Sparrisätarens temporära skunklikhet
Redan de gamla romarna åt sparris, medeltida engelsmän likaså, och Louis XIV populariserade sparrisen ungefär samtidigt som han byggde Versailles. Ändå dröjde det ändå till 1731 innan sparrisens lilla problem - att det för många luktar förfärligt illa när de kissar efter att de ätit sin sparris - fick sin första omnämning i litteraturen.
Man kan tänka sig att folk förr var för artiga för att nämna det, eller rent av att lukten kanske drunknade i medeltidens något mer... doftrika miljö, och gick obemärkt. Men en mer tänkbar förklaring är att det var 1700-talets alltmer utbredda användande av svavelhaltig gödsel som gjorde problemet mer märkbart.
Det är nämligen minst sex svavelhaltiga ämnen* inblandade i den karakteristiska sparrisstanken. Inom några timmar efter sparrisätandet ökar halten av de här ämnena i sparrisätarens urin, upp till flera tusen gånger. Värst ur luktsynpunkt är metantiol och dimetylsulfon; den förra är ofta det som luktar urk i närheten av pappersmassaverk, och den är också besläktad med skunkstank , som till stor del består av olika tioler. De luktande ämnena bildas sannolikt när sparrissyra (om det nu heter så; vet någon kemist bland läsarna hur man översätter asparagusic acid?) bryts ner i kroppen.
Om, får det tilläggas, man är en av dem som är genetiskt utrustad att kunna bryta ner sparrissyra. Och även om man är det, kanske man inte tillhör den kategori folk som är genetiskt utrustade att kunna känna stanken efteråt.
Det verkar nämligen finnas inte bara en, utan två separata variationer som spelar in. Vissa människor verkar inte kunna producera sparrisstinkande urin, och vissa andra kan inte känna lukten av den. Om man betänker det artigaste och därmed smidigaste sättet att undersöka fenomenet - att be folk gå hem, käka lite sparris och sedan lukta på det som kommer ut när de går (ensamma) på toa - förstår man att forskarvärlden har kunnat argumentera om fenomenets ursprung och utbredning i årtionden, baserat på till synes motsägande undersökningar**.
Så, alla ni läsare som inte tyckte att rödbetskissutfrågningen var pinsam nog: passa på i vår att äta en riklig sparrismiddag med era släktingar - för experimentets skull, helst genetiska släktingar - och fråga dem hur det luktar efteråt. Finns det en genetisk koppling, och är den i så fall dominant (i genomsnitt hälften av alla barn ärver den, alla som har en kopia av genen för anlaget) eller inte? Och verkar den ligga på luktsidan, produktionssidan, eller båda?
Den som känner sig orättvist drabbad av sparrisstank i det genetiska lotteriet kan åtminstone trösta sig med att kunna vara säker på om det var bra sparris som orsakade problemet. För ju yngre och färskare sparris, desto mer luktar det...
*Kanske fler. Människan tenderar att vara väldigt känslig för svavelhaltiga lukter, ibland ner till så liten koncentration att de är svåra att mäta med teknisk utrustning även om man känner lukten av dem.
**Rekommenderad läsning: S. C. Mitchell (2001) Food Idiosyncrasies: beetorot and asparagus, Drug Metabolism and Disposition, vol. 29 (4), s 539-543.
Kommentarer
Du glömmer ju bort det slutgiltiga steget för att avgöra vilken variation man har. Känner man inte av sparris-doften av sitt eget urin så måste man ju lukta på nån annans sparris-piss (som bekräftat luktar). Först då får man ju veta om det är doftsinnet eller produktionen som är udda. För er tjejer som går på toa i par borde det ju vara enkelt...
Har aldrig upplevt denna doft vare sig hos mig själv eller andra. Har väl dragit högvinsten då.
Är det ett stort problem?
Jag vill egentligen bara kommentera att jag inte tycker att det luktar så äckligt. Bara mycket annorlunda.
(Sedan kan jag väl tillägga att övriga familjemedlemmar brukar stirra på mig som vore jag galen när jag nämner att sparris åstadkommer denna effekt.)
Tack.
Ny vinkling vad avser kvalificerad fakta.
Jag tycker att det har en lite "kalaspuffsaktig" doft, mittemellan kväljande och...angenäm.
Dessutom, två goda vänner förundrades i flera år över hur konstigt kisset luktade när de hade druckit sitt favorit "sparrisvin" (Chablis Le Beaunois från Labouré Roi)...innan de en dag drack vatten och insåg vad det var som lucktade!
Det här var en himla rolig och bra artikelserie, Malin!
Ser glatt fram emot analysen av jordärtskockan och kanske ett tips på tillbehör som minskar inulineffekten.
Anders: nja, problem... det är ju väldigt övergående. Men vissa tycker det luktar förfärligt, och andra blir rädda av det.
Fabian: så då kan vi gissa att antingen har de inte produktionsgenen, eller så har de inte luktgenen...
