Ett litet smakprov om lakrits ur min dystopiska roman "Den nya människan".

Stockholm, Sverige 2025. Jag har satt upp regler för mig själv. Om att jag inte ska träffa samma person igen. Det är sent och jag har siktat in mig på kvällens måltavla. Reser mig från barstolen, är på väg mot ögonkontakt och leende. Plötsligt står han framför mig. Snälla ögon, breda axlar, lång, och svettig av dansgolvet. Innan jag hinner säga något eller reagera kysser han mig. Bestämt. Sluter in mig i sin stora famn. Jag kysser instinktivt tillbaka. Varma läppar, mjuk tunga. Omedelbart gensvar.
Hans mun smakar lakrits. Plötsligt minns jag en gammal artikel jag läst, när födelsetalen började gå ner, om mat som kunde vara skadlig. Lakrits pekades ut som en av syndabockarna. Både för män som fick minskad potens och för kvinnor som var gravida. Även små mängder skulle undvikas. Tänk om det hade varit så enkelt. Om alla slutade äta lakrits skulle allt bli bra igen.

Klicka här för att få veta mer om romanen Den nya människan!
Läs recensionern av Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här!