Romumba?
Har i hela mitt levt i (van)föreställningen att en Lumumba består av rom, varm choklad och vispgrädde. Googlade lite på det idag och fann till min förvåning att en Lumumba inte innehåller någon rom, utan cognac eller brandy... Märkligt. En för mig och min hustru populär fjälldrink är just kombinationen rom och varm choklad. Skafferi och kylskåp brukar ju inte precis vara bågnande av godsaker när man bor i 80-talsinredd fjällstuga, så man tager vad man haver. O'boy, mjölk och lite mörk choklad. Min kära hustru lyckades krossa min Barbadosrom som jag släpat 120 mil från söder till norr, så det blev till att addera en rad på inköpslistan till Systemet. Bacardi Black blev det.
Hur man komponerar den här drycken är ett slags summa av humör, klockslag och temperatur. Vi var glada, det var -20°C ute och klockan vara bara 15.30. Således rejält med rom. Vispgrädde struntade vi i. Men för att piffa upp den något trista O'boy-smaken så hade jag med mig ett par kakor 70% choklad. Chokladen ska smältas innan man rör ner den i O'boyen annars får man en prickig dryck. Rom i kopp, på med rykande het choklad. Lyxa med grädde om ork finns, annars drick.
Få drycker är så kopplade till en viss aktivitet. För mig skulle det kännas mycket märkligt att stjälpa i mig en Lumumba eller Romumba eller what ever... efter en novemberpromenad i Skillingaryd eller efter en båttur utanför Bergkvara, men efter en skidtur i alp eller fjäll, då smakar det!
Romumba?
- Rom efter väder, temperatur och klockslag
- En kopp chokladmjölk (O'boy om man vill göra det enkelt för sig), minus rommängden
- 30 g mörk choklad.
- Värm upp chokladmjölken.
- Smält den mörka chokladen.
- Rör ned.
- Häll upp rom i koppar och slå sedan på den varma chokladen.
- Skit i grädden. Det är gott nog ändå.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
