Det är fint att köpa salami och färska koljafiléer i lösvikt över disk av en person som kan sin sak. De goda råd som jag får av henne eller honom betyder egentligen mer än tusen receptbroschyrer. I går fick jag uppleva en fiskdisk som får mig att undra om cheferna i matbutikerna inser vad de missar när de inte alls utbildar dem som står bakom de välputsade diskarna.

Jag pekade på en fin koljafilé och bestämde samtidigt att det skulle bli fiskgryta till middag samma kväll. Kolja har fastare konsistens än torsk och passar utmärkt i det sammanhanget. Jag hade fattat mitt beslut och behövde varken råd eller recept av killen i 25-årsåldern som med vänlig utstrålning lade filén på vågen, den vägde nästan ett halvt kilo. Hans utmaning började istället när han skulle vira in den avlånga filén i vitt papper. Efter en liten stund föreslog jag att han kunde dela den i två bitar, att det kanske skulle bli lättare med en bit som var kortare och mer kompakt. Han blev uppriktigt glad, frågade sin kollega vilken kniv som var bäst och gjorde ett bestämt snitt genom filén. Efter ytterligare några minuter fick jag ett spretigt paket som sprack upp samtidigt som jag la det i korgen, jag bad om en plastpåse för att den råa fisken inte skulle hamna mellan broccolibuketterna. Då ryckte kollegan ut, tog tillbaka paketet, tejpade ihop det med några klisterlappar och svepte in det i en påse. Jag gick mot kassan och tänkte att jag hellre hade tagit en färdigförpackad filé i en vanlig kyldisk än att behöva se när en människa, som troligen aldrig hållit i en fisk förut, försöker slå in den i ett papper.

Nu finns det större problem i den här världen, men jag tar upp scenen i fiskdisken ändå eftersom den visar att det inte är så noga med maten, även för den som är chef i en stor matbutik. De manuella diskarna i den stora Coop-xtra butiken i Enebyberg ser trevliga ut på håll. Arkitekter och butiksplanerare har skapat en känsla av en levande matmarknad och ekonomer har budgeterat för de högre kostnaderna för råvaror och personal. Men jag önskar att diskarna inte bara är en image-skapande rekvisita i butiken utan att de som arbetar där får den utbildning som de behöver för att kunna göra ett bra jobb. Och det måste ju butiken kunna räkna hem. För precis som en duktig servitör skapar förtroende för en restaurang gör människorna bakom delikatessbutikerna detsamma för butiken.