Blogg för Olle Söderström

...För däremellan kommer glühwein

Nästan varje jul blir det fel. Före jul får jag frossande begär efter glögg och köper lite för mycket. När doften (som kanske kan vara en av världens härligaste dofter) gjort sitt visar sig glöggen nästan jämt vara alldeles för illsöt för att kunna drickas mer än en fingerborg av. Så när glöggen känns som att den gjort sitt sådär runt årsskiftet kommer i stället glühweinsuget. Mindre sött, mer citrus, men med samma sköna kryddighet.

Läs mer

Som en ko på rödbete

Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en särskild dragningskraft till parfymerade smaker. Ingefära, gewürztraminer-viner, apelsinblomsvatten (som ju närmast är parfym), koriander, galangal, mejram och fikonvinäger är alla varmt välkomna över min kökströskel.

Självklart är i sammanhanget även den eteriska, aromatiska och parfymartade rosépepparn en favorit. Den är burdus och nästan konstgjord i sin smak, men jag kan inte låta bli den. Ibland när jag öpppnat en burk och lagt några korn på klyftpotatis eller gnidit in på lammracks med så kan jag inte låta bli att äta ett rejält gäng av kornen direkt ur burken - kanske med lite salt.  

Läs mer

Boktips: En matmyt går i spillror

Visst gör det ont när myter brister. Men det kan också vara ruskigt skönt. För mig började det någon gång när jag såg filmen Under Toscanas sol, på ett flygplan. Jag fick nog. Det var en italiensk bonde med gubbkeps och stenkoll på mat för mycket, en bullrande familjemiddag i trädgårdspation för mycket. Hela kalaset hade snurrats tolv varv genom klyschcentrifugen.

Läs mer

Något köpt, något bortglömt, något blått

Jag och Boel var i Gallerian i Stockholm, och vad kunde man köpa där måntro? Jo ekologiska, biodynamiska slow food-slush puppies från Ändebols gård med blåbär och ingefära... 

Läs mer

Chokladfeber

Nu har det gått en hel vecka sedan Chokladfestivalen, men vi har legat i dvala efter all choklad vi stoppat i oss, så här kommer en sen rapport. 

Anyhowever... där var vi i alla fall. Vilse i ett hav av praliner, statyer, criollo- och forasterobönor och allt vad de heter. Och ungefär varannan man mötte var Årets konditor, eller hade i alla fall varit det någon gång. "Jaha, känner du inte igen mig... jag var årets konditor 1923. Å vilken choklad vi gjorde då..." 

Läs mer

Sidor