Årets Kock: Mansmyternas marknad
Råa havskräftor och lax med svampiga tomatbitar, dillfrön, elaka långa tunna slanor av seg torr pepparot och gudvetallt i en smått oaptitlig grov gröt. Halvvägs genom det sammanbitna skyfflandet i munnen drabbades jag av en obehaglig tanke. Tänk om det var ett genusexperiment! Tänk om det mot slutet av måltiden skulle avslöjas att enbart kvinnor låg bakom. Annars brukar nämligen alltid namnen på de inblandade kockarna stå utskrivna på menyn. Ett tunt lager av kallsvett bildades min panna. Herregud så pinsamt!
Det säger en hel del om om mig och mina fördomar att jag överhuvudtaget kom på tanken att den kassa maten på gårdagens Årets Kock-bankett var lagad av kvinnor. Precis som alla ni andra har jag en mängd tankefigurer som påverkar mina slutsatser och hur jag agerar. Till skillnad från nästan alla män i krogbranschen har jag inga problem att erkänna att jag ofta undervärderar kvinnor. Jag inbillar mig inte för en sekund att jag är blind för kön och etnicitet. Just därför vet jag med mig att jag måste vara vaksam. Inte gå på magkänslan. Alltid fundera ett varv till.
Det var inte kvinnor som stått för femrättersmenyns kompositioner (som nästan samtliga haltade). Det var tidigare vinnare av den åtråvärda titeln Årets Kock som kreerat varsin rätt. Otur i köket, personalen kunde inte förverkliga mästarnas visioner. Synd om grabbarna! Typ. Så summerades måltiden vid baren efteråt. Grejen är att jag tror att om det varit kvinnor som stått bakom måltiden hade de mediokra rätterna av många tagits som intäkt för att kvinnor inte kan laga mat lika bra som män. Att de sumpar sina chanser. Som vanligt.
Vid osträtten kom vi vid vårt bord att tala om hur få i juryn som var kvinnor. Alice Brax, som precis som jag är en rätt resonlig räknefeminist, har statistiken. Vi talade om hur viktigt det är med kvinnliga förebilder, kvinnligt mentorskap. Ämnet hade redan varit uppe många gånger under dagen.
"Kompetens, vi utser finalister och jury uteslutande efter kompetens. Allt annat är ointressant", så hade en framstående manlig jurymedlem på en gång summerat och avfärdat problematiken redan vid fördrinken. "Det finns för få kvinnliga toppkockar som platsar i juryn." Han hade ryckt på axlarna och markerade med såväl tonfall som kroppspråk att det inte fanns något att diskutera. Kvinnorna skulle helt enkelt skärpa sig och bli lite bättre. Mer som männen.
Helt ärligt tror jag att problematiken är mycket mer komplex än förtryckande manliga toppkockar. Den förenklade historieskrivningen gör inte någon en tjänst. Det finns lika många orsaker till att kvinnor ger upp sin kockkarriär som det finns kvinnor. En myriad faktorer samverkar. Förväntningar, fördomar, gruppdynamik, vacklande självkänsla … Bristen på kvinnligt kamratskap men också frånvaron av markservice och emotionellt partnerstöd för kvinnor som satsar på sitt jobb.
Och här och nu måste vi börja tala om liggpoängens betydelse. Framgångar i till exempel kocktävlingar gör att män vinner i liggpoäng, medan kvinnor förlorar. Och det kostar på. Det finns en hel del undersökningar som bekräftar resonemanget, när en kvinna blir framgångsrik mår hennes manliga partner sämre. Vi vill alla vara attraktiva i en potentiell partners ögon. Eller en existerande, för den delen. Det är en biologisk drift som är kraftigt kulturellt förstärkt. Visst finns det män som attraheras av kvinnor som är mer framgångsrika än de själva. Men urvalet är betydligt mindre. Inte heller är många kvinnor beredda att bryta mot normen: ett förhållande där mannen är rikare, mer framgångsrik och längre. Det krävs att både män och kvinnor ser sitt ansvar och sin skuld till att normen bibehålls. Min vän berättade idag hur kvinnornas blickarna på honom förändrades när han började använda en röd damcykel, eftersom herrcyklar är groteskt illa anpassade för en barnsadel. Och en kvinnlig ståuppkomiker har vittnat om de manliga kollegornas drösar av groupies – medan hon själv var tvungen att hyra in några egna.
