Jag och min kompis Hasse hade fått chansen att skyddsjaga kanadagås på en golfbana. De går nämligen in där tidigt på morgonen och skiter på klassiskt kanadagåssätt samt käkar upp greenen. Fan vad schysst, tyckte vi och började göra upp planer för hur vi skulle käka upp alla kanadagäss vi skulle skjuta. Jag bredde ut ordentligt kring konfiterade lår och rökta bröst.

Vi hade fått höra att de går in vid 5-tiden på morgonen och som de ambitiösa nybörjarjägarna vi är så satte vi oss i ett varsitt buskage, rejält kamouflerade, klockan 3 med varsin dubbelpipig hagelbössa laddad med lämpligt gåshagel.

Klockan 4.45 började det kackla utav helvete i luften och 100-150 gäss lade sig på vattnet utanför platsen där vi hade hört att de brukade gå upp på golfbanan. Pulsen steg. Vi hade t o m lagt en eka vid vattenbrynet att ha i händelse av skadeskjutning. Gässen simmade runt där ute i vattnet och ett par av dem gick upp på land. De kom dock inte mot oss utan verkade tveka. Det ska sägas att man inte bör skjuta på längre håll än ungefär 30 meter med hagel. Läget var låst och efter ungefär en halvtimma bestämde vi oss för att försöka åla oss inom skotthåll commando-style. Vi ålade så försiktigt vi kunde men det finns fan inte mycket att gömma sig bakom på en golfbana och det slutade med att alla gässen guppade ut på vattnet och sedan låg där och retade oss. 

Det här har upprepats några gånger sedan dess och jag har faktiskt aldrig lyckats skjuta någon kanadagås.

Det kan kanske tyckas konstigt för icke-jägaren att det ska vara så förbannat svårt att skjuta kanadagås, det finns ju 40000 miljarder av dem. Det är riktigt svårt kan jag lova. De lever i stora flockar och de är inte bara ruskigt vaksamma utan dessutom förhållandevis klipska. Minsta udda beteende i omgivningen och de drar på stört. Första gången vi skulle jaga så var det förmodligen ekan som förstörde jakten. Det var ett udda inslag i bilden de var vana vid så de blev tveksamma och ville inte gå upp.

Nänä, kanadagäss är ju helt jävla orädda, säger du. Ja, det är de på ställen där de inte blir skjutna. På badstränder mitt på dagen och så vidare, där kan man ju nästan gå fram och bli nypt av dem. Men ute på jaktbar mark är det minsann inte lika lätt.

Men varför sköt ni dem inte på vattnet? kanske någon tänker. Nej det gör man inte. Det är alldeles för stor risk att de sjunker direkt efter skottet och då får man aldrig upp dem. Gässen dyker också gärna efter att ha blivit påskjutna. En annan aspekt är risken för rikoschetter mot vattenytan (kanske inte ett direkt problem om man skjuter med hagel). Att skjuta på vattnet är i alla händelser inget alternativ. Det är inte heller helt enkelt att komma till skott på en hel flock med gäss då man måste vara säker på att bara skjuta på en gås med sin hagelsvärm. Det är fullständigt förbjudet att damma in ett skott rakt i en flock och hoppas träffa flera fåglar då risken för skadeskjutning blir jättestor. Innan skott avlossas ska man försäkra sig om att man kan döda en individ på en gång med ett skott. Visst förekommer skadeskjutning men det är i undantagsfall och man ska göra allt i sin makt för att undvika det.

Vi har också vid ett tillfälle försökt att på land smyga oss inom skotthåll med kulgevär, men också det har misslyckats de gånger jag har varit med. Det vanligaste sättet att bli lycksam i sin gåsjakt är nog att jaga med bulvaner och sitta i ett gömsle och ta dem i luften innan de landar, men det är en helt annan bloggpost.

För att vara tydlig gällande jakten så är jag verkligen nybörjare. En erfaren jägare som läser det här kan säkert skrocka gott, men det bjuder jag på. Jag har hur mycket som helst att lära och diskuterar mer än gärna mina fel och misstag.

Hur som helst så har i alla fall Hasse lyckats skjuta några gäss och jag hjälpte honom att röka köttet och det var väl egentligen det den här redan alldeles för långa bloggposten skulle handla om.

Rökning av gåsbröst

Jag har skrivit rätt så mycket om rökning på min tidigare bloggplats. Jag röker på flera olika sätt beroende på vad jag vill ha för resultat men när jag varmröker, som i fallet med gåsen, använder jag nästan alltid en Weber Smokey Mountain. Jag gillar att den röker vid lite högre temperatur än traditionella svenska varmrökar och att atmosfären i röken är riktigt fuktmättad. Det ger en mildare rökning och jag slipper på det sättet få kött som smakar askkopp. Personligen tycker jag att de flesta professionella rökarna röker alldeles för hårt och jag är glad att jag slipper lämna in mitt kött till någon sådan, men det är en smaksak.

Man kan tro att det finns in i helvete med mat på en kanadagås, men så är det inte. Låren från vuxna gäss är inte något vidare så från sådana kan man gott nöja sig med brösten. Dess bröst är i litet kalkonbröststorlek ungefär. 

Jag tog brösten (och även lår från yngre gäss) och lade dem i grovsalt kryddat med ganska mycket krossade enbär. Så fick de ligga ett dygn och torrimma. Sen rökte jag med körsbärsved som jag piffade till lite då och då med enris. Den här gången ville jag ha rätt så kraftig röksmak (med mina mått mätt) så röktemperaturen höll jag kring 90°C och jag rökte i ungefär fyra timmar, till en innertemperatur på 70°C. I många fall skulle jag tycka att det är alldeles för hårt lagad fågel men jag ville ha lite torrare kött. Efter rökningen vakuumpackade jag bitarna och lät dem ligga i kylen ett par dagar, för att röksmaken skulle ditribueras jämnt i köttet.

Det blev riktigt bra och jag hoppas jag får chansen att ta tillvara kanadagås fler gånger. Helst vill jag så klart skjuta några själv också.