År 2012 hittade några personer på att smörgåstårtan skulle få en egen dag i almanackan i linje med andra matdagar. Valet av dag var för att uppmärksamma en konditor i Östersund som säger sig vara smörgåstårtans uppfinnare och att han gjorde det år 1965. Datum för smörgåstårtans dag blev då den 13 november eftersom det sammanföll med nämnda konditorns födelsedag. Men är det verkligen så att smörgåstårtan är uppfunnen av en enda person och så sent som 1965? Låt oss gå in i de historiska källorna och se vad de berättar. Men vi börjar med en definition:

Smörgåstårtan i sig är en mycket svensk idé. Själva tårtan kan beskrivas som en öppen svensk smörgås i flera våningar och i sin konstruktion inte olik söta tårtor. Och precis som de så görs smörgåstårtan med flera anslag (det är själva stommen med brödbottnarna). Anslagen påbreds med vanligen smör och får någon fyllning med pålägg. Anslagen läggs sedan samman och på utsidan stryker man majonnäs eller crème fraîche. Därefter ges smörgåstårtan en mycket omsorgsfull och elaborerad utsmyckning. Det finns nog nästan ingen annan svensk maträtt som har så mycket konstfullt skurna dekorationer som en smörgåstårta.

I det mathistoriska detektivarbetet kommer man snabbt mycket längre tillbaka än 1965. Svenska Akademiens Ordbok anger sitt första belägg för själv ordet ”smörgåstårta” till 1958 men redan 1951 använder Vår kokbok det om en tårta gjord med ett (1) anslag. Det receptet (sid 408) beskriver en smörgåstårta i ett enda lager och brödet är en skräddkaka eller tekaka där pålägg som rökt lax, majonnäs, äggklyftor, rädisor och hackade nötter läggs på tårtan som först bestrukits med mjukost. Kokboken skapades av KF Provkök och kom till under redaktion av lanthushållslärarinnan Anna-Britt Agnsäter. I serveringsanvisningen anges att man ska lägga upp ”smörgåstårtorna på serveringsfat och skär[a] dem vid bordet i små trekantiga smörgåsar” och tårtan med laxstrutar ”så att varje person får en strut”. På 1950-talet blir smörgåstårtan sedan mycket poppis, inte minst efter ett decennium av krigsransoneringar på fett och pålägg. Men det här var alltså en smörgåstårta i ett lager, så hur gammal är då flerlagerstårtan?

Om man analyserar själva konstruktionen, alltså flera anslag med smörgåspålägg och fyllning emellan samt en konstfull dekorering, så kommer vi ännu lite längre tillbaka i historien. Redan på 1947 beskriver matskribenten Jochum (egentligen John Sjöstrand) hur man kan göra en tårta av smörgåstyp som han kallar för Jönköpingstårta. Varför han väljer just det ordet har jag inte lyckats utröna men tårtan görs i tre brödlager med bland annat smör- och leverpastejfyllning och en fyllning gjord av rå köttfärs, och den dekoreras slutligen med bland annat ägg, kokta morötter, persilja, gurkskivor eller rökt lax. Receptet återfinns i hans bok Alla tiders smörgåsar från 1947 på sidan 48 (se bilden), och utseendet är som smörgåstårtor från idag, låt vara att fyllningsidealet har förändrats. Men redan 1940 i den då nyutgivna Stora kokboken nämner bokens redaktörer Edith Jonsson och Britta Hallman-Haggren ordet tårta för första gången i kombination med ordet sandwich, som då var det gängse ordet för en finare förrätts- eller supésmörgås. De ger recept till en flerportioners sandwichtårta i två lager, fyllning emellan lagren och så en vacker dekoration på utsidan. Samma år, alltså 1940, skriver lanthushållslärarinnan Maj Thermænius-Göransson ett recept på en portionssmörgås i tre brödlager där varje lager ska vara lite mindre än föregående så att en pyramidform uppstår när man sätter samman den. Den här smörgåsen kallar hon för just en pyramidsmörgås och mellan lagren breder man smör, senap, tomatpuré eller böcklingpastej. Den ska sedan garneras sedan med tomat, gurka, hårdkokt ägg och avslutas med en anjovis- eller sardellfilé. Man kan se denna pyramidsmörgås från 1940 som mellansteget mellan sandwichtårtan och Jönköpingstårtan, mellan den enskilda portionssmörgåsen och den gemensamma tårtan, och samtidigt notera att smörgåstårtans utveckling mer liknar evolution än uppfinning.

Men inte heller då var den här konstruktionen riktigt ny. Före 1940 och tillbaka till början på 1900-talet fanns det olika slags sandwichskapelser med flera brödlager och fyllningar emellan. I formell mening var de inte vare sandwichtårtor eller smörgåstårtor eftersom de saknade såväl garnering och konstfullt gjorda dekorationer på utsidan. Man kan också uppmärksamma att samtidigt med dessa tårtskapelser och sandwichar i flera lager så fanns den så kallade landgången. Också den är ännu idag en av våra många varianter på temat ”öppen smörgås”. Tidsandan runt 1940-50 var alltså helt förberedd på en smörgåstårta.

Om man summerar smörgåstårtans ålder språkligt så är just nu äldsta ordbelägg från år 1951. Väljer man att istället se till formen och konstruktionen med flera anslag med fyllning mellan sig och garnerad rikligt på utsidan som äldsta belägg, så är smörgåstårtan en sandwichtårta och kan därmed beläggas till år 1940. Det som sker sedan är att ordet sandwich blir omodernt och på 1950-talet tar ordet smörgåstårta över. Det är också intressant att se att den tidigt återfinns i hemmets matkultur. Det är kokboksskrivande kvinnor och lanthushållslärarinnor som först beskriver tårtan, inte professionella konditorer. De kommer istället efter och plockar upp en trend som varit på gång länge i hemmen. Bland annat så skriver Svensk konditori & konfektyrtidning i sitt julinummer 1965 att ”smörgåsar är en artikel att räkna med”. Det var ett tips till konditorerna att börja satsa mer på fina smörgåsar och smörgåstårtor som redan var populära i hemmen. Ännu idag tillhör smörgåstårtan hemmets bjudningskultur även om den ofta köps färdiggjord och i år firar den åtminstone 75 år (minst!). Men vem äger en äldre maträtt? Matlagningsbeskrivningar omfattas inte av den vanliga upphovsrätten och att hävda rätten till ett recept har prövats i domstol men visat sig inte hålla. I stället är matkombinationer mer en slags matkulturens immateriella skapelser och som sådana saknar de rättsligt skydd. De är vår allas egendom. Och ingens.