Det är uppenbart för alla och envar att försommaren står i sin prydno. Maskrosorna exploderade nyss på gräsmattor och ängar och är snart borta. Någon mer maskroschock kommer inte i år, nu kommer maskrosorna att blomma och fröa av sig mer lågintensivt under hela sommaren. För mig är det just när maskrosorna blommar, i mitten av maj, som sommaren har sin allra finaste stund. Göken gal, näktergalarna svirrar, ängarna vaknar, ramslöken står i blom! Det finns så mycket att se, och så mycket att se fram emot, och det som hunnit försvinna går att leva med - handen på hjärtat, saknar ni snödropparna just nu, även om de gjorde er så glada i vintras?

Apropå maskrosor så skrev jag en liten text till vår lokaltidning Corren för oherrans många år sedan. Den var inte så glättig som ämnet maskrosor annars skulle kunna antyda. Jag kallade den "Sommarens föråkare", och menade att maskrosen var en riktig party pooper. Snabbt går den där gula gräsmattesolen över i en grå fröboll, som minner oss om att allt som blommar en gång blommar över och försvinner, och det till och med innan sommarens själva klang-och-jubel-föreställning (midsommar) ägt rum. "Aldrig får man vara riktigt glad", är de där dunbollarnas innebörd, men jag kanske bara var på taskigt humör när jag skrev texten, för jag tror inte att någon enda höll med mig. Nå, rasande stolt var jag i alla fall över att få läsa mitt namn i en riktig tidning - de där insändarna i skoltidningen räknas inte.

Nere i köket står just nu två burkar maskrosmarmelad och svalnar. I vinter ska den påminna mig om maskrosens storhetstid, då försommaren stod i sin prydno, då allt låg framför oss och inget tycktes omöjligt. Den klistrigt söta massan blir sommarens eko. Men mitt löksalt kommer också att påminna om sommaren, det som jag varje morgon strör på frukostomeletten, och på en hel del annat. Saltet är späckat med fyra sorters lök, och nu förstår ni att den där rubriken till inlägget födde sig själv, även om lök förstås heter cipolla på italienska, inte onione som är ett bedrägligt påhitt.

Fast egentligen är det där fyrlökssaltet lite oegentligt. Det är bara tre sorters lök i: ramslök och gräslök från min täppa, och kajp (skogslök) från hemligt ställe. Det fjärde är löktrav, som ju botaniskt inte är ens är en avlägsen gummikusin till en äkta lök utan blott en trav. Men det handlar ändå om en hederslök. Dess vetenskapliga släktnamn är Alliaria, en medveten blinkning åt lökarnas släktnamn, Allium; löktraven osar verkligen vitlök, och förtjänar sin plats i mitt salt, så trav den är.

Apropå näktergalar förresten. Jag har nog aldrig hört så många näktergalar sjunga som i år. De sitter lite här och var och svirrar och glunkar, just nu som intensivast. Men jag har nog bara sett ett fåtal, trots sin sång är de notoriskt blyga och grå av sig, som om de skämdes för att de har fågelvärldens mäktigaste pipa, en befjädrad Maria Callas som smugit in i en skrubb för att ta ton.

Och apropå ingenting. Det är nu vårbrodden är som mest aromatisk, det blyga grässtrå som alla sett men få känner till och nästan ingen smakat. Det är mig ett mysterium att den aldrig nämns i samband med brännvinskryddning. Stick ner några strån i en kvarting, och till midsommar har ni har en svensk zubrowka som definitivt inte skäms för sig vid en jämförelse med originalet. Jag har skrivit om vårbrodd tidigare, till exempel här. Snaps på vårbrodd är som gjord för matjesill, väl värt att testa.

Edit: Jag lägger till receptet på maskrosmarmeladen. Det är inte jag som hittat på det, utan jag såg det i Facebookgruppen Vilda ätliga växter i Sverige.

Maskrosmarmelad

receptmakare: monica pehrsson

Jag tycker inte att det gör något att det följer med lite grönt när maskrosorna ska rensas; i recept brukar stå att endast det gula i blommorna får tas med. Men det handlar ändå om en marmelad, med bitter smak från citrusskal, så det bittra/beska som tillkommer från gröna blad (holkfjällen?) ger snarare en mer vuxen smak åt marmeladen, föreställer jag mig. Hur som helst blev det gott, jag ångrar mig inte. Och vad smakar maskrosor? Sol! Honung! Värme!

• 5 dl maskrosblommor (bara de gula kronbladen)
• 5 dl vatten
• 3 dl syltsocker
• 1 citron
• 1 lime

1. Skala citronen med ett cestjärn, lägg undan strimlorna.
2. Skiva citron och lime i tunna skivor.
3. Lägg maskrosblommor och citrus i en skål, slå över det kokande vattnet. Låt dra i några timmar.
4. Sila ifrån vätskan ner i en kastrull, lägg i syltsocker och citronskal.
5. Sjud ihop det hela i en sådär 15-20 minuter, eller till rätt konsistens.
6. Slå upp på burkar.