Vi måste också diskutera om vikten av att ifrågasätta kravspecifikationer. Vad är det till exempel som krävs för att en ska platsa i en jury vid svenska mästerskapet i professionell matlagning? Att man är toppkock, för det har de tidigare jurymedlemmarna fastställt och de tävlande önskat. Jag har ärligt talat svårt att förstå varför. I sport råder inga krav på att domarna ska vara elitidrottare. Och varför ska juryn bestå av kockar på Sveriges mästerkock? Priset är att få ge ut en kokbok, inte att starta krog. En matredaktör eller matskribent vore självklar i juryn. Eller en matkritiker, som i andra länder. Varför är vi så enkelspåriga i Sverige? Visserligen består en del av juryn i Årets Kock av det som lite mystiskt kallas "lekmän" oavsett kön och materfarenhet. Men deras poäng räknas inte med i bedömningen av rätterna. De är bara kuttersmycken. EDit: Tog bort ett stycke här där jag skrivit att Margot Janses poäng inte räknades. Jag hade fått den infon av mycket säker källa. Men enligt Hanna Halpern stämmer det inte. Jag får titta vidare på det.
"Du borde sitta i juryn", sa en av mina bordsgrannar. Tja, varför inte, undrade jag, med det högmod som bara lite för många glas gratisvin kan ge. Men nu, dagen efter, undrar jag: Är det någon som på allvar tror att jag är extremt mycket sämre på att bedöma mat än herrarna i Årets Kock-juryn? Jo, jag behöver lite träning. Kanske en mentor. Men jag tror jag snabbt kan lära mig det som behövs. När jag satt i juryn på "Stjärnkockarna" föreslog producenterna att vi skulle lägga in ett moment där juryn skulle blindprova olika ingredienser. Tom Sjöstedt och Melker Andersson tyckte att det inte var någon idé eftersom jag ändå skulle vinna. (Jag är inte lika säker, ska tilläggas.) Ärligt talat har jag ingen som helst ambition att sitta i juryn för Årets Kock. Inte för att jag förlorar i liggpoäng, de är liksom mindre viktiga när man närmar sig de femtio. Utan för att jag hellre tillbringar fritiden med min unge. Ett typiskt kvinnligt val, jag vet. Och dessutom är jag sanslöst nöjd med min tillvaro just nu. Men blir jag tillfrågad ställer jag upp. Hör ni det? Ni kanske helt enkelt inte vågat fråga?
Efter middagen frågade jag en av jurymedlemmarna, en av de mer respekterade, om han tyckte att jag var kompetent att sitta i juryn. Den riktiga. Jo, absolut, menade han. Men det var ju inte bara kompetensen som räknades. Man skulle ju vara toppkock också. Och sen ska man bli utsedd.
"Det handlar om politik, bara politik. Det finns massor av killar som är kompetenta som aldrig kommer att få sitta i juryn. Man väljer dem som passar in i kamratskapet. Du skulle aldrig komma med, det är för många av kockarna som är rädda för dig."
Jag har en stark känsla av de inte skulle vara rädda för en man, honom skulle de respektera. Samma person sa också att lekmännens bedömning sällan skiljer sig mycket från de utvaldas betygssättning.
Det var skönt att få höra det rakt ut från en av dem som räknades. Att den där kompetensen som det alltid pratas om faktiskt inte är den hårdvaluta som det påstås. Kompetens är bara intressant när rätt person har den. Och rätt person är en man.
PS. Om det är någon ung kvinnlig kock som behöver en mentor (eller hen-tor) så ställer jag upp. Jag är och har varit mentor åt flera kockar och matskribenter redan. Jag kan dessutom sammanföra er med de kockar, kvinnliga och manliga, ni är för blyga för att kontakta. Mejla mig: lisa/på/taffel/punkt/se
PPS: Har redan fått min första adept, en vinnare – om ni frågar mig, och det gör ni ju. Men hör av er, vi skapar ett nätverk runt er! Det finns plats för fler.
PPPS. I väntan på andra åtgärder har jag startat en FB-grupp för stöttandet av kvinnliga kockar som vill tävla eller är allmänt härligt karriärssugna. Även andra "minoriteter" är hjärtligt välkomna! Högkompetensta kvinnor och män som vill stötta är också välkomna. Dock är gruppen till för branschfolk, det blir för meckigt annars.
