Surdegsnytt
Det bästa ögonblicket i en fotbollsmatch är när han som suttit och gonat sig på avbytarbänken till den sista skälvande minuten äntligen får kuta in på plan, pigg och rask och med benen sprickfulla av bollsparkarvilja och ögonen lysande av förvissning att det är nu hela skiten vänder, det är nu bollen ska fjuttas in i motståndarkassen, ja nu, NU är segern i det närmaste oundviklig.
Så känner jag varje gång jag spurtar in i ett kök för att köra igång det vi kallar matlagning. Det är väl därför jag jobbar med mat trots att ingenting i mitt cv säger att det är detta jag är utbildad och besitter den rätta kompetensen för. Från det att jag börjar skramla med kastruller och svinga knivar genom luften och bara BANG, BANG, PLONK, TJOFF, RAAA, RAA, RAA! så känns allt bara tryggt, begripligt och självklart. Sufflé, sälbiff, bröllop med 100 gäster, ormfilé, glasstårtor i tre våningar, stycka djur med slägga och stämjärn eller skvätta sprit på maten och fjutta på – ingenting av detta skrämmer mig. Jag är människa, inte sant? Alltså är jag högst upp i näringskedjan, alltså är det jag som bestämmer över maten, så skicka saltet så ska jag steka och koka och hacka och härja med de här jordiga, blodiga, ociviliserade grejerna tills de ser ut som och smakar som mat.
Med bakning är det annorlunda. Med surdeg är det väldigt annorlunda. Surdeg gör mig spak, osäker, fumlig, dum. I skrivandes stund har jag på kort tid haft ihjäl två surdegsstarter, trots benägen hjälp från er och ytterligare några av landets experter i ämnet. Senast var det ugnslampan som på egen hand förvandlade surdegen till en halvgräddad, död gröt. Andra populära taktiker jag använder mig av är att frysa, svälta eller diska ihjäl alla jästsporerna innan de ens hinner ge degen sitt sura liv.
Nu står det en tredje, nyss hoprörd surdegstart ovanpå kylskåpet. Det får bli mitt sista försök, jag orkar inte bli änka hur många gånger som helst. Tack för allt stöd. Skicka gärna blommor, presenter och en liten, liten gravsten.
Kommentarer
Jag tycker att man skulle köpa surdegsbröd för att ha tid med de viktiga sakerna i livet. Att skvätta sprit på maten och fjutta på, till ex.
Jag vägrar tro på att du inte ska lyckas, det är INTE svårt. Inte heller tidskrävande. Den sköter sig själv så fort den är blandad. Jag har sagt det förut, och säger det igen: 200 g rågmjöl, 200 g vatten och 100 g rårivet äpple. Så är du igång. Däremellan köper/lånar du Jan Hedhs bok "Bröd" och så ser du hur du går tillväga 3:e dagen. Kan jag baka surdegsbröd, så kan jäklar i lådan du:)
Haha, en själsfrände! Och vilket bra råd sedan!
Fantastiskt, fantastiskt skrivet. Som så många gånger förut så får det mig att skratta högt. Men nu ska jag även gråta en skvätt för de surdegar som gått vidare och de surdegar som aldrig kommer få se dagens ljus i mitt kök.
Här måste jag bara säga att jag köpte Jan Heds bok för något år sedan, och efter att ha läst inledningen så vågar jag aldrig mer ens tänka tanken att baka bröd. Maken till bok att få en att tappa självförtroendet.
Sedan dess har jag inte vågat öppna den, trots att den står väl synlig i bokhyllan. Jag har numera nämligen nått stadiet att jag vågar baka sockerkaka med rabarber i, och jag är rädd att en förnyad titt i Hed-boken skulle få mig att tappa självförtroendet även på den punkten. Det vore synd - eftersom sockerkaka med rabarber i är så vansinnigt gott.
Jag tror att enda sättet att våga sig på den igen är att dricka sig lite lätt berusad först.
Word!
Jag har Heds bok, Jäskorgar och en sten att ha i ugnen och tycker det är helt fantastiskt men det betyder ju inte att det lyckas varje gång.
Men att helt få nördaloss gör mig till en bättre människa.
Och den dag man kan ta med ett nybakat bröd, lite rumstempererat smör och en god (säter-)Greve till sina arbetskamrater på morgonen - då finns det ingenting de kan sätta emot!
Jo, ja. Men jag vill ha mjölksyrebakterierna. De finns inte i pressjästen. Väl?
Surdeg ger en god krydda till bröd men du vet väl att det går lika bra med en liten gnutta jäst i en fördeg en eller två dagar i förväg? En bra teknik att baka det med.
