Vessel 75
Bilder kan vara förföriska. Bara skymten av något vackert kan skapa otyglade lustar. Stötte nämligen på en bild av just denna cocktail, Vessel 75, och blev hänförd. Bärnstensfärgad bourbon i botten och ett kritvitt skum på toppen med en tjusig bit citronskal som kröning. Fällde ett par aligatortårar när det gick upp för mig att Martins Peychaud's bitter var på Hven. Fredagskvällen ägnades således till sorg, lätt ackompanjerad av Hélène Bennos och Peter Apelgrens slakt av Doreen Månsson och Hans Rosling i "På spåret". Jag hade nämligen laddat sen förmiddagen för tjugo minuters kontemplation under förberedelsen av denna vackra skapelse. Bebbo Cocktail och Remember the Maine smakade inte illa. Men det var inte nytt, det var inte lika vackert och det var framför allt inte lika åtrått.
Martin, min käre kumpan, upplyste mig senare på kvällen att jag ju kunde fuska till mig en Peychaud's bitter genom att slå i några droppar absint tillsammans med Angostura bitter. Jag skulle då få något snarlikt. Sen blev det lördag och då var vi inte hemma. Sen blev det söndag och då var vi inte heller hemma. Sen blev det måndag och då var vi hemma. Vessel 75 #2 (kan vi kanske kalla den).
Vessel 75 är en skapelse av Jamie Boudreau. En av dagens världsstjärnor när det gäller mixologi. Han kan till exempel stoltsera med utnämningen "en av Amerikas 10 bästa bartenders, 2009", allt enligt Playboy Magazine. Bara en sån grej... Jamie Boudreau basade tidigare för baren på Vessel i Seattle, en av Amerikas mest ansedda cocktailrum. Man kan väl inte annat än ana att Vessel 75 just är en kreation för denna nordostamerikanska inrättning.
Förberedelserna och presentationen av denna cocktail var nästan mer intressanta än smaken. Visst, bourbon med bitter är ju gott bara rätt upp och ned. Och visst var skummet härligt. Och visst var det hänförande när en liten skvätt vaniljsöt, kärv bourbon med bitter dansade tango med det söta lönnsirapsskummet, över läpparna, omfamnade min tunga och fnittrande rutschade nedför strupen. Visst var det alldeles, alldeles underbart. Men, det var ännu härligare att bygga den. Faktiskt.
Denna drink kan föra sig i ganska eleganta sällskap. Den kan med lätthet stå som inpiration till ett existentiellt resonemang i ett ekpanelsbeklätt bibliotek, två gentlemän emellan och till tonerna av Schubert och cigarrdoft. En intellektuell cocktail, som inte krusar sin gäst. Jag ger mig fan på att man skulle kunna föra ett hyggligt samtal med den. Så är det.
Vessel 75
- Bourbon efter behag, 6-9 cl.
- Några rejäla stänk Peychaud's bitter (Finns inte detta, vilket det i regel inte gör i svenska hem och på svenska barer, så byt ut det mot rikligt med Angostura och några stänk absint eller pastis.)
Rör tillsammans med rikligt med is i glaset på en Boston-shaker .
Häll upp i ett Old Fashioned-glas och toppa med lönnsirapsskum.
Gnid citronskal längs glaskanten.
Garnera med citronskal.
Servera.
Skål!
Lönnsirapsskum
- 1 st äggvita
- 1,5 cl vatten
- 3 cl lönnsirap
- 0,5 cl citronjuice
Blanda alla ingredienser och vispa till en tjockt skum.
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