PPPPS. Inser att jag låter väldigt otacksam. Som vanligt var det en fantastisk fest. Maten brukar vara fantastisk och stället vi var på brukar leverera riktigt bra mat. Jag vet inte vad som gick snett. Och: Det är som vanligt inte de enskilda personerna jag har ett dugg emot. Jag gillar varenda jurymedlem och varneda Årets Kock. Det är strukturerna som är problemet.
Kommentarer
Så bra skrivet ♥
Heja Lisa!
Hej Lisa,
Tack för intressant inlägg. Ett viktigt ämne som man kan diskutera mycket om.
Jag har gjort en satsning som heter #kocktjejerpågång och skulle vilja tillfråga dig om en sak i samband med denna!
Har du möjlighet att höra av dig till mig?
Med vänliga hälsningar,
Pontus
åh vad jag önskar att jag var kock eller matskribent så jag finge ha dig som mentor! stående ovation.
Såg att Carina Brydling nämndes ovan, som jurymedlem. Hon – eller hennes syster, jag har dålig koll på dem – har väl varit med i juryn tidigare. Minns bankettmaten systrarna hade lagat i Stadshuset 2008, den var gudomlig.
Jag har ingen aning för jag var inte bjuden. Det var säkert jättebra och jag ska vara mentor åt minst en av brudarna, det lovade jag redan i fredags. Men jag vet inte riktigt om det har något med saken att göra.
Vad tyckte du om VIP lunchen? den var signerad Katarina Westlund, Karin Fransson pristagare, lärare Dackeskolan i Mjölby och den lagades tillsammans med några av hennes kvinnliga adepter.
Oj, det är ju otroligt att lekmännens juryinsatser inte räknas! Det står det inte ett ord om i pressinformationen.
Handlar inte hela grejen med årets kock mer om vad för bild man vill vissa av kocken? Är det inte så att mycket handlar om att man vill ha en mystifierad bild av kocken och dennes kunskap?
Det finns tydligt i den akademiska sida där man gärna poängterar hur viktig den tysta kunskapen är för en kock. Dilemmat med en del av kockarna är snarare bristen på vetenskapligt kunnande. Nu kanske man inte behöver det för att laga mat men om det ska hända någon mer kan jag tycka att det kan behövas. Äter man ute i Sverige ser man ofta små missar som kunde avvärjts med bra utbildning.
Att det är etnisk smalt, nästa så att man kan tro att Sverige är homogent land? Att det bara är män handlar det inte lite om de som är med i spelet vill ha det så. Lite som du poängterar...i sjunde stycket.
Det saknas definitivt riktigt bra kockutbildning. Framför allt högre utbildningar. Vi skulle behöva en i Stockholm och kanske en i Malmö eller Göteborg också. Där kockarna och krogarna finns. Av regionalpolitiska skäl har högre gastronomisk utbildning hamnat i små städer, vilket är olyckligt på många sätt. (Men naturligtvis bra för de orterna.)Många kockar vill ju utbilda sig vidare efter att de skaffat familj. Då är det svårt att långpendla eller att flytta.
När det gäller etnicitet och andra faktorer är det ju alltid viktigt att komma ihåg att det inte bara är kvinnor som hamnar i gastronomiskt utanförskap. Även t ex invandrarkrögare saknar tillgång till viktiga nätverk.
Vad det gäller utbildningar finns det bra institutioner men dilemmat som jag sett är bristen på att vilja styra mer över diskursen samt att det inte finns en enhetlighet i en del av dem.
Men den fetish som finns kring årets kock är lite parodisk, det är lite som att tro att schlagerfestivalen är den drivande kraften i att skapa musik.
Tacksam för förbättringsförslag från A! Hur kan Gastronomiprogrammet på Högskolan Kristianstad bli bättre?
Så lysande bra skrivet Lisa. Tack för den texten. Det bästa jag läst på länge.
Det finns som sagt lika många orsaker till att kvinnor byter bransch som det finns "avhoppande" kvinnor. Jag har massor av teorier även jag.
Men är det inte dags att vi låter dem ha sin fåniga, mansdominerade, ryggdunkande kompisklubb för sig själva? De kan se dumma ut i fåniga hattar och gå på catwalk och ha banketmiddag av tidigare vinnare (ännu lite mer ryggdunkande) och fest på Berns där de kan gå runt och dunka varandra i ryggen och berätta historier som alla redan hört eftersom de alla var där och dunkade rygg året innan. Och året innan det. Och året innan det. Och väldigt litenhet faktiskt hänt.
