Det finns inget jag tycker är värre än att stressa med mat.   Mat ska få ta tid. Därför är det oerhört svårt att hitta lunchställen i city. Nästintill omöjligt. Köer, trängsel, knuffar och mat som ser sorgligt oälskad ut när den väl landar på tallriken eller bufféer där mat ska slevas upp utan eftertanke.

Jag suktar efter att hitta en oas, en liten kärleksfull utpost för matälskare mitt i stan. Då och då snubblar jag över restauranger som ligger undangömda på bakgator med färre besökare än de borde ha, kaféer som uppgraderat sig från små mackor till eminenta luncher utan att folk insett det än. Men det är sällsynt. Dessutom tjuvhåller folk på sina favoriter. Ingen vill att "deras" lunchrestaurang ska invaderas och förlora den sköna känslan.

Dessutom accepterar vi så mycket lägre standard på luncherna. Jag tycker att jag ständigt får höra: "Mmm, den här restaurangen är jättebra på kvällstid." och "Du skulle prova deras vegetariska rätter, de är gudomliga. Ja, till lunch har de förstås bara stekta blandade grönsaker - men efter jobbet..."

Dessutom får du aldrig äta lunch på den utsatta lunchtiden mellan kl. 12-13. Det är nästintill en dödssynd. En halvtimme tidigare eller en halvtimme senare om du vill undvika en plågsam upplevelse.

Mitt mål är att hitta ett stamhak på luncherna, ett ställe där de byter ut menyn regelbundet, där portionerna är lagom stora, där maten dröjer för att de faktiskt tillagar det och inte bara slevar upp det. Gärna med bekväma stolar och servering vid bordet istället för kö till kassan. Med gott kaffe på maten och lockande små miniefterrätter. Ska det vara så mycket begärt?

"Toxique är ett av deras favoritställen, inte för dyrt men med liv och rörelse. Kanske är det udda och lite sjaskigt. När tallrikarna kommer in händer det att de inte är så väldiskade på undersida, kyparna har kanske ögonskugga eller en ring i näsan och ibland är servitriserna klädda i självlysande benvärmare och kortbyxor i läder.

...

Toxique har specialiserat sig på rostad sandwich med getost och paprika, torsklåda från newfoundland och ibland har man en klibbig jättestor sallad med massor av valnötter och strimlade rotfrukter. Där finns både baklava, tiramisu och stark, beroendeframkallande espresso. De går naturligtvis inte dit på kvällarna när rockgrupperna och bullret tar över stället. Men det är trevligt till lunch. Stället piggar upp dem. Det gör att de känner sig yngre och modigare än de egentligen är."

Ur Rövarbruden av Margaret Atwood