Med jämna mellanrum dyker det upp en professor eller två och skåpar ut det ekologiska lantbruket som fullständigt värdelöst. Eftersom det nu är rötmånad var det häromdagen dags för en ny attack. "Ekologiskt har aldrig varit bättre för miljön", var rubriken på ett debattinlägg på DN Debatt. För den som inte har jordbrukspolitik som ett av sina stora intressen i livet kan det förmodligen te sig totalt  förvirrande - är ekologiskt en miljöbov?

Därför kan det vara på sin plats med lite bakgrundsinformation Det finns ett litet gäng professorer, mer eller mindre i pensionsläge, på Sveriges Lantbruksuniversitet som under 20 års tid återkommande har kritiserat det ekologiska lantbruket. Sanningen att säga har de gjort sig mer kända som eko-kritiker än som forskare. Det är svårt att veta varför ett jordbruk som inte använder konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel kan vara så provocerande för dessa forskare, men så är det alltså. 

Attacken brukar bemötas av de forskare som tvärtom menar att ekologiskt lantbruk har sina klara fördelar, vilket även skedde nu. (Alla inläggen hittar du under länken till Dn Debatt.) Precis så här brukar det se ut. Attack följs av försvar och därmed brukar också minst en journalist ställa frågan på redaktionell plats - "vad ska vi egentligen tro om eko, är det bra eller dåligt?" Det brukar aldrig bli något svar på den frågan och det hela måste framstå som helt förvirrande för läsarna och lyssnarna.

Men den här gången har det hela fått en smått komisk vändning. SLU-debattörerna hänvisade till en rapport från Livsmedelsverket när de dömde ut eko, men nu har både rapportförfattarna och Livsmedelsverket gått ut och sagt att det inte alls finns något stöd i rapporten för att kritisera eko på det här sättet.Och det är lite ovanligt, särskilt att Livsmedelsverket går ut på detta sätt för myndigheten har under lång tid haft en rätt njugg inställning till eko, vilket förmodligen hänger samman med att man alltid tycker att det är lite jobbigt att prata om kemikalieresterna i den konventionella maten. Men nu tog man alltså bladet från munnen.

Av detta kan man dra två slutsatser:
1. Tro inte på allt du läser, särskilt inte när det är rötmånad.
2. Det finns gränser för hur mycket man får hitta på, även för professorer.