jag vispade i lite vanilj i grädden istället för i rabarbern, i den hade jag istället lite ingefära och lite kardemumma.
Smaskigt enkel dessert, ligger väl ganska nära en mousse (fast utan gelatin). Jag vände i en vispad äggvita också för lite fluffigare konsistens och toppade verket med riven choklad.
Fool am I, tack Mi för länk skall det vara!
Tack Emil också för all del, tack sommarvädret också när vi nu är igång, osv.
Sidor