Krogen Sjögräs är ambivalent i ordets trevligaste bemärkelse. Det vill säga att den har flera olika värden. Krogen har mutat in en egen sympatisk nisch mittemellan finkrog och kvartershak. Det gäller priserna som varken är budgetfynd eller ohemula, personalen som både är korrekt och okonstlat familjär och framför allt maten som är skickligt tillagad, lagom fyndig och serveras i rejäla portioner.

Varmrätterna ligger på en bit över 200 kronor vilket måste anses vara synnerligen prisvärt med de ingredienserna och säkra tekniska handlaget.

Vi smakade på en god grisfot med skönt halkigt smältande mört skinn, purjökräm, brynta brässbitar, bondbönor och puttinuttiga kantareller. Till detta en fin potatispuré och ett litet block sauternesgelé med kantareller.

Ankkorven med anklever exploderade ystert när man bet i den och gav upphov till mild fetteufori. Vurren vilade vackert i ett rede av små trinda puylinser; bredvid ett litet svenskt äpple fyllt med rillette på anka. och så en lite för stadig bondomelette till.

Det är bra, riktigt bra. Kanske saknade vi de där toppnoterna som får maten att lyfta det sista snäppet. Det där lilla oväntade som får en att tappa hakan. Ett sting av peppar eller rent av sichuanpeppar. En pikant ton av citrusskal eller en frisk ört.

Vi längtar redan efter återbesöket.