Bra biverkning: Kryddig linspaté med sval spenatröra
Skratta ni bara - ni skulle ha sett hur resten av bilderna såg ut!
Igår kväll kl 20:40 twittrade jag
"Nackdel med att kurera förkylning med makens citodon: helt plötsligt står man där och lagar Sonja Bendix linspaté. Vad sjutton hände?"
och det var bara halvt på skämt.
Sonja Bendix var dansk, lektör, arkitektfru och en av de nio medelålders "flickor" i Trevi Förlags mysrysare "Flickornas kokbok" från 1985. Det är en fantastisk liten bok där alla ser ut som jag minns mina mostrar: pärlhalsband, diskret dyra kläder i råsiden, fluffigt hår och den där fantastiska glansiga hyn som man nu för tiden bara ser hos de riktigt frireligiösa. Gud hjälpe mig, men det första ord som dyker upp när jag ser dessa nio kvinnor är "borgarbrackor".
Recepten pendlar mellan Puck Janssons rosa räksås (ett par sorgsna räkor drunknande i en margarinstinn bechamel upphottad med röd karamellfärg) till Karin Wachtmeisters rätt ambitiösa menyer med gäddfärsdolmar, rådjursstek och hallonmousse. Vill man vara snäll kan man se kokboken som ett intressant tidsdokument. Är man som jag elak av födsel och ohejdad vana kan man i stället vräka ur sig att Flickornas kokbok är ett kuriosakabinett över den här speciella sortens mäniskor som alltid fick representera den onda överklassen i Sällskapsresan-filmerna.
Och det var alltså efter att jag - läkemedelslullig och allmänt välvilligt inställd till världen - råkat slå upp Sonja Bendix recept på "Kryddad linspaté" som jag twittrade mitt rop på hjälp. Jag hade drabbats av någon slags kodeinbaserad nostalgi - som gammal vegetarian har jag ju tvingats brottas med en och annan vegopaté genom åren.
Erwin Lauterhachs trikolorfärgade variant bestod av ett lager morot-, ett lager rotselleri- och ett lager spenatpuré om jag inte missminner mig. Varje jul stod den där som en sorglig skepnad, milt misshandlad av min mors försök att stjälpa upp den hel Den var mjuk på gränsen till geggig och ärligt talat ganska kväljande.
Sen fanns ju alltid Cranks nötstek bestående av nötter, grahamssbröd och sjuttiotalshälsokostens eviga öljäst. Den var ändå rätt god, om jag minns rätt. Nötter är ju alltid nötter.
Men kungen av åttiotalets vegopatéer var självklart linspatén, som faktiskt hade en slags poäng. De lite torra linserna gav en fin struktur till ett annars hopplöst projekt: det att få grönsaker att lydigt stelna på samma sätt som animaliskt protein och dess snälla smak gjorde det fritt fram att jazza loss med allsköns kryddor. Klart jag var tvungen att återskapa den?
Sen så gjorde jag förstås om receptet efter eget huvud. Orginalversionen hade säkert också varit trevlig, men jag tyckte inte riktigt att en vitlöksklyfta och lite blandade örtkryddor räckte för att kalla patén "kryddad". Så spiskummin och chilisås fick följa med. Ett par morötter fick mjuka upp den lite sträva linsröran och tja... Det här är linspaténs revival. Bättre än så här blir det inte.
Kryddig linspaté med sval spenatröra
Receptmakare: Margit Richert med inspiration från Sonja Bendix
Portioner: 6
Tid: 1 1/2 timme
Välbalanserad, lagom kryddig paté. Spenatröran till är ett mellanting mellan sallad och sås och är grymt god att äta som ensamrätt med bara en bit bröd om det mot förmodan skulle bli något över.
- 200 g röda linser
- 200 g morötter
- 5 dl grönsaksbuljong
- 1 stor gul lök
- 3 vitlöksklyftor
- 2 msk olivolja
- 1 tsk spiskummin
- 3/4 dl tomatpuré
- några rejäla stänk tabasco eller annan chilisås
- 1 msk blandade torkade örtkryddor (tex timjan, oregano, rosmarin, mejram)
- 1/2 dl smetana eller grädde
- 3 ägg
- 1 msk pressad citron
- salt, svartpeppar
- spenatröra:
- 250 g fryst bladspenat
- 1 stor salladslök
- 2 tsk torkad mynta
- 3 dl tjock naturell yoghurt
- 2 tsk rödvinsvinäger
- salt, svartpeppar
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Skölj linserna. Skala och slanta morötterna. Koka linser och morötter mjuka i buljongen, det tar 20-30 minuter.Blir det någon vätska kvar från koket låter du linsgegget rinna av som hastigast i en sil.
