Ett idogt representerande de senaste veckorna har givit goda insikter i hur restaurangvärlden påverkas av recessionen: större portioner. Idag lunchade jag till exempel en panerad (!) fläskkotlett stor som ett pingisrack på Hälsingborg. I går en bjässe till grillad oxrygg på Kungsholmen. Dessförinnan åt jag mig proppmätt på asado på Grill som serverades i en lika riklig mängd som Kebab House serverar sin kebab de luxe. Under högkonjunktur och positivt kassaflöde bär det inte lika mycket emot för kroggästen att gå hungrig från bordet. Men när vi nu går ut och äter (och på vägen till Kungsholmen igår gapade de flesta andra restauranger tomma) vill vi bli inte bara belåtna - utan även mätta.

Så äntligen styrde vi kosan mot Matbaren, Mathias Dahlgren hyllade lilla matlaboratorium i Grand Hotel. Oklanderligt och värdigt beskriver allra bäst bemötandet och upplevelsen.

Vi lät perfekta ägg, mörka madeiror och boliviansk choklad flöda.

Sedan kom kaffet in. Utmärkt serverat men trist och småsurt. Det var - fick jag veta - Lindvalls Bankett Premiumkaffe. Min blick blev så modstulen att servitören bakom baren fann sig nödgad att bjuda på kaffet med en ursäkt: "Hotellet har något samarbetsavtal."

En modern svensk kock är innovativ nog att odla isört på värmeslingorna i badrummet. Petig nog att hålla ett ägg kokande på exakt 61,3 grader i flera timmar och driver på utvecklingen av en maskin som hackar ner hårt djupfryst ostron-is till ett havsdoftande offpist-puder.

Där tar dock nyfikenheten och tekniklustan slut.

Som idog surfare på gourmet-restaurangers hemsidor är det bara att konstatera: det är snygga och påkostade flash-satsningar över hela fältet. Men det som de allra flesta surfare klickar sig in för är menyn.