Som en ko på rödbete
Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en särskild dragningskraft till parfymerade smaker. Ingefära, gewürztraminer-viner, apelsinblomsvatten (som ju närmast är parfym), koriander, galangal, mejram och fikonvinäger är alla varmt välkomna över min kökströskel.
Självklart är i sammanhanget även den eteriska, aromatiska och parfymartade rosépepparn en favorit. Den är burdus och nästan konstgjord i sin smak, men jag kan inte låta bli den. Ibland när jag öpppnat en burk och lagt några korn på klyftpotatis eller gnidit in på lammracks med så kan jag inte låta bli att äta ett rejält gäng av kornen direkt ur burken - kanske med lite salt.
Därför var det lite a dream come true när jag under semestern hittade - inte bara en liten buske - utan ett helt träd av rosépeppar, färsk och frodig. Det vara bara att ställa sig och beta. Det roliga med de färska var att det kändes lite som att äta direkt ur kryddburken, men de var mycket mer som bär - saftiga och nästan klarröda. Och de parfymerade tonerna ännu mer aromatiska, eller så var det bara solen som gjorde sitt. Det kändes primitivt och helt rätt. Det måste varit så här våra förfäder gjorde... betade rosépeppar direkt från trädet.
Var semestern var? Näe, det säger vi inte. Det är för skämmigt. Vi kan nöja oss med att säga att det är en ögrupp som kan föra tankarna till en viss fågel. Åk aldrig dit... ja om ni inte åker dit för att beta rosépeppar då.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9542","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-medium wp-image-109","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","title":"dscn1053","alt":""}}]][[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9543","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-medium wp-image-108","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","title":"Ros\u00e9peppar","alt":""}}]]
Kommentarer
Jag är också galen i rosépeppar, men det vågar man ju nästan inte prata högt om nuförtiden. Otrendigare får man leta efter.
För några år sedan när guck- och smaksatta-smör-vågen svallade som högst fick jag rosepeppar-smör till en lunch i Helsingfors (rose-pepparn verkar öht vara en smula mer accepterad av våra östra grannar). Se där ett tillbehör för matnörden som törs stå emot trendernas nycker. Och ja, det var mycket gott till den nybakade surdegs-rågen och lax-soppan.
Jag tokdiggar rosépeppar men det är milt giftigt och tydligen cancerogent (skojar inte).
Ojojoj, på denna Ö har jag plockat (och tvingat maken att plocka) så mycket underbar rosépeppar jag bara vågade....Det är många år sen och min peppar är strax slut, men finfin var den.
Sidor