- Finhacka lök och vitlök och fräs den mjuk i olivoljan. Tillsätt spiskummin, tomatpuré och tabasco. Fräs någon minut till.
- Blanda linskoket och lökfräset med örtkryddorna och slarvmixa samman allt lite. Helt slätt är inget kul.
- Vispa samman smetana och äggen och rör ned dem i smeten. Smaka av med pressad citron, salt och rejält med svartpeppar.
- Häll smeten i en välsmord form (avlång sockerkaks/brödform är bäst). Lite urklippt bakplåtspapper i botten av formen kan vara bra om man vill ha ut patén hel och hållen.
- Grädda i nedre delen av ugnen i ca 50 minuter eller tills smeten stannat ordentligt. Täck med folie om patén börjar få färg.
- Låt formen svalna och helst stå i kylen till dagen efter så sätter den sig. Lossa kanterna med en vass kniv och stjälp försiktigt upp den på ett serveringsfat.
- Gör spenatröran: Låt spenaten tina i ett durkslag och krama sedan ut så mycket vätska du kan. Grovhacka den. Finstrimla salladslöken. Blanda alla ingredienser och ställ kallt en timme så smakerna hinner sätta sig.
Kommentarer
Brrr, bechamel med karamellfärg!
Ja, fatta grejen? Det skulle alltså se ut som en slags flytande räksallad av korvmojetyp.
Gitto, du lyckas mig till och med att få mig att bli sugen på linspaté. Du är ett mirakel i människohamn.
Lisa, du skulle gilla den här - det är omöjligt att inte göra det! Det är själva namnet paté som ställer till det för folk, just pga de traumatiska åttiotalsminnena.
Tack för inlägget.
Hade läst om paten på twitter.
Försökte förhandsgoogla på författarnamnet
Fick bara upp Sonia i.sf Sonja bland de första svaren, och Sonia skrev absolut inga recept.
Nu har jag hittat Sonja Bendix via Google.Din blogg är just nu första länk.
Ang pateer av olika slag.
Först.
Köp rosa charkuteriplast i kött-/charkdisken.
Blöt/olja in pateformarna så plasten lättare fäster till formens väggar.
Häll i "smeten".
Grädda i vattenbad vid låg temp (125?) och längre tid.
Enl min info ingen risk att ev skadliga plastmleyler överförs till det ätbara.
Har även gjort dito med frysplastfolie.
Du får aldrig besvär med att "tömma formen"
tack för bra tips, Örjan. Just den här lyckades jag lossa utan problem tack vare att den var väl inoljad och att den fick vila i kylen en natt innan den stjälptes. Men charkuteriplast ska testas.
Magnus blev komplett galen i den här patén och har bett att jag ska baka små portionsformar. Dels som snabb ta-med-lunch de dagar han behöver lunchlåda, dels som smörgåspålägg (den hade en bredbar konsistens, den här patén). Ganska kul att han blev så galen i den. Tror jag närt en smygvegetarian i mitt hushåll.
Den där tror jag att jag ska testa, vem vet du kanske gör 80-tals maten trendig pga. att det låter så gott när du skriver ;)
Lilith: Nja, trendig är nog för mycket att hoppas på. Däremot är det ju alltid kul med lite ironiska blinkningar till åttiotalet. :)
Linspaté, det här ska lagas-definitivt. Jag ser potential för patén.
Den är faktiskt vrålgod. Och den är mjuk nog att bre på macka, så resterna fungerar superbra som smörgåspålägg dessutom.
Gött, alla linspatéer borde innehålla spiskummin!
Ja, linser och spiskummin är verkligen en kombination att älska.
Det blev gott. Brukar inte använda mig av spiskummin (vet liksom inte vad man ska använda det till) passade fint. Ska testa patén till den där spenatröran men saknade en del saker idag, blev istället varm färsk spenat m vitlök och creme fraiche. Saknade också tomatpuré men det funkade m färsk tomat
Lilith: Bra att det blev gott! Spiskummin passar utmärkt till bönor och linser. Och med lamm. Tillsammans med malen koriander är det oslagbart.
Sidor