Smulkniv skiljer agnarna från vetet
Det finns tre nivåer i det dukhygieniska helvetet: galonduk är längst ner på skalan. Näst längst ner är tunna crepes-dukar med pittoreskt enfärgs-tryck av bergstoppar.
Längst från skärselden – men fortfarande i helvetet – är bordsborste med skyffel. Mest för att det ser larvigt ut att virvla upp smulorna på bordet med en dockborste.
Men så finns himmelen! Låt oss kalla redskapet smulkniv, tills någon boksynt läsare levererar rätt ord. Smulkniven är den där ihåliga kniven, med vars blad skickliga servitörer (på till exempel Esperanto) skrapar upp smulorna på duken, för att därefter luta smulkniven bakåt så att smulorna rinner ner i det ihåliga skaftet.
Smulkniven kräver lätt handlag av kyparen och är en liten men effektiv teknisk detalj som höjer restaurangupplevelsen avsevärt.
En del bedömer restauranger efter kockens renlighet, andra på toalettstandarden. Jag går enbart efter det dukhygieniska. Smulkniv ska det vara.
Kommentarer
jag vet att det här är lite petigt nörderi, men...
Skärselden är en plats där själar renas i väntan på att nå paradiset... i gudomliga komedin vandrar Dante genom helvetet, sedan skärselden (bok 2) för att nå paradiset i bok 3
man använder ibland ordet metaforiskt för att beteckna en ansträngande resa... tex: "en nyutkommen bok måste vandra genom kritikens skärseld"