Vissa maträtter är så bedrägligt enkla. De verkar innehålla för få eller för anspråkslösa ingredienser för att kunna smaka så fantastiskt som folk bedyrar att de gör. Det gäller väldigt ofta spansk mat. Min absoluta favoriträtt tumbet till exempel, den borde omöjligt kunna bära sådan smakintensitet som den gör, varje tugga en explosion av sommarens bästa smaker.

Och det gäller i högsta grad Fabada Asturiana, denna nordspanska smaktäta gryta på kött, korv och vita bönor. Smaksatt med lök, paprika och lagerblad verkar den inte märkvärdig, snarast en smula påver. Ärtsoppa på spanska om man vill vara elak.  Rustik bondmat om man vill vara snäll. Men har man inte smakat den har man ingen talan, för det här är så gott att man nästan blir vindögd när man äter sig igenom lager på lager av smältande möra bönor och olika texturer kött och korv.

Du kan göra den här grytan på sådant du hittar i vilken välsorterad matvarubutik som helst. Du kan, och det blir gott. Men nackdelen med att jobba med så här enkla, till synes anspråkslösa råvaror är att kvaliteten på ingredienserna lyser igenom i den färdiga anrättningen.

Sålunda talar perfektionisten: Det måste vara bra färsk chorizo. Panceta, det spanska rimmade fläsket bara måste man ha. Har man ett ben från en serranoskinka (det hade inte jag, de var slut!) eller en slattbit av samma skinka (det hade jag) kan man tacka sin lyckliga stjärna. Pimientón de la Vera, det rökta spanska paprikapulvret är även det omistligt för en aficionado. Och morcilla - ingen Fabada Asturiana är komplett utan den spanska blodkorven som älskas även av sådana som jag som inte ens äter hemgjord blodpudding.

Och framför allt måste det vara judion de la Granja, de stora vita bönor som odlas i Asturien. De kostar mer än vanliga torkade vita bönor, men de är fantastiskt smältande smöriga och håller dessutom samman väldigt bra även efter lång koktid. Kan du få tag på dem, tveka inte.

Att jag dessutom - i brist på den rökta bog som gärna åker i den här grytan -  fick ett genidrag och torrsaltade och varmrökte ett par grisknorrar gjorde ingenting sämre. Tvärt om! Förutom det smakrika trådiga köttet man lätt plockar av av svansen och en rökig smak så ger grissvansarna en härlig gelatinig kropp åt grytan.

Jag är smärtsamt medveten inte alla mina läsare kan springa till Salmantinos och köpa spanska ingredienser och jag förstår även att de flesta av er varken har rök eller grisknorrar. Men se det här receptet som inspiration. Det blir som sagt gott hur man än gör.

Fabada Asturiana

Receptmakare: Min version, men jag står på Asturiska jättars axlar

Portioner: ett helt kompani, som tur är perfekt till infrysning om ingen armédivision slagit läger i närheten

Tid: 3 timmar plus blötläggning av bönorna

Vill du röka grisknorrar tar du förslagsvis tre väl avspolade och torkade grisknorrar och vänder dem i 1/2 dl salt, 1 msk socker och 1 knivsudd salpeter. Låt allt ligga och saltas över natten i en påse, torka av väl, låt sedan lufttorka svalt och torrt över dagen. Rök sedan på 100 grader i 2 timmar ungefär.

I övrigt är det fritt för improvisation. Ju bättre kött, desto godare gryta. Som alltid.

PS Håll inte på att röra i den här grytan även om det kliar i matlagningsarmen. Då går bönorna sönder.

• 1 kilo torkade judion de la Granja (eller torkade stora vita bönor)
• 3 rökta grisknorrar (en bit bra rökt bogfläsk fungerar också)
• 350 g panceta (rimmat spanskt fläsk)
• 200 g ändsnuttar serranoskinka eller en bit av ett serranoskinkben
• 1 stor gul lök
• 3 lagerblad
• 6-8 vitlöksklyftor
• 2 msk olivolja
• 1 g saffran
• 2 tsk pimientón de la Vera eller annat spanskt rökt paprikapulver
• 300 g färsk chorizo
• 300 g morcilla (jag tog lufttorkad morcilla av den enkla anledning att den färska var slut, men färsk är helt klart att föredra. Lätt att göra själv är det också.)
• nymalen svartpeppar
• till servering:
• Ljust bröd med kraftig skorpa av något slag, att suga upp allt det goda spadet med

1. Skölj och blötlägg bönorna över natten.
2. Lägg ditt kött (knorrar, sidfläsk, serranoslattar eller vad du nu har) i en rejäl gryta. Slå på vatten så att det täcker och låt koka upp långsamt. Låt småkoka fem minuter och skumma väl under tiden. Tillsätt sedan bönorna, tillsätt vatten nog att täcka bönorna och ge allt ett uppkok igen.
3. Tillsätt lök i kvartar och lagerbladen. Låt allt sjuda 1 1/2 timme under lock. Kolla då och då så att vattnet fortfarande täcker bönorna, häll på mer annars.
4. Finhacka vitlöken och stek den så den får lite färg i olivoljan. Rör ned den, paprikapulver och saffran i grytan.
5. Picka skinnet på både morcillan och chorizon - annars riskerar de spricka och det vill vi inte!). Lägg på chorizo och morcilla överst i grytan, sätt på locket och låt sjuda knappt en timme till.
6. Fiska upp korvar, knorrar och resten av köttet. Skär korven i bitar och lägg tillbaka den i grytan. Skala av svål och fett från knorrarna och plocka dem på köttet (det är mer än man tror och väldigt gott). Skär svålen av sidfläsket och skiva det. Likadant med övrigt kött. I med rubbet i grytan och vänd försiktigt ned det.
7. Låt allt bli varmt och servera i djupa tallrikar med ett gott bröd att moppa upp spadet med.