Rapport från sjuksängen (och London)
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10212","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-622","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"370","title":"bild_002","alt":"bild_002"}}]]Det är verkligen inte ofta jag är krasslig, men den här gången var det rejält illa. Jag är nu inne på min andra influensa och tionde dagen som officiellt mör. Febern har lagt sig, men när man knappt får i sig youghurt blir det smått orealistiskt att skriva om mat. Och mina suddiga mobilbilder får symbolisera min egen brist på skärpa.
Därför har ni till exempel inte fått höra om Londonresan, om den smått fantastiska ostbricka med Berkswell, krämig Wigmore, och Colston Basset Stilton med söta martin sec-päron jag åt på La Fromagerie i Marylebone (samtidigt som ostdrottningen och ägaren Patricia Michelson snurrade runt för att ordna födelsedagsmiddag till sin mor).
Inte heller om den grymma tapasbaren Barrafina i Soho där jag kalasade på tunnskivad bläckfisk med kapris, sprödfriterad zucchiniblomma fylld med getost och de bästa gambas al ajillo jag ätit i mitt liv, medan bror min tuggade i sig morcilla toppad med frasigt stekt vaktelägg och grillad vaktel i aioli (baske mig, åt han inte kyckling med romescosås också?). Barrafina tar inte reservationer och har endast ett tjugotal sittplatser, man köar med dryck och tilltugg tills det blir ledigt, helt enkelt. Ett tips är att inte komma så sent som vid åttablecket, då får man vänta mycket länge medan man avundsjukt stirrar på de ätande, lyckliga satar som haft lite bättre planering. Och hinner stoppa i sig ganska många croquetas, men sämre kan man ju ha det.[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"10213","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-full wp-image-623","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"501","height":"310","title":"barrafina","alt":"barrafina"}}]]Dessutom missade både ni och jag den planerade Valborgsmenyn, men jag har lite fina idéer på lager som jag pytsar ut framöver. Fast först ska jag friskna till och vaska fram en vinnare i Taffels sparristävling. Och på måndag ska jag åka till Stockholm för att representera vår butik och Resurskocken som är nominerad till Årets Hållbara butik på Retail Awards 2012 . Jag tycker ni ska hålla tummarna för oss, det kan behövas, vi är en riktig underdog i en kategori där övriga nominerade är Blueberry Lifestyle och eh... IKEA.
Kommentarer
Wigmore är farligt gott! Hoppas du frisknar till ordentligt snart och klart jag håller tummarna för er i Sthlm.
Tack raring, det var roligt att träffa dig i London. Ska ta in Wigmore via Möllans Ost. Synd bara att den har ganska kort hållbarhet, vi får hoppas folk fattar hur bra den är.
Åh vilket bra tips med tapasbaren. Får bli ett måste vid nästa Londonresa!
Så bra (och skönt att slippa boka bord som sagt). Det var brorsans flatmate Johan som tipsade om Barrafina, men stället har uppenbarligen fallit fler på läppen: http://www.sidbloggen.se/2012/04/24/cafe-jan-gradvall-guidar-dig-till-lo...
Kul att läsa och hoppas du kryar på dig!
Tack Pia! Självklart vill jag gärna höra om ditt Londonbesök också. Bloggen eller magasinet?
Troligtvis både och!
Det låter lovande :)
OOh, ostbricka, yammie; det får det bli ikväll!
Krya på dej! Och jag håller tummarna stenhårt på måndag!
Jag håller tummarna för er, och gläds åt att du tillfrisknat!
Tackar dessutom för London-tipsen :-). Hade själv tänkt äta frukost på just Le Fromagerie i Marylebone senast det begav sig, men något kom emellan...
den där osten håller banne mej på att rymma :)!
Wigmoren? Ja, den var perfekt.Ska prova nytt kexrecept snart här hemma.
Annika: Jag tycker det är skönt att inte alltid jaga nytt när man reser tillbaka till en stad, utan njuter lite extra av att återvända till gamla vattenhål.
Nästan så att man kan behöva en efterlysning av den: en wigmore-ost är på rymmen på vägarna kring Lund ;) (fast du var ju i London dårå)
Sidor