Igår satt jag och ojade mig över att jag inte går ner i vikt trots att jag rör mig så mycket som jag gör. Sen tog jag itu med den här bloggposten som legat och väntat på mig ett par veckor och bilden börjar klarna lite.
Som så ofta annars hittar vi förklaringen i fysikens värld, närmare bestämt i termodynamikens första huvudsats: Energi kan inte skapas eller förstöras, bara omvandlas från en form till en annan. I mitt fall som kemiskt bunden energi (revbenspjäll) till annan kemiskt bunden energi (mjukhet på mitten hos Anders). Behöver omvandla mer energi till rörelseenergi och värme med andra ord.
Jävla fysik.
Nåja, det må vara som det är med den saken. Revbensspjäll är grisens främsta gåva till människan och någon måste så klart se till att den gåvan tas om hand på bästa sätt, så jag får offra mig. För mänskligheten.
Strävan efter de perfekta revbenen fortsätter och kombinationen förkokning och fritering är nog rätt nära den universella sanningen. Självklart kan man ersätta friteringen med grillning på ett eller annat sätt men mitt grillande har inte kommit igång än i år i och med att sommarstugan fortfarande befinner sig i vinter och jag inte kan grilla på smidigt sätt i Uppsala.
Jag har också under en tid laborerat lite med en smaskig potatissallad med koriander och lime och den är också redo för presentation.
Jag måste röra på mig mer.
Jaha, och varför skriver du på utrikiska Anders? Vi har ett alldeles utmärkt språk i det här landet och det går dessutom bra att beskriva mat med.
Jo jag vet, ibland måste man bara sökmotoroptimera namnen och när ni andra envisas med engelska namn på tamefan allt så måste ju jag anpassa mig också.
Det här receptet är lite en kombination mellan två av mina tidigare recept - Buffalo Chicken Wings och mina julrevben. Jag har fläskat på med mer panering och dessutom adderat sötma i buffalosåsen.
Jag är glutenintolerant så jag måste välja panering efter det, ni som inte är det bör använda pankoströbröd och får då ännu snyggare (och krispigare) mat.
Jag är svårt förtjust i vit potatissallad. Såna där ljumma, franska och till synes nyttiga skapelser har inte en chans mot en stabbig jävel med majonnäs.
Här kommer en variant med koriander och lime som jag laborerat fram den senaste tiden. Hemligheten här är att vara lite försiktig med limen så den inte tar över, men däremot fläska på med koriander som om det inte fanns någon morgondag (ingen aning om vad jag menar med det).
