Kokospanerad fisk med grönsaker
Egentligen ville jag ha en apa men det fick jag inte, så följande gång vi gick till Konsum tjatade jag till mig en kokosnöt, en riktigt hårig en med skvalpande inre och tre prickar i den trubbiga ändan som med en sexårings goda vilja kunde tas för ett näpet apansikte. I tre nätter sov kokosapan i min säng. På den fjärde dagen steg jag upp i ottan, hämtade en hammare och en skruvmejsel ur verktygslådan, punkterade och sög saften ur aphuvudet innan jag klöv det, slök det feta köttet på insidan, bytte lakan och gick vidare i mitt liv.
För fler öden på ungefär samma bittra tema, läs även detta.
Kokospanerad fisk med grönsaker
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 35 min
- 4 fiskfiléer av torsk eller kolja
- vetemjöl
- 1 ägg
- 1 dl kokosflingor
- 1 dl panko eller vanligt ströbröd
- 4 vitlöksklyftor
- ca 250 g champinjoner
- 3 stora palsternackor
- 75 g färsk spenat
- 1 msk kinesisk soja
- 1 tsk sesamolja (mörk)
- 1 liten bit ingefära
- neutral olja för stekning
- Ta bort eventuella ben ur fiskfiléerna och salta på båda sidor. Vänd filéerna i mjöl, därefter i ägg och slutligen i en blandning av kokos och panko/ströbröd. Ställ åt sidan.
- Skiva vitlöksklyftorna mycket fint. Skiva champinjonerna inte fullt så fint. Stek i olja tills svampen fått lite färg i kanterna.
- Använd gärna en lite grövre rotfruktsskalare om du äger en sådan. Skala palsternackorna och strimla därefter ned dem bland champinjonerna.
- När palsternacksfräset börjar mjukna så smått, hetta upp lite olja i en ny stekpanna och lägg i den panerade fisken. Stek fisken gyllenbrun – först på lite högre, därefter på lägre värme.
- Tillsätt soja och sesamolja till grönsakerna. Riv ingefäran fint och tillsätt saften. Vänd ner spenaten.
- Servera fisk och grönsaker med limeklyftor (och ris eller nudlar om du verkligen känner att det är nödvändigt).
Kommentarer
mmm aphjärna!
Det var en redig sexåring som bestämt öppnade sin kokosnöt det. :)
Lite ris i en eller annan form vill jag nog ha till detta ja. Många verkar vara så oresonligt rädda för kolhydrater nu för tiden, det "nya fettet"...
Jag har varit på dejt med Karin Bojs. Sedan dess är det slutflörtat med de snabbaste kolhydraterna, åtminstone till vardags.
Det var det närmaste ett kostråd ni någonsin kommer höra från mig. Det enda som är riktigt säkert med kostrådverkar vara att de, oavsett vad de förespråkar, förr eller senare blir omoderna.
Då ser jag fram emot Brunsåsens framfart i höst!
Ja, vi har också trollat med fiskpinnebegreppet, med blandat resultat. "Får vi riktiga fiskpinnar nästa gång, mamma?" är en av kommentarerna när man svettig och lite stolt har mixtrat till Melker Andersson fina hemgjorda pinnar från Laga Lätt (som vi stora älskade).
Halvfabrikatsförsäljarna och barnen tycks ha skrivit ett särskilt slags kontrakt som för somliga av dem ska vara livet ut. Tyvärr.
Well, vi lever och har hälsan som du säger, också vi med några för många Dennis Hot Dogs hårdgrillade runt lägereleden på 70-talet(rysning). Frågan är hur länge vi lever, och hur väl?
Fin onsdagkväll, eller som vi säger här ute i förorten: Lillördag.
Jag hittar aldrig någonting - saker hittar mig. Tack hjärtat.
Hej igen!
Vilket bra tips med kokosgrädden - ska testa detta när nötallergikerna knackar på. Och aningens lite mindre lime.
Om du orkar vore det intressant att höra lite om vad Karin Bojs sade till dig, trots att du inte vill vara kostrådsspalt. Nog har man läst en del om kolhydrater under åren men av ett vetenskapsproffs som hon bör du ha fått en del tung information. Och vad räknar du in i de snabbaste kolhydraterna? Vitt bröd, vitt ris osv?
Jag kämpar med två smörgås/pasta/ris-älskande små barn och bävar ibland över dessa kolhydrater som de häver i sig. Med faktiskt en massa grönsaker också slinker ner och har man tur lite kött och fisk. Hur gör du i vardagen - gillar barnen de långsamma sakerna..?
Tack på förhand!
Varför varför varför??
Nej, jag kommer inte kunna släppa den här tragiska high-rev-historien på mycket länge! Varför!!!!!! Åh om pärona ändå hade levt fortfarande och kunnat svara på den enkla frågan varför. Men såklart, då hade tradera-försäljaren inte rotat i deras förråd och hittat bilbanan. Önskar att jag inte klickat på länken, nu kliar det i hela kroppen.
Samma här. Ska lägga ett bud nu.
Så gott med kokospanering!!! Kan ju inte bli fel....
