Våren is the shit
Vi var på vårpromenad, jag och barnen, genom skogen på väg till tussilagostället. Skogen var grå av av torrt gräs, plundrade vinterståndare och träd som kung Bore knäckt över sitt frusna knä. Nu låg de fallna till marken, rov för insekter och trädsvampar. Vid sidan av vägen låg tysta diken, bräddfulla av iskalla rester av det gångna årets snö. Men ändå. En sol värd namnet, värme på ansiktet, och småfåglar som precis inlett kampen om trädkronorna, alldeles ifrån sig av vår och osedlighet. Det var den första dagen då 2014 verkligen log.
Jo, visst är krokus, vintergäck och snödroppar tjusigare blomster, men åsynen av den där första knoppande stängeln tussilago betyder så mycket. Då finns det ingen tvekan längre, då har det startat. Det ger en känsla så sakral att till och med Christopher Hitchens skulle ha fallit på knä och mumlat en innerlig tacksägelse till Vem Det Nu Var som skapat en sådan skönhet och gett hoppet tillbaka efter vinterns golgatavandring.
Barnen slapp överdragsbyxorna, bara en sån sak. Vi rotade i gräs och bland löv men lyckades inte hitta någon tussilago. Däremot fann vi tre smällfeta huggormar, en citronfjäril, en nyckelpiga och över allt hängde vårens första sånglärka och drillade ostadigt. Treåringen tog en slummer i vagnen, jag och femåringen rände runt och diskuterade världsfrågorna, vad ormar egentligen åt och vilken fågel som var farligast. Det honkade i luften. -Hör, gässarna!
Det är lätt att fyllas av den där tranströmerska saligheten en sån dag, se naturen besjälas och ges en obegriplig mening framför ögonen, även om där inte finns någon (ormarnas hieroglyfer tecknade ett underjordiskt budskap). Känslorna fördunklar det rationella, och magiskt tänkande smyger sig in. Gudar tar plats där gåtorna finns, och vi drar själva streck mellan dem och letar efter det större sammanhanget, bara för att vi vill se det.
Eller så ska man inte komplicera det. Det var en fin dag! Ungarna var med! Den första kirskålen! Vad gjorde det då att treåringen inte smakade på sin utan petade in den i näsan istället.
Det har börjat.
Kommentarer
Det var rart av dig, Trulsa!
Jag bloggar bara här på Taffel - och snart är det väl inte ens här. Någon bok har jag inte skrivit eller ens på G, och skrev jag en skulle den väl handla om svamp, det tycks jag aldrig komma ifrån...
Hej!
Besöker den här sidan med jämna mellanrum för att se om du skrivit något. Jag njuter av dina inlägg och ser det som finns omkring mig lite annorlunda några dagar (det är detaljerna som för skillnad) efter en dos av Peter. Undrar därför om du skriver på fler sidor eller har samlat tankar i nån bok eller så.....
Tack för att du skriver!
/Trulsa
Hej Peter! Letade febrilt falafelrecept när jag snubblade över Andreas Johanssons sida och ditt blogginlägg och kände genast igen dig. Det var ett riktigt bra inlägg! Liten update: bor sedan 10 år i Schweiz och är just nu lite uttråkad efter en vecka på sjukhuset men snart får jag komma ut från sjukan vilket ska bli oerhört skönt. Roligt att höra att du har det bra. Hälsningar Linn
...minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens "värma väckt.." :-D
jajamän! Dessa väntans tider är möjligen den bästa tiden på året! Titta där! Och där! Nej vänta...!! DÄÄR!!!
Ha det PJ! Very!
Sidor