2008-06-23 av

Till grodfolkets kuster

Nu bär det av för oss för att sondera Frankrikes nordkuster efter den äppligaste cidern, den svulstigaste mest honungskladdiga crèpen, det giftigaste ostronet och de härligaste franska syltorna. (undrar var de finns nu när Tabac-restaurangerna hamnat på komposten?)

Full rapport kommer efter hemkomsten.

Kommentarer

Daniel (ej verifierad)
måndag, juni 23, 2008 - 23:32

Särskilt cidern är somliga av oss väldigt nyfikna på, ska bli spännande att få läsa om det

EnKoppZen-Tehus (ej verifierad)
söndag, juni 29, 2008 - 17:41

Hej Bind me, mata mig:
Bara tittar in vad du skriver här. Om du tog energi att blogga detta. Det betyder att det är värd en tanke! Och det är ju det. Frankrike är ett väldigt intressant land.
Hmm. Tabac-restaurangerna, måste slå upp det. Ännu en ny sak att lära sig om. Och äpple cider om de bara innehåller lite alkohol, är den starkaste jag kan dricka, och gärna. Tål inte alkohol annars, tyvärr. Och så man blir liksom vild av det även bara en liten drop ibland. Men tycker vin kultur är intressant annars. Och tycker konsten att dricka som bl a fransmännen/italienare gör är bättre, eller hörde i alla fall att det är det. Små mängd i taget jämtdrucken så där över hela veckan.
Ser fram emot full rapporten.

EnKoppZen-Tehus (ej verifierad)
söndag, juni 29, 2008 - 18:08

Ej, fel uttryckt: Menade mest ...att det är bloggvärd. Och inte bara att det är värd en tanke.
Vill också säga speciellt att Bind mig, mata mig är en av favoriter. Ni skriver intressanta saker på ett väldigt roligt sätt i egen bind mig, mata mig stil.

Sidor

Mer från Olle Söderström


...För däremellan kommer glühwein

Nästan varje jul blir det fel. Före jul får jag frossande begär efter glögg och köper lite för mycket. När doften (som kanske kan vara en av världens härligaste dofter) gjort sitt visar sig glöggen nästan jämt vara alldeles för illsöt för att kunna drickas mer än en fingerborg av. Så när glöggen känns som att den gjort sitt sådär runt årsskiftet kommer i stället glühweinsuget. Mindre sött, mer citrus, men med samma sköna kryddighet.

Läs mer

Som en ko på rödbete

Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en särskild dragningskraft till parfymerade smaker. Ingefära, gewürztraminer-viner, apelsinblomsvatten (som ju närmast är parfym), koriander, galangal, mejram och fikonvinäger är alla varmt välkomna över min kökströskel.

Självklart är i sammanhanget även den eteriska, aromatiska och parfymartade rosépepparn en favorit. Den är burdus och nästan konstgjord i sin smak, men jag kan inte låta bli den. Ibland när jag öpppnat en burk och lagt några korn på klyftpotatis eller gnidit in på lammracks med så kan jag inte låta bli att äta ett rejält gäng av kornen direkt ur burken - kanske med lite salt.  

Läs mer

Boktips: En matmyt går i spillror

Visst gör det ont när myter brister. Men det kan också vara ruskigt skönt. För mig började det någon gång när jag såg filmen Under Toscanas sol, på ett flygplan. Jag fick nog. Det var en italiensk bonde med gubbkeps och stenkoll på mat för mycket, en bullrande familjemiddag i trädgårdspation för mycket. Hela kalaset hade snurrats tolv varv genom klyschcentrifugen.

Läs mer

Något köpt, något bortglömt, något blått

Jag och Boel var i Gallerian i Stockholm, och vad kunde man köpa där måntro? Jo ekologiska, biodynamiska slow food-slush puppies från Ändebols gård med blåbär och ingefära... 

Läs mer

Chokladfeber

Nu har det gått en hel vecka sedan Chokladfestivalen, men vi har legat i dvala efter all choklad vi stoppat i oss, så här kommer en sen rapport. 

Anyhowever... där var vi i alla fall. Vilse i ett hav av praliner, statyer, criollo- och forasterobönor och allt vad de heter. Och ungefär varannan man mötte var Årets konditor, eller hade i alla fall varit det någon gång. "Jaha, känner du inte igen mig... jag var årets konditor 1923. Å vilken choklad vi gjorde då..." 

Läs mer