Trend: Gourmet-is
Det finns whiskeynördar, glassnördar, tenördar, och brödnördar. Gemensamt har de att de lägger stor, nästan överdriven betydelse vid detaljerna – just så ska det vara (och mycket bråk blir det över detta så). För 5-10 år sedan exploderade kaffenörderiet och nu är de så många att det nästan är lite banalt att vara kaffenörd. Då är det inte konstigt att folk söker nya saker att nörda över.
I The New York Times berättas det att gourmet-is är den senaste nördtrenden i USA. Amerikanerna har länge varit mycket större konsumentar av is än vi européer, men nu ägnar man isbiten mycket större kritisk uppmärksamhet. Formen (kuber, halvmånar, ihåliga cylindrar, avlånga piller, kross), vattnet (kran eller källa, med stora regionala skillnader för båda) och tillverkningsmetod (kokning i omgångar före frysning, professionella maskiner) är alla plötsligt väsentliga. I finare affärer går det att välja bland flera sorters lyxisbitar, men de riktigt kräsna tillverkar eget. Och aldrig i frys, där det kan absorbera oönskade smaker, utan i specialmaskiner.
Själv har jag inte funderat så mycket på is, utom när jag fått riktigt gamla unkna bitar ur frysen. Men tänker jag efter så vill jag ju inte ha iskross i min bourbon eller kuber i mojiton. Det är kanske inte alldeles oväsentligt trots allt.
Vad säger ni? Finns det isnördar bland våra läsare?
Kommentarer
Is på tungt vatten kanske blir nästa trend?
Om man någon gång jobbat på en restaurang som inte direkt håller stjärnmått så kan det hända att man blir lite kritisk till is på liknande lokaler... Ismaskiner är nog inte så högt prioriterade på rengöringslistorna. Växer det bakterier i ismiljö undrar jag?
Anna-Ismaskiner ingår som kontrollpunkt för restauranger. Skall tömmas och rengöras med regelbundna intervaller,eftersom bakterier även kan växa där.
Haha! va kul :)
Häromdan satt jag och recenserade lilla stans restauranger och kaféer ur isbitssynpunkt för min man. Det lät ungefär så här: Nej, isbitarna är för klumpiga på det stället, för tjocka för att knapra på och för klumpiga för att kunna sugas på, men på det här stället är de mycket bättre för hålet i mitten gör dem sprödare i kanten. Mycket godare att bita i och inte för stora i munnen.
Fast egentligen gillar jag inte is i annat än vatten, det späder ju ut det man ska dricka och jag är så långsam av mig så kvar blir en vattnig sörja.
Hemma smakade isen dill sist, så storrengöring av frysen står på att-göra-listan...
Det känns som en ganska naturlig trend i USA, snarare konstigt att den inte kommit tidigare. Som sagts ovan konsumerar man enorma mängder is i USA. Så fort man kommer in på en vanlig restaurang får man ett halvlitersglas med isvatten eller isthe, där glaset först fyllts till bredden med is och sedan toppats av med lite vätska. Det här gör att smaken på isen blir väldigt framträdande. Oftast är isen gjord på kranvatten och amerikanskt kranvatten smakar ofta väldigt mycket klor. Tillsammans med cola är den klorsmakande isen en särskilt dålig kombination... Under några perioder när jag varit i Texas har kranvattnet dessutom haft en tydlig smak av alger vilket gjort allt med is fullständigt odrickbart vissa veckor. Men när isen smakar bra (läs ingenting) är de stora mängderna is en lyx man snabbt vänjer sig vid. Det finns inget så läskande som den riktigt kalla dricka man får i USA. När jag kommer hem till Sverige igen och serveras ljummet vatten på krogen längtar jag tillbaka till de generösa amerikanska ismängderna...
Sidor