All mat blir roligare om den sitter på en pinne.
Eller serveras i en strut.
Format som ett torn.
Upplagt som plockepinn.
Serverat som ett gäng shots.
Upphängt på ett miniatyrtvättställ i små, små klädnypor.
Framdukat på dockskåpsporslin eller i miniatyr hamburgerlådor.
Defragmenterat.
Ihopsatt.
Brinnande.

Det behöver inte ens vara gott alla gånger.
Faktum är att det kan vara direkt äckligt, lustigt och konstigt.
All mat är roligare om den inte serveras på en platt tallrik upplagt enligt tallriksmodellen.

Jag köpte en kokbok på Sci-fi bokhandeln som hette "Cute Yummy Time - 70 Recipes for the Cutest Food You'll Ever Eat"  åt en kompis.
Recepten var inte så märkvärdiga, inte egentligen.
Men alla rätterna hade söta små ansikten. Det räckte för mej.

Mat ska vara rolig. Gärna god, men mest rolig.
Rolig betyder att kocken velat leka.
Att kocken har barnasinnet kvar.
Att maten inte är på liv och död.
Att det är barnsligt roligt att äta.

En vän skaffade en personlig tränare och blev besatt av LCHF.
Han frågade mej varför jag äter. Jag svarade: För att det är gott.
Han sa att det var fel svar. Att rätt svar är: För att jag är hungrig.
Jag tror också att jag sa fel svar.

Jag borde att sagt att det är för att det är roligt att äta.
Och maten är extra skoj om den sitter på en pinne.