Saffron Coming No. 3
Så var det dags att tända tredje ljuset, samt att hitta tredje julsmaken som ska få åka en sväng i shakern. Tredje advent säger vi hej till saffran. Hej saffran! Helgen har ägnats lussebullsbak, så det var inte rocket science att komma fram till veckans cocktailsmak. Jag hade likt tv-kockarna redan förberett. I torsdags gjordes saffransgin. Som blev gudomlig. 
Hade tillfället till ära köpt hysteriskt dyr ekologisk, rättvisemärkt saffran på Astrid och aporna, en väldigt bra vego/eko/rättvise-affär i Malmö. Vilken kvalitet! Hade någonstans på nätet läst att om man skulle smaksätta sprit med saffran så skulle det dra i åtminstone tre dygn. Lät man det sen dra för länge riskerade man att det skulle bli beskt. Efter bara en natt var jag tvungen att sila bort kryddorna. Ginen hade då en gyllengul färg och doften av saffran fullständigt slog emot mig när jag förde flaskan mot nästippen. Jösse! Redan klart?! När jag sen lät några droppar rutscha över tungan insåg jag att det har skulle bli bra. Väldigt bra. Man kände ginsmaken i grunden men den var inlindad i den skönaste saffranssmak man kan tänka sig. Gick utmärkt att dricka rakt upp och ned, men skulle så klart landa i ett cocktailglas, tillsammans med andra godsaker. 
Vad skulle det då bli för cocktail? Jag är barnsligt förtjust i lussebullar, framför allt Annas, som är sprängfyllda av smör och saffran och ibland även inehåller mandelsmassa. Varför inte försöka sig på att göra en lussebulle i cocktailglas? Vilka drycker skulle jag satsa på? Russinen fick representeras av Antica Formula som verkligen smakar russin och mogna vindruvor. Orgeat fick spela rollen som mandelmassa, då jag tycker att mandellikör många gånger är för parfymerad. Campari och orange bitter fick hänga med för att balansera sötma och ge ytterligare kryddighet. Faktum är att det faktiskt smakade lussebulle. Saffranssmaken var otroligt tydlig och trots den ringa mängden orgeat som åkte i glaset så gav det en tydlig, men inte för dominant, smak av mandel. Drinken är ganska söt. Hade man haft ytterligare en skvätt orgeat så hade den nästan passat som dessert. Då vet man vad man ska bjuda Lucia på om hon släntrar in lite halvslirig natten till tisdag. Dags att polera stjärngossestjärnan. 
Saffron Coming No. 3
Receptmakare: Johan Karlfeldt
Om du önskar att natten ska gå tunga fjät.
- 4,5 cl saffransgin
- 2,5 cl Antica Formula vermouth
- 2 cl Campari
- 0,5 cl orgeat
- 2 stänk orange bitters
- Blanda ingredienserna i en shaker.
- Ös i is.
- Skaka.
- Sila.
- Servera.
- Fråga chans på Lucia.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
