Couscoussallad med halloumi och grillad paprika
Skrivkramp är en åkomma som drabbar alla professionella skribenter med jämna mellanrum; mer sällan i unga år, desto oftare efter fyllda trettiosju. Mitt bästa recept när krampen slår till är att brygga en kanna kaffe, sätta en tjockbottnad kastrull på spisen, slå i ett par deciliter mjölk, fjutta på plattan och återvända till tangentbordet. Effekten är i regel omedelbar. Knappt har man satt sig förrän inspirationen hugger tag i en, resonemangen rätar ut sig, orden bildar kö där nya idéer trycker på bakifrån med kraften av ett rytande hällregn över Gobi-öknen. Det var i den här uppjagade stämningen folk plitade ihop Gamla Testamentet så att dammet sprutade om pergament-rullarna, det var såhär fokuserad Freud kände sig när han gick på koks, känn, åh, känn hur texten flödar ut genom fingertopparna medan tiden står stilla. Vad är det som luktar bränt? Strunt i det, jag har flow nu! Luktar det inte lite som …? HÅLL TYST JAG SKAPAR! Men varför luktar det grillad halloumi härinne och vad är det som ryker så förbaskat?
Tid: 45 min
400 g körsbärstomater
4 stora paprikor
1 dl solrosfrö, skalat
4 portioner couscous, helst libanesisk moghrabieh
250 g halloumi
1/2 rödlök (kan uteslutas)
1/2 citron
smörklick eller olivolja
75 g ruccola
- Sätt ugnen på 200°C grillvärme.
- Halvera körsbärstomaterna, klyv och kärna ur paprikorna och lägg på bakpappersklädd plåt – paprikorna med den kupade sidan upp, tomaterna med snittytan i vädret. Ta ut när paprikorna är täckta med stora svarta blåsor och drapera en handduk över plåten.
- Koka coscousen.
- Rosta solrosfröna gyllene i torr stekpanna.
- Skiva eller tärna halloumin och stek i lite olivolja tills den fått vacker färg och stekyta.
- Strimla rödlöken fruktansvärt fint.
- Dra skalen av paprikorna och dressa i flingsalt och lite olivolja.
- Pressa citronen och rör ner i den färdigkokta couscousen tillsammans med en klick smör eller olivolja.
- Arrangera allt tillsammans med ruccola på fat eller tallrikar och servera.
Kommentarer
Ha ha ha, vilken underbar beskrivning av flow. Själv brukar mina kollegor försiktigt harkla sig och undra om jag inte ska åka och hämta barnen snart... Jag tappar tid och rum när jag är inne i ett sånt flow.
Smarrigt recept, ska provas.
Ser riktigt gott ut! Moghrabieh passar jättebra i sallader tycker jag :)
Love gnissel! Jorma och Christina, sedan när ni har fallit pladask kan vi bilda Föreningen Matgnisslets Bevarande, dit man också kan stoppa andra produkter. Vad säga om tuggummit Jenka, det gamla hederliga(eller var det Hubba Bubba?), som gnisslade så halloumskt mellan tänderna? Tycker även att vissa skaldjur med stuns har det där gnisslet över sig - som somliga hatar och andra bara låter slinka ner.
Lotta har kanske fler exemplel på gnisslig mat, som både är god, glad och nyttig?
Kram på er från stockholmsk snöyra
Uuh! Just det gnisslet har jag lite svårt för. Håller just nu på och torrsteker tunna skivor fläskkarré i en sjö av kinesisk soja. Tog ut en bit och provsmakade. Och visst gnisslar det, om än inte riktigt lika påtagligt som stekt halloumi. Det ska bli någon form av asiatisk sallad med bakade plommon. Men vad har man till? Gurka och koriander kanske?
Är det OK att använda ost som inte gnisslar om man kan leva med att den smälter?
Ja och nej. Ja, du kan lägga ett smörpapper i en stekpanna, slå på lite olivolja och steka fetaost (inte i för små bitar dock) istället. Men nej, det blir inte riktigt samma sak. Ge halloumin en chans. Gnisslet är roligt!
Gnissel rules!! Funderar "Matgnisslets bevarande" på att försöka få tillbaka foliet( foliot?) runt mjölkchokladkakorna? Huva!!! Det hemskaste gnissel i tänderna...
Sluta, era gnisselsadister. Snart föreslår väl någon att man ska tugga cellplast som förrätt. Låt oss byta ämne till något tandlöst, pannacottamjukt. Jorma, jag hoppas du tar på dig ansvaret för denna besvärliga diskussion.
Åh, de där couscouskulorna som är så roliga i munnen! Måste erkänna att jag aldrig har tillagat någon halloumi (lite hypad, eller?) men nu blir det dags!
Nu kom jag på – inlagd gurka gnisslar också rätt trevligt. Speciellt om man lagt in den lite hafsigt och slarvigt.
skalad grillad inlagd paprika är ju helt tandlöst men kan väl också anses vara gnisslig om man bara wokar den istället?
Och jag är en sucker för korriander hade gillat den även om den gnisslade.
Sidor