Jag vet ärligt talat inte ens var jag ska börja. I en vecka blev jag runtslussad i norra Sardinien för att uppleva det allra bästa. Jag kved till och med en gång om att man åtminstone skulle kunna operera bort en njure och en lunga för att få plats med lite mer magsäck, så riklig var maten. Sardisk mat präglas av stora regionala variationer. Vid kusten äter du fisk.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"7772","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-large wp-image-2289","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"475","height":"717","title":"marulk","alt":"marulk"}}]]Marulk på katalanskt sätt, det vill säga med lök och tomat. Sarderna var katalaner långt längre än de var italienare.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"7773","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-large wp-image-2290","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"502","height":"333","title":"sjoborrerom","alt":"sjoborrerom"}}]]Sjöborre. ÄNTLIGEN fick jag smaka det. Tänk dig ostron och löjrom i ett så närmar du dig denna kallsup till smak.

Där det växer vild fänkål äter du vild fänkål. Där vildsvinen springer äter du vildsvin. Där du har får äter du pecorino och lamm. Enkelt och rimligt. De gemensamma noterna är det lätt beroendeframkallande flatbrödet pane carasau som antar rent chipslik karaktär när det serveras sprödvärmt, olivoljor av Guds nåde och pastan malureddus (en slags minignocchi), gärna serverad med en tomatsås förstärkt med klumpar av färsk fänkålssalsiccia.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"7774","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-large wp-image-2291","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"464","height":"308","title":"malureddus","alt":"malureddus"}}]]Malureddus med tomatsås fullspäckad av färsk fänkålssalsiccia, toppad med pecorino.

För att inte tala om den allomfattande grillade spädgrisen serverad med rosmarinstekt potatis och råa grönsaker.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"7775","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-large wp-image-2292","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"459","height":"304","title":"spadgris","alt":"spadgris"}}]]Jag vägrar skämmas för att i alla fall fyra spädgrisar fick sätta livet till under min resa.

Lägg till detta  en lite märklig men väldigt god myrtenlikör som digestif, den lokala grappan filo ferro och viner så sträva att de hade varit oförskämda om de inte varit så smakrika samtidigt. Fatta att jag var i himlen. Jag åt spädgris tre dagar i rad och en fjärde gång sista dagen. I morgon ska jag berätta mer om restaurangerna och hur jag kom att träffa vinnaren i pizza-VM.