Och där hjärtat, precis där, gör du min dag.
Madeleine – jag har läst Jan Heds bok. Eller rättare sagt, jag läste den tills jag inte härdade ut mer (och det gick ganska fort). Sedan vågade jag inte baka på ett halvår.
Jag förstår att det kan verka outsägligt underligt att en normalbegåvad människa inte klarar av något man själv tycker är enkelt. Jag kan inte köra bil heller och inte läsa kartor och ritningar. Räknar rätt illa också om sanningen ska fram.
Jag är också jättedålig på att baka. Men jag har löst det på det bästa av alla tänkbara vis. Jag har gift mig med en man som bakar som en gud. Den felande länken här hemma är vår urusla ugn som gör bakningen till en strapats. Den är ond. Men vi har en enad front mot den. Nu när vi ska köpa en ny ugn kommer vårt äktenskap skaka i sina grundvalar, vi har inget att skylla på längre.
Det känns skönt att det finns fler än jag, därtill högst kompetenta matlagare, som misslyckas med sin surdeg. Sura blir mina degar utan problem, men den där jäskraften det talas om uteblir alltid; degen förblir lika liten som den totala mängden vatten och mjöl, så den stora burken som man lär behöva för att inte degen ska jäsa över är helt onödig i mitt fall. Häromdagen hällde jag ut två surdegsstarter som inte ville sig, nu får det nog vänta till efter semestern innan jag gör ett nytt försök (då enligt Martins eller Heléns eller möjligen Leilas recept; Jan Hedh är jag också lite skraj för).
Jag har ocksà gett upp. Första försöket blev jättebra och sen dess är det bara en rad misslyckanden. Jag kanske gör ett nytt försök till vintern.
för mig är det alldeles självklart att du inte lyckas så bra med surdeg.
du har ju en vildhjärna, en sån underbar passionerad hjärna som vill härja fritt, därför är du bäst på mat, mat som DU skapar efter dagshumör.
en surdeg kräver en jämn hjärna, en lagom en.
heja lotta!
"lycklig"
Haha. Tack. Kanske är det så. Alla människor behöver ju inte kunna baka, det är kanske mest prestige i mitt fall. det och en känsla av att det är något man bör klara av om man ska kalla sig professionell matarbetare.
Vi får se hur det går. Peter har trollat å mina vägnar i natt. Kanske gör det skillnad.
Hej Lotta!
Pröva att röra om i degen flera gånger om dan. Det minskar chansen att degen möglar och ökar antalet jästsvampar = mer jäskraft.
Lycka till! :)
testa med mangoshake och magdans!
Hej Lotta!
Du får väl "pallra" dig till Åland och gå på kurs hos Pettas Karin! Vi ordnar en kurs i höst, så välkommen!
.....och hur har det gått?
Vet inte om jag ska erkänna att jag hoppats att det ska gå åt skogen för din surdeg. jag har nämligen haft dig som bevis för att det kan misslyckas även för i allt annat kompetenta människor.
Haha. Det gick käpprätt åt skogen! Jag funderar på att pröva med surkål i stället.
Mitt offer misslyckades. Mina två nya surdegar lever och trivs.
Man får försöka gå vidare.
Jag har alltid varit usel på att baka, utom bullar som inte kan bli annat än fantastiskt goda med de mängder smör, hackad mandel, mandelmassa, kardemumma, socker och allt annat som jag vräker i degen. I vintras började försiktigt med surdegsbak. Som ibland gick bra, ibland mindre bra innan jag investerade i en Assistent (matberedaren höll på att brinna upp). Sen dess bakar jag då och då och det går fantastiskt bra! Jag skiter i recept och har oftast i ett kvarts paket jäst i degen. Blandar olika sorters mjöl, alltid mest vetemjöl special från Saltå Kvarn. Det blir alltid bra, till och med utan att ta tid utom på en höft. Jag låter Assistenten knåda och känner på degen, hm kanske lite mer mjöl och när den släpper bunken är jag nöjd. Sen får degen jäsa i kylen 6 - 15 timmar och sen på plåt ett par timmar till. Tror det är något motstånd som måste överkommas. Och Jan Hedh ska man bara läsa de första tio sidorna av, sen svimmar man. Surdegarna får mat en gång i veckan, bubblar och mår bra. Inga mått där heller. När konsistensen är som mjukglass är det bra. Och prata gärna med de små liven, det verkar de gilla. På surdegen igen, tycker jag!
Man ska aldrig säga aldrig. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång. I hemlighet.
Sidor