2008-08-19 av

Urban svampplockning

Nyligen var jag och Boel, som riktiga storstadsvilsna personer som aldrig sett en skog, och plockade svamp i Stockholm. Någon korg hade vi inte, nej. För i stället hade vi en papperspåse från Urban outfitters. Det var knappt ens att vi hade stövlar på oss, fastän det regnade. Men vi ville verkligen plocka svamp, så vi puttrade iväg med vespan till närmaste område som var ens i närheten av en skog - Hagaparken.

Efter att ha traskat omkring en stund, hittat en tom bag-in-box, en sko, några gamla badbyxor och ett par små kantareller och karljohan så stod den plötsligt där. Mina drömmars svamp. Okej, det där kanske lät väl sjukt - men lite så var det faktiskt. När jag var liten var jag helt såld på att grotta ner mig i svampböcker. Jag hatade att äta svamp, men älskade att plocka. Och på en av sidorna fanns den - stor, krusig som en blekgul korall, den makalöst coola fingersvampssläktingen blomkålssvamp. Och som det stod i boken "utsökt god svamp". Som liten tänkte jag: "okej jag gillar visserligen inte svamp. Men den här kommer jag att gilla".

Jag har aldrig i mitt liv hittat en blomkålssvamp förrän den här svampturen. Eftersom förväntningarna på smaken laddats upp under typ 30 år kunde jag egentligen inte bli annat än besviken. Men det var verkligen helt galet gott. Framför allt konsistensen är helt unik i svampväg. Den har ingenting av geggig "svampighet" som vissa svampar lätt får, utan har en nästan knaprig fasthet i sina tunna fibrer. Smaken är ren och skogig samtidigt. Sjukt gott. Vi stekte den i smör, men jag kan tänka mig att den även skulle bli magisk friterad på tempuravis.

Blomkålssvampen blir stor, så när man väl hittar den är lyckan gjord. Men som sagt - den är inte vanlig. Nu ska jag bara hitta den där ljusskygga tryffeln också.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9529","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"256","height":"341"}}]][[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9527","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"256","height":"341"}}]][[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9528","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"256","height":"341"}}]][[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9530","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"256","height":"341"}}]]

Kommentarer

onsdag, augusti 20, 2008 - 06:41

Blomkålssvampen brukar ju växa intill stora tallar, och det finns det ju i Hagaparken! Annars kan man ju hitta både nejlikbroskingar, bläcksvampar och champinjoner på Stockholms gräsmattor, även stolt fjällskivling kan man nog ha chans att hitta.

torsdag, augusti 21, 2008 - 09:46

Till rökta och gräddiga smaker får man ut max av blomkålssvampen. Satan vad god den är.

fredag, augusti 22, 2008 - 15:18

Åhh, en sån hittade vi när jag var liten, det var en cool svamp! Och stor ja! Men jag kommer tyvärr inte ihåg hur den smakade... Får väl lägga märke till det nästa gång (vilket nog dröjer, eftersom jag aldrig är på svamptur, men men..).

tisdag, augusti 26, 2008 - 00:11

Att plocka svamp är att ta sig tillbaka till den tid man som lite grabb gick och letade efter gömda skatter. Man finner snabbt samma glädje, samma nerv och nyfikenhet man hade för sådar 20 år sedan. Att gå och gå och gå utan att hitta någonting för att sen surt lyfta på en liten buske och upptäcka ett hav av gyllengula kantareller.
Jag äter inte svamp men älskar att plocka dem. Kanske borde ta beställningar av mina vänner.

tisdag, september 2, 2008 - 14:29

Ahahahaha! Urban outfitters! Ni är bedårande storstadsbarn.

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer