2009-02-10 av Anna K Sjögren
Verklighetsflykt eller vardagslycka?
Läste nyss i ett blankt månadsmagasin för kvinnor att genom att låta bli att fika på kafé och istället lägga undan kaffepengarna så kan man åka på charterresa en gång varje år. Jag åker sällan på charterresor. Visst kan det vara skönt att vara i solen en vecka varje år, men jag piggar hellre upp min vanliga verklighet med mat, dryck och människor som jag gillar. Jag tycker att vi ska värna om vardagslyckan.
Förra året köpte jag en ångugn, den kostade ungefär lika mycket som en resa för två till Kanarieöarna. Jag älskar min ugn, ställer in termostaten på 60˚ och tillagar några fiskfiléer i den fuktiga värmen tills de är perfekta. Ugnen är en del av min vardagslycka.
Nu har jag bakat ett bröd som blev så bra att jag inte trodde det var möjligt. För jag bor i ett helt vanligt hus och har ett helt vanligt kök, utan jässkåp med reglerad luftfuktighet och temperatur och utan en proffsig bageriugn. Mitt recept är inspirerat av ett av recepten i boken Riddarbageriets bröd, skriven av den fenomenale bagaren Johan Sörberg.
Det ska råda balans mellan sötma, syrlighet och sälta i såsen. Att söka efter de smakerna och att justera balansen fick jag ordentlig träning i när jag jobbade som kostchef på ett sjukhem i Göteborg i två år. Innan såsen skulle ut till personalrestaurangen eller upp på avdelningarna stod vi där bredvid hundralitersgrytan med varsin sked i handen, jag och den kokerska som var ansvarig för såsen. Det var en koncentrerad och högtidlig stund, vi två visste att vi var smakansvariga.
Jag vet att det inte är speciellt GI-korrekt med potatismos. Men jag äter det gärna ändå, för ibland har jag viktigare saker att tänka på än GI. Potatismos tillhör vinterns goda, och man får skynda sig på nu, för om bara några månader finns det ingen mjölig vinterpotatis kvar i affärerna.
Kommentarer
Vardagslycka absolut! Den brukar bidra med verklighetsflykt, särskilt över en kopp i goda vänners lag.
(Jag hoppar över skuldbeläggande argument mot charterresor och turism i allmänhet :) )
Charter, not so much.
Hellre då ett fik och titta på folk.
OK, om jag måste välja mellan kaffe och charter så blir det helt klart kaffe. Sedan lägger jag iofs snarare mina pengar på hemtillagade hela, fina kaffebönor snarare än kaffe-på-fik. Så jag kanske kan få resa lite halvlångt iallafall. Typ tåg till Malmö ;-)
Hela, hemmalda kaffebönor är bra vardagslycka. Visst känns det gammalt och tråkigt och självförnekande att avstå mycket för att en dag resa till ett ställe där det kanske inte ens är nåt kul? Hellre Säffle (eller tåget till Malmö) och en kopp kaffe.
Äta lite, dricka vatten,
roligt sällskap, sömn om natten.
Käckt arbeta, lägligt bo,
stillhet någon stund på dagen.
Det är lagen för min hälsa och min ro”
Olof von Dahlin, en svensk filosof som levde på 1700-talet
Där finns allt man behöver för ett fint liv - och det står inte om charter nånstans.
Sidor