Jag hade inte ens förstått att det var en s
Och där klockade vi in den förväntade responsen: Det är de missgynnades ansvar att skapa nya strukturer. Att klara sig utan pengar, utan makt, utan stöd. Lustigt nog skrivet av en man som inte ens vågar skriva ut hela sitt namn.
Nej, jag tror inte på att skapa ett alternativt samhälle. Jag tror på att förbättra det samhälle som finns. Skapa mer mångfald, fler möjligheter för alla och en ny syn på vad kompetens är.
Hoppsan.
Jag hade inte ens förstått att det var en sådan stor grej förrän jag flyttade till Sthlm. Vi brukade skoja om det i Malmö. Hitta på bidrag bi kunde skicka in, "oxfile 78 grader med sprucken dragonhollandaise och en sfär av friterade potatisstavar". Att de fick massa pengar fattade vi men att det var någon som faktiskt tog det på allvar slog mig aldrig.
Kollade igenom startfältet och alla utom en jobbade i Stockholm. Intresset av att dunka varandra i ryggen och häva bärs på Berns är kanske inte lika stort bland kvinnor, skåningar, invandrare, norrlänningar, homosexuella (vill påpeka att jag inte har några siffror på andelen homosexuella i ÅK) eller andra som har bättre saker för sig än att öva på en maträtt ett år i sträck.
Tycker det vore bättre att satsa på en ordentlig Årets unga kock isåfall. Säg maxålder på 22år, man får bara delta en gång osv. Det skulle bli mer jämnfördelat mellan killar och tjejer d
Då många tjejer verkar lämna branschen innan de fyllt 25. Dessutom skulle det inte bli en kompisklubb och ingen skulle få för sig att årets unga är är detsamma som Sveriges bästa kock vilket verkar vara fallet ibland med årets kock. Dessutom lan det behövas lite att kämpa för i den åldern. Plus att det inte skulle behöva bli riktigt lika skitnödigt.
Givetvis. :)
Jag är väldigt svag för ryggdunkande och hade otroligt roligt med bärs på Berns. Jag fick mina ryggdunkar för att jag tagit upp att kvinnor inte ges tillräcklig plats i tävlingens struktur. De kvinnor som det verkligen berör vågar inte ta striden. Då vet de att de inte har någon chans. Det gör Lisas blogginlägg extra starkt. Tack för att du vågar Lisa!
Olle T Cellton: Det finns många anledningar till att jag älskar Skåne! ;-) Men faktum kvarstår att Årets Kock är en gräddfil till eliten. Och visst går det att ta sig fram på andra vis men grabbmentaliteten i Årets Kock är en starkt försvårande faktor för kvinnor. Det är liksom lite svårt att låtsas att det inte är så.
Ni förtjänar båda alla ryggdunkar man kan få. Och bärs också för den delen. Jag är inte emot ryggdunkande överlag, mest ryggdunkandet för ryggdunkandets skull.
Vi tävlar ju inte gemensamt i sport så varför inte göra en tävling för bara kvinnor. Där skulle vi kunna få den uppmärksamhet och tävlingserfarenhet som saknas.
Visst finns det tid och plats för lika mycket tävlingar för kvinnor.
Dessutom skulle det vara kul att se hur många fler som skulle ställa upp och faktiskt skicka in sina bidrag till tävlingen.
Där skulle då 18 kvinnor få visa upp sig i deltävlingar.
Vi måste inte alltid jämföra oss med männen för att vara tillräckligt bra eller bäst.
Efter några år tror jag det skulle vara fler kvinnor som kom med i Årets kock och därmed tävlar på lika villkor.
Jag ser detta som en bättre lösning än att bara vänta och hoppas på att det någon gång ska komma med en kvinna bland alla män.
Renee
Det har försökts med tävlingar för bara kvinnor. Wilhelmina till exempel. Det är ingen dålig idé, men det har varit svårt att få sponsorer. Alla satsar hellre på de vinnande hästarna som ger säker utdelning för pengarna.
Det här är en kamp som måste föras på flera plan samtidigt. Fler kvinnor i juryn är bara en aspekt. Men det är viktigt att genomskåda argumenten att det enbart handlar om kompetens.
I Tyskland utbildas kockar i restauranger kombinerat med yrkesskola (1 dag i veckan). De skriker efter lärlingar. Det är bara för vilken 16-åring eller äldre som helst att börja. Problemet är dock språket för svenska tonåringar (men det finns numera tyskkurser för utvandringsvilliga ungdomar på AF). Sen kräver restaurangerna motivation också. Det är i o f s tufft och det är inte så många tjejer som är intresserade. Men det finns kvinnliga kocklärlingar.
Mvh
kocklärlingens morsa
Mycket bra text. Känner med en skammens rodnad igen så mycket av det där tänkandet från tidigt 90-tal i politiken. Där har det ändå förändrats oerhört snabbt. (Jag har varit med när kvinnliga anställda förmanats att vara förberedda och inte ställa till scener om riksdagsledamöter på avslutningsfesten skulle bli lite väl närgångna. Det hade aldrig accepterats idag.) Mycket bra text, men sorgligt att det inte kommit längre. Precis det där att man behöver tänka ett varv till är också min egen erfarenhet.
Lisa Förare Winbladh! Tack för både glasklar analys och fint fotarbete på festen. I en bransch som är så märkligt okunnig och ignorant vad gäller genusfrågor är det bara det som gäller – att ständigt lyfta frågan på olika vis, på plats och offentligt. Du har en beundransvärd uthållighet!
Heja!
Tack för stöd! Det behövs mer än ni tror. Det kostar att sticka ut hakan. Om det inte var för er skulle jag inte orka.
Mycket viktig text på flera sätt, att påvisa komplexiteten. Det är så intressant att du analyserar mekaniken bakom. Att ta upp liggpoängens betydelse och dess kulturella förstärkning på det sättet. Det ämnet måste upp på bordet oftare och petas runt i.
Klart medveten om att detta är en debatt jag absolut inte ska ge mig in i - av massor av skäl - gör jag det ändå. Jag anser nämligen att det i grunden är tveksamt att ”tävla i matlagning” annat än i kockarnas dagliga gärning, där prestationerna är på riktigt. Utan att peka ut någon specifik kocktävling; det finns tävlingar som har noll koppling till verkligheten, där avsikten inte ens är att tävlingsresultaten ska gå att äta. Det är för mig perverterad gastronomi.
Årets Kock hör till de vettigare tävlingarna; att komponera två huvudrätter på (numera) i förväg kända huvudråvaror, där resultaten bedöms utifrån hur det presenteras och smakar. Det är bra – det betyder att Årets Kock har närmat sig hur det fungerar i ”verkliga livet” – även om kriterierna för bedömning av presentation och smak inte är glasklara – i vart fall är de inte särskilt transparenta för utomstående. Jag har letat efter bedömningskriterierna men har inte lyckats hitta några. Kreativitet synes vara ett ledord för presentationen, medan att det ska ”vara gott” är det för smaken. Inte mycket för vare sig domare eller tävlande att utgå ifrån eller hålla sig till. Jag hoppas verkligen det finns mer för dem att gå på – annars är det ju godtycke som gäller, och det tenderar att vara konservativt när etablissemanget tycker, oavsett om vi talar gastronomi eller något annat.
Vad gäller juryn i Årets Kock är det väl rimligt att ledande kockkompetens är representerad, men då blir det tungt mansdominerat. Karin Fransson får slita i juryn varje år – en ”token” kvinnlig mästarkock. Utav 20 domare 2014 var 5 kvinnor, varav en ”politiker” (som det kallas här): Eva Östling från Visita, och en utrikes matkreatör: Margot Janse från Sydafrika. Skulle juryn i högre grad utgöras av matskribenter, då skulle det finns betydligt fler kvinnor att välja bland.
Det är intressant att spekulera i vad det skulle få för effekter. Skulle fler kvinnor i juryn leda till andra bedömningar – och i så fall i vilken riktning? Skulle det bli mera fokus på de sensoriska kvaliteterna och mindre på utanverket/bländverket – eller är detta bara fördomar kring manligt och kvinnligt?
Jag har svårt att ta kocktävlingar på allvar. Och i synnerhet årets kock bland annat pga de saker som både du Lisa och Alice har tagit upp. Givetvis hade man kunnat göra det mycket bättre men jag tycker att det hade varit bättre med något som inte var ett fånigt kock-SM som bara tilltalar en viss typ av kockar.
