Pommes en masse
Jag som tyckte det var så himla smart att skära lite mer pommes frites än de som kommer att gå åt i kväll, förfritera allt och slänga in ungefär hälften i frysen för kommande pommes-orgier.
Det är möjligtvis smart tänkt. Men eftersom jag hamnade i mitt vanliga zen-liknande matlagningstillstånd har jag nu skurit upp pommes för ett helt kompani. Det är inte nara det att det är mycket pommes. Det är gigantiskt mycket, pommes av rent gargantuanska proportioner. Ett pommes-berg. Pommesen fick ligga i blöt i min tioliterskastrull och min trelitersbunke. Jag torkade dem torra i ett badlakan. Nu är jag fast i den otacksamma uppgiften att förfritera mitt montagne des pommes frites.
Tur att jag har gjort så förbannat mycket pommes, för det lär dröja innan jag blir sugen på att göra nya.
(Om inte Magnus och hans bröder snurrat iväg till Regalskeppet Kronan med kameran hade ni kunnat få en bild av spektaklet.)
Kommentarer
Du kanske får göra pompe-lompe på resterna!
Zen var det (jag gör precis samma sak (handskurna julienne till en gratäng eller soppa). Meditativt ja, tills man upptäcker att man har typ 2 kilo juliennestickor.
Lisa: Eftersom det rimmar MÅSTE det vara en bra idé!
Jessika: Haha, jag känner förstås igen mig. Fast i mitt fall var det tre och ett halvt kilo, vilket blir helt absurt mycket pommes frites. Det är nog rekord...
Pompelompe. Det verkar kungligt. Jag ler i mjugg.
Det känns onekligen bra att lompetraditionen sprider sig till Sverige på allvar och börjar utvecklas. Är det rent av ett Nouvelle Lompecuisine som hägrar vi vår gastrinomiska horisont? Hänger norrmännen med på detta tro?
Sidor