Inte visste jag att mitt blogguppehåll skulle vara i över ett och ett halvt år, det är sådant där som bara händer. Men så kul att vara tillbaka här på Taffel igen, bland alla gamla och nya matvänner!
Anders har jag träffat hemma hos Lisa på en saltprovning häromåret där han bjöd mig på vägsalt och Malin B har jag känt sedan hon ringde upp en natt i Mexiko för sex år sedan med frågan om jag ville bli krönikör i hennes tidning. Malin S träffade jag faktiskt för första gången nu i somras över en lunch i Gamla Stan, men här på Taffel har vi pratat ända sedan 2008. Med David, som står bakom hela ansiktslyftningen här på Taffel, har jag gjort så många matfotograferingar genom åren att polityren gått av och vi numera brukar ett så ovårdat språk sinsemellan att familjen häpnar. Och givetvis springer vi andra på varandra lite här och där, så visst känns det som om detta ska bli bra!
Sist jag bloggade hade jag precis skickat iväg synopsis till en kokbok, och när det väl var antaget skedde allt så snabbt att jag inte riktigt hann med vare sig mig själv eller en ideell blogg. Jag var ganska nervös också, eftersom det var min första bok i eget namn, och man vet ju aldrig om andra ska uppskatta det man själv snöat in på. Speciellt inte när det handlar om höns. Men det gick vägen: Alla hönsen hemma, som den heter, fick ett fint mottagande och klättrade högt på både kokboks- och husdjurslistorna under våren och sommaren. Härom veckan var jag på bokmässan i Göteborg och träffade hönsentusiaster, lika glada och bubblande på det där lite stjärnögda sättet som vi allihop var när vi började prata om mat.
Så, jag tänkte börja med att bjuda på ett recept från boken som jag lagade senast häromdagen. De fina bilderna är från boken och har tagits av fotografen Carolina Romare (i framtiden får ni hålla till godo med mina mobilbilder). Hugg in!
Tunna, frasiga galetter tillagas enbart på bovetemjöl, vatten och en nypa salt. I södra Bretagne vispas smeten med mjölk, ägg och vetemjöl, fast själva den syrliga och nötiga smaken av bovetet kommer bäst till sin rätt om man håller sig till det nordbretonska originalet. Men var kommer i så fall ägget in i sammanhanget, så att galetterna kunde platsa som äggrecept? Jo, klassikern framför andra – en galette complète – gräddas medan ett knäckt ägg tillagas ovanpå. Äggulan flankeras sedan av skinka och beströs med riven emmentalerost innan allt viks ihop till ett snyggt frasigt kuvert med den buktiga gulan som sigill.
Kommentarer
(Ska bli spännande att se om kommentaren hamnar där det var tänkt, för det ser lite mysko ut i mobilen)
Åh, galetter som är så gott! Stor favorit här hemma med, även om de är lite knepiga att steka så att det blir tunt och frasigt. Har du märkt om det är skillnad på hur smeter blir på olika bovetemjöl? Har du någon favoritsort? (Nu är jag mest ute efter konsistens/stekbarhet, men andra aspekter är såklart också intressanta)
Sidor