Hej Carina! Jag tycker absolut att laxfärsen klarar sig utan jordnötter. Om man vill ha den lite fetare skulle jag möjligen kunna tänka mig en (jajamänsan) klick kokosgrädde, d v s det hårda vita i en burk kokosmjölk som skiktat sig (Santa Marias har denna användbara egenskap).
Lime är knepigt. Mer nogräknade receptörer än jag själv brukar ange pressad lime i mat- och teskedar men jag tycker att det är bra mycket begärt att folk ska behöva stå och mäta de där små skvättarna. Men "x lime" är en tämligen inexakt enhet. Och med stora frukter blir det nog syrligt i överkant. Nästa gång du gör receptet kommer det bli perfekt!
Å andra sidan är det inte bra för njurarna att äta lite surt? Min mormor brukade hävda det.
Gratulerar! Du fick upp nöten.
Inte alla som lyckas. Men en trevlig visa skrev han, baronen.
Tack. Ni är mycket snälla.
Härligt, tack! Det ska jag laga snart!
En fråga: I din bok finns en ljuvlig laxfärs vi lagade ikväll, det skulle bl a vara krossade jordnötter nervända i den frästa laxfärsen. Har du något ersättartips för jordnötter när man lagar åt allergiker? Nötterna gjorde ju såsen/dressingen lite tjock, nästan som en redning, kan man tänka sig att reda av den istället eller blir det tråkigt tror du? Riktigt god var i alla fall rätten. Mannen röstade på lite mindre lime (jag hade tre stora), småflickorna kisade med hela ansiktet och sade Surt! men åt glatt och gladdes över det krispiga riset, en höjdare.
Tänk vad intressant detta med kokosnötens "ansikte" - har något minne av att jag kände detsamma nför de tre prickarna och att det kanske till och med fanns en saga som berättade om att ursprunget till de tre prickarna faktiskt ÄR ett riktigt ansikte, som liksom förstelnats inne i nöten. Ganska kusligt men väldigt fängslande. Har du något minne av den sagan, eller är det bara jag som Go nuts? Höhö..
Godnatt!
Jag kör på Anna Billings kokosnötstrick via ugnen, fungerar fint.
http://skafferiet.taffel.se/2009/10/22/got-ya-povel/
Nice Blog. Fant den via det nye magasinet Stella. Gleder meg til aa foelge med:)
I helgen hann jag till postens ombud för att hämta ett efterlängtat paket som jag öppnade andaktsfullt. Sen satt jag där, fnittrandes åt din mailkonversation med förlaget, dreglandes över vackra bilder och fördjupen i fina recept. Jag gillar hur de är på en höft. Själv kan jag inte laga mat exakt. Allt är på en höft. Utom kakor.
Jag vill bara säga att din bok glädjer mig så! Och min mamma lyckades tjukika i den så hon får ett eget ex till mors dag!
TACK!
Åh vad jag tycker om din bok Lotta, den har sannerligen ALLT en bok ska ha. Finfina bilder, mat, vackra smycken, snyggt nagellack, bra format och den perfekta rosa nyansen. Love it! I söndags blev det chevrefylld aubergine & co, shit vilken trevlig kombo. Och nu sitter jag här pch väntar på att få trippa hem och trixa ihop laxfärsen med rostad ris. Yammi.
Ha ha ha, Lotta, vilken fantastisk annons (länken). Säg att det är nån du känner som lagt in annonsen på Tradera? Du kan väl inte bara hittat den av en slump? Ja förresten, säkert ett fantastiskt recept också men du får ju så mycket beröm för din mat hela tiden att det nästan blir lite tjatigt.
Vad Karin Bojs säger får man höra i september när Landet Brunsås börjar sända sin andra säsong!
För egen del vägrar jag att utmåla några livsmedel som dåliga och livsfarliga. Mat är bra. Att äta är bra. Att äta något man tycker om är bättre än att pina i sig något man tycker illa om.
Våra barn har inga synpunkter på om riset, brödet eller pastan är vitt eller brunt. Mitt stora problem är att få dem att sitta ner på sina stolar istället för att springa runt bordet skrikande. Grönsaker betraktas med stor skepsis. Fisken ovan såldes in som en "fiskpinne för medelstora troll". Ja, du hör ju. Men så vitt jag vet lever de båda och har hälsan. Även jag som ätit en massa vita kolhydrater i närmare 40 år lever och har hälsan. Men det är klart att det finns bättre och sundare alternativ.
Man ska inte jaga upp sig för mycket över mat. Exakt vad som ligger på tallriken är den minst viktiga. Det är det som händer runt om som räknas.
Ris? Quinoa! Okej, dyrrrrt jämfört med ris och faktiskt inte så gott med bara quinoa, man måste göra något mer med det. Men en del ris, en del quinoa så blir det bättre än bara ris. Eller fullkornsbulgur/matvete. Eller fullkornsris för den inbitne.
Kostråd var det men det generella rådet till alla är:
Ät varierat.
Nu ska jag försöka göra fiskpinnar, snor lite kokos från detta recept men i övrigt blir det nog en klassisk sås och lite potatis till. Och grönsaker.
Sidor