Stefan: ett par av de övriga sex ämnena sägs ge en sötaktig lukt. Kanske är det de som bidrar till det kalaspuffsaktiga?
Anna: bara jag hittar bra referensmaterial, så... jag hade ju lite tur i artikelletandet till just den här.
Jag tycker faktiskt att det luktar om inte gott, så i alla fall lite trevligt. En sjysst avslutning på en god måltid så att säga. :)
Hmm har nog aldrig tänkt på detta eller iallafall inte satt det i samband med just sparrisintag. För att få bättre resultat från familjeförsöken vore det bästa ju att alla också luktade på varandras kiss, men jag kan se att det skulle bli svårare att ragga försökspersoner =).
Jordärtskocketips skulle jag också vilja ha, har fått ett helt lass av årstiderna och vågar knappt laga något av dem för att jag minns senaste försökets effekt på både min och sambons magar - ingen åt upp resterna av den ändå supergoda gratängen...
Jodå, nog luktar det och nog kissar jag rött efter rödbetor. Jag tror inte på de 14%-en.
Jag har en annan genetisk defekt som blir extra aktuell så här års; jag känner varken lukt eller smak av saffran. Lussekatter blir bara ovanligt tråkiga bullar och de flesta fisksoppor är förvisso gula och vackra men ack så tråkiga. Min mamma har samma defekt men är vi fler?
Dominanta anlag ärvs inte av alla barnen, utan av hälften (om bara en förälder är drabbad, och om den drabbade föräldern bara har ett anlag).
toshiba: nej, jag utelämnade det ur klartexten med flit; alltsedan en liknande labb i gymnasiet har jag insett att andras urin är ett väldigt känsligt ämne för vissa. Det är väl ett uppenbart steg ändå, för den som är nyfiken?
Jo visst, det är ju lätt för mig att vara tuff när man både producerar och detekterar doften...
Sparris... Tillhör gruppen som både känner och producerar lukten i varierande grad. Verkar bero på mängd och vad sparrisen kombineras med.
Kombinationen grön sparris, torkad italiensk skinka och parmesan i stor mängd gav oanade konsekvenser...
När jag senare lät mitt vatten insåg jag snabbt att detta inte var vanligt pling plingeli plång utan frågan om ett kemiskt stridsmedel. Har aldrig varit med om något liknande. Gudars… Tur att jag visste vem boven i dramat var…
Lilla odjuret: intressant. Tyvärr har jag inte hittat något i litteraturen som skulle kunna förklara varför...
Yes, sist jag gjorde sparrissoppa trodde jag att det var fel på mig. Men även färgen var lite skum (grönaktig). Så jag blev misstänksam mot sparrisen. Fryst, dansk, men väldigt fin! Här har jag fått förklaringen! Tack!
Jag förstår inte varför du skriver att det luktar illa, jag tycker att det doftar gott.
har länge undrat detta. kul att äntligen få svar. Var i skottland förra veckan och det hela aktualiserade sig då en dignitär på whisky recenserade ett nysläpp inför 60 journalister från hela världen då han plötsligt inför alla sågar nysläppet med motivationen att det är svavel i whiskyn. Få, om ingen, kände detta. Jag frågade dignitären efteråt om han kände lukt skunk när han ätit sparris... och jodå! massor!
Jag och min bror har diskuterat detta, både han och jag upplever denna konstiga doft på vårt urin när vi har ätit sparris. Det kanske är genetiskt... Spännande på något vis...
Jag brukar undvika att äta sparris (som jag älskar) just av den anledningen att det luktar så illa efteråt! Jag trodde att jag var ensam om det. Däremot kissar jag inte rött efter rödbetor.
Min mamma jag och min bror har alla äckel-kiss-lukt efter att ha ätit sparris och detta (för min del iaf, vet inte hur det är för dem) kommer inom bara någon timme eller så efter att jag ätit sparris. Sjukt illa lukt! Men sparris är ju så gott så ibland äter jag det ändå!
Äntligen har jag fått reda på vad det beror på, tack!
Tackar för en läsvärd artikel. Jag har nydligen upptäckt att mitt urin luktar illa av just sparris. Testade senast idag. Åt färsk sparris vid 20 tiden och nu innan sängen 3 timmar senare luktar mitt urin fruktansvärt illa.
Johan: det låter som rätt tidsintervall. Nu får du ge dig på att testa släkten också ;-)
Det luktar så illa så att jag undviker att äta sparris. Det räcker med att man har ätit en liten knopp. Jag har mycket bra luktsinne och just sparrislukten tillhör en av nackdelarna att ha bra luktsinne
Tack för en bra sida!
Jag googlade för att mitt urin luktade "medicin" trots att jag inte ätit någon medicin!
Men jag har ätit 2 buntar färsk, god, fin sparris!
Nu vet jag att det inte är något farligt!
Men tror att det kan vara en rensning som sparrisen sätter igång, och det känns bra!
Sidor