Men jag vet ingen som borde vara mer självskriven i juryn än dig och det skulle absolut vara ett steg att göra tävlingen lite mer intressant, om man nu tvunget måste tävla. :)
@lars peder hedberg Du måste i sammanhanget ta hänsyn till att gästdomarnas poängsättning inte ens räknas. Visst är det trevligt att det syns kvinnor där, men de har ingen makt.
Ja det är sjukt mansdominerat och matlagande kvinnor av dignitet till olika jurys finns det gott om - om man skulle titta efter dem. Vi måste ligga på och tjata från alla håll, men vi måste också jobba hårt i köken och se till att bli så sjukt bra! I de flesta andra branscher så finns det kvinnor som startar eget, blir chefer och gör karriär, det måste gå även i restaurangköken. Så här gör jag: http://www.husmorlisa.blogspot.se/2014/02/kvinna-och-kock-ar-det-sa-svar...
Jag gillar att du beskriver det här problemet som någonting större än bara vår bransch. Många försöker sätta fingret på vad som är problemet med få kvinnor som förebilder och i hela branschen. Men väldigt få hittar mer än ett svar. Vilket inte finns. Problemet handlar om hela samhället och hur det är ojämställt. ÅK "försöker hitta" kvinnliga tävlanden genom att skapa listor och mejla oss med frågan: är du nästa årets kock? Varje år. Ändå hjälper det inte. Inga kvinnor hamnar i finalen och ej heller i juryn. Vi kommer inte till final genom ett mail. Vi behöver förebilder och folk som dunkar våra ryggar. Tack för att du gör det du kan för att ändra på detta!
Och hur vet vad man vem är gästdomare och inte? Antar att Karin Fransson inte är en gästdomare? Och att "gästdomarnas poängsättning inte ens räknas" som du skriver Lisa, det kan jag knappt ens tro på.
Jag har försökt förstå hur det hela fungerar - men har säkert inte läst tillräckligt djupt i utbudet av press releaser mm - men transparensen kunde avgjort vara bättre! Sveriges viktigaste matlagningstävling - utanför den dagliga verkligheten – kan inte gärna vara så opak!
Fullkomligt fantastisk text som bör läsas inte bara av hela mat- (och tv-)branschen, utan varenda kotte. Självinsikt, analys, skärpa och så jävla jävla tydligt.
@lina Tack, ditt stöd betyder supermycket!
@lars peder hedberg: Infon om gästdomare kommer dels från jurymedlemmar själva, dels från Alice Brax som jag länkar till ovan (di fick den även på FB).
Mkt bra inlägg!
Är du med i ett program som domare Lisa, så lovar tom jag att titta på det.
Bra Lisa! Både för texten ovan och för att du startade en facebookgrupp för kvinnliga kockar. Som jag kommenterade till Alice:http://www.braxonfood.se/kockbranschen-behover-kvinnliga-forebilder/#com... var kontakt med andra kockar en av de saker jag saknade när jag jobbade i ett kök (på stenåldern men ändå).
Jag tycker det är på tiden att man ser över kriterierna för jury-urvalet. Det kommer ju inte någon av de män i juryn säga ja till så då kanske man får börja på gerillavis, genom att ha en skuggjury med matmänniskor av blandad ålder, kön och etnicitet som också bedömer tallrikarna. Det kan vara i en mörk källare dvs offentligheten är inte ett krav. Men hua, tänk om de kommer fram till samma resultat?
Och sen tycker jag att om man nu från Årets kock har ambitioner att hitta jurymedlemmar som inte är vita män får man väl aktivt börja grooma några? Välj ut några stycken som man ger utbildning, inte med mål i att bli bra kockar utan att bli respekterade jurymedlemmar.
Jag har som sagt ingen aning om varför det ska vara enbart proffskockar i juryn eller varför de tävlande ska bestämma varenda jurymedlem. Självklart ska de flera av de mest respekterade kockarna i branschen sitta med i juryn. Men det måste väl ändå finnas plats för fler? Finns det någon enda tävling i något sammanhang där de tävlande bestämmer vilka som sitter i juryn och alla jurymedlemmar är elitutövare inom gebitet?
Klokt, analytiskt blogginlägg och läsvärda kommentarer.
Som verksam i en konservativ mansdominerad bransch långt ifrån restaurangkök ser jag dagligen motsvarande strömningar och undrar var de unga duktiga tjejerna tar vägen efter några år.
Just att frågan är så komplex gör att det inte finns Quick fix. Om det tar lång tid är det å andra sidan viktigt att lägga ner tanke och arbete nu för att utjämna oförtjänta trösklar.
Det svåraste är nog de som Lisa skrev om markservice och emotionellt stöd. Det är sånt inrotat kulturmönster. (Jag inser att jag haft tur i val av livskamrat. )
Jag bär med era tankar till min vardag. De behövs lika mycket där.
Tack Lisa och Alice för att ni tar upp denna fråga - igen! Sorgligt att det behövs och jag förstår uppriktigt inte varför det ska vara så svårt att förändra. Men vi får inte ge upp, vi kan alla bidra till att det blir en förändring.
Tack Lisa, enastående briljant och modigt! Du är om möjligt ännu mer min idol efter det här.
Att inte alla jurymedlemmar ger poäng är ju minst sagt häpnadsväckande. Något de för att behålla sin trovärdighet omedelbart måste skrota, precis som den totala styrningen från Arla.
Att du skriver om ämnet och belyser det från olika vinklar är så bra Lisa. Det tunga är att om man som kvinna tar upp frågeställningen i olika professionella forum upplevs man som "negativ, besvärlig etc" - upplever att många kvinnliga branschkollegor vill ducka i frågan. Men detaljer gör skillnad:
Styrgruppen och sponsorer kan se till att det tex inte är 2 män som är konferencierer på deltävlingarna utan 1 man och 1 kvinna och det behöver ej vara 2 fd årets kockar för att lotsa åhörarna genom tävlingarna.
Det arrangerade seminariet av ÅK leddes av 2 män, fanns det inga alternativ? Uppenbarligen är inte frågan om representationen av båda könen kring själva tävlingen tillräckligt högt upp på agendan. Att återinföra en tävling för enbart kvinnor vore kanske bra även med mindre medel, bara kvinnor i juryn förutom ngt undantag av en man som har mycket specifik kompetens, kvinnliga konferencierer och tyngdpunkt på kompetensen som urvalet. Liggpoäng, sponsorerna hyr in kockgroupies av valfritt kön - ironisk nu, men hoppas att tjejer väljer partners som har god självkänsla. Mera öppen debatt och låt tidigare årets kock vinnare få ge sin vision om hur de kan förändra i sin sfär och vara mentorer för de tjejer som aktivt väljer restaurangköket som arbetsplats.
Inte fått en enda positiv kommentar av en enda Årets Kock-person. Däremot hejarop från Esperanto, Pontus! och Daniel Crespi.
Dock jätterörd och glad över allt annat pepp. Precis som alla andra vill jag ju att de coola killarna ska gilla mig (istället för att vara rädda för mig), men det går inte alltid att förena med det där som kallas integritet.
Har dock lite dåligt samvete över att jag hängde ut köket för dålig mat, stället vi var på har alltid levererat så in i bängen bra när jag varit där tidigare. Och inblandade Årets Kockar också.
Edit: Björn Persson i Gbg har uttryckt stöd och gått med i FB-gruppen.
Förutom alla ovanstående intelligenta observationer i Lisas krönika kan jag inte låta bli att upp min gamla ÅK-käpphäst: att juryn inte är "blind". Med tanke på hur liten den här branschen är och hur rörlig arbetsmarknaden är för kockar sitter det folk i den där juryn som med största sannolikhet på olika sätt har haft att göra med de tävlande på ett eller annat sätt tidigare, eller med deras chefer etc etc. Det argument jag har fått av juryn är att medlemmarna är så professionella att de kan bortse från personerna och bara bedöma maten. Det är säkert sant i många fall - men hur verifierar man det för andra och sig själv? Visst måste juryn kommendera respekt hos deltagarna men det gör den inte genom att sitta och äta framför de dem - det är en ren PR-grej och det kan skötas på andra vis. Åtminstone momentet med råvarukorgen tycker jag borde hanteras "blint" - den förberedda rätten har ju lagats på semifinaler och skickats in bilder på etc så det är kanske lite svårare att lösa med nuvarande system - men även det skulle gå att lösa om viljan fanns. Jag tycker att tävlingen skulle kännas mer seriös med en jury som sitter avskild från de tävlande och en metodjury som bedömer arbetsgången i köken.
Instämmer helt med Lena och borde tagit upp det. En av orsakerna till att jag slutade testäta var att jag lärde känna för många. Minst en av rätterna borde vara blinda. Om inte annat så för trovärdighetens skull.
Sidor