Att knarka muskot i Gränna och en fantastisk vintersoppa
När jag var sexton och gick på internat var jag tämligen bångstyrig. Jag ville hela tiden att någonting skulle hända, vad som helst. Gränna var ett sömnigt samhälle och jag var vild. När jag inte lanade Doom på Andremuséet med externaterna (se där en mening att grubbla på för er utomståeende) eller undvek att skriva mina skolarbeten så beställde jag droger från smartdrugs.se, smög ut efter läggdags och smet in på Gyllene Hjorten för att dricka öl eller bli utkastad eller hångla med någon på Vulkis... När jag inte var upptagen med dessa tidsfördriv hittade jag ibland på riktiga dumheter.
För de av er som läst den smått legendariska tripprapporten på Flashback kommer det inte som någon överraskning att det finns ett skäl till att muskot aldrig slagit i knarkarkretsar. För er andra, läs. Tyvärr fanns inte den här rapporten 1998 och jag minns inte längre hur jag fick reda på att ett par gram muskot kunde fungera sinnesutvidgande.
Jag tänker inte plåga er med detaljer. Men varken förr eller senare har jag mått så dåligt som efter den fredagskväll jag stjälpte i mig en tallrik fil smaksatt med fem gram riven muskot. Och än i dag har jag väldigt svårt för den kryddan.
Men när jag lagade den här soppan insåg jag efter en avsmakning att just här var det just muskot och en gnutta citronskal som skulle lyfta den fantastiskt lena rotfrukssmaken till nya höjder. Jag hade rätt. Och för första gången på 15 år lyckades jag alltså äta muskot utan att få flashbacks till en uttråkad fredagkväll i Småland och en tallrik helvetesdopad filmjölk.
Sensmoralen dårå? Muskot gör sig bättre som krydda än drog. Och skicka aldrig dina barn på internat.
Slät vintersoppa med muskot och citron
Receptmakare: MArgit Richert i samarbete med en rotfruktskällare i behov av utrensning
Portioner: 3-4
Tid: 1 timme
Proportionerna är inte så noga här, det går omöjligt att misslyckas. Aromatiskt, murrigt och friskt samtidigt.
- 700 g totalt av fint tärnad palsternacka, rotselleri, stjälkselleri och lök
- 2 msk olivolja
- 9 dl grönsaksbuljong
- 1 dl grädde
- skal plus lite av saften av 1/2 ekologisk citron
- riven muskot
- ev extra salt
- Fräs grönsakerna 10 minuter i olivoljan. De ska inte få färg. Häll på grönsaksbuljongen och koka riktigt mjukt.
