Förlåt kära läsare att jag är så tyst, men det finns en sak som jag älskar nästan lika mycket som mat, och det är handboll. Det är egentligen inte så konstigt eftersom jag vuxit upp i Lund. Jag spelade i Lugi som ung handbollsknuda (knuda är typ kärleksfullt för småpotatis på skånska, fast kan också betyda bonnläpp), men staden har ytterligare två lag, H43 och Lundagård.

Funderar en del på varför så stora delar av Sverige, speciellt Stockholmsområdet, inte intresserar sig för handboll. Är det för att det urpsrungligen är en dansk sport? Jag vet inte, men SVT har aldrig främjat handboll i alla fall, framför allt inte när TV4 innehar sändningsrättigheterna.

I vilket fall som helst märker jag att de små stunder jag har, vid sidan av allt det där vanliga jobbet, raskt slukas upp av ett rafflande världsmästerskap. Just i år är det extra roligt att lundagrabben Kim Ekdahl Du Rietz från Lugi får göra sitt stora genombrott.

Dessutom har mitt FedEx-paket med kryddor och annat från Mexiko fortfarande inte anlänt. Vi har mailat hotellet och det är på väg, säger de. Så, ha tålamod med mig; Sverige vann över Polen ikväll och jag är snart tillbaka med yucatanska läckerheter som frisk kycklingsoppa från Mexikos roligaste halvö.