Eventcentrum. Det är en märklig känsla att hamna på Heron city i kungens kurva utanför Stockholm, vad man än är där för att göra. Jag och Boel skulle i alla fall köpa lite minneskort och skit på den monstruösa teknikbutiken. Men det är ju som sagt ofta på otippade platser man ramlar på det kulinariskt apparta.

Jag och några kompisar har haft ett stående skämt om att man skulle bli stromrik på affärsidén "potatis på en pinne". Den mest basala av snabbföda för en stressad storstadsbo med smala pengamarginaler. En glasspinne. En stor kokt kall potatis. Lite grillkrydda. Billigt, snabbt, enkelt, relativt mättande, och outsägligt torftigt.

Jag och Boel har gjort ett av årets obligatoriska Skansenbesök. Jag får alltid en lite tudelad känsla när jag går till Skansen. jag är barnsligt förtjust i djur och blir så där helt till mig av att få se en säl på ett sätt som inte riktigt anstår en vuxen man. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vid varje djur vi ser: undrar hur de smakar. Typ: "Å, titta vilka härliga lemurer. Titta på den där söta ungen som klättrar där. Vad fina de är... Undra hur de smakar?"  

Så där håller tankarna på vid ungefär varje djur om det så må vara knubbsäl eller gilamonster... Undra hur de smakar... 

Nu bär det av för oss för att sondera Frankrikes nordkuster efter den äppligaste cidern, den svulstigaste mest honungskladdiga crèpen, det giftigaste ostronet och de härligaste franska syltorna. (undrar var de finns nu när Tabac-restaurangerna hamnat på komposten?)

Full rapport kommer efter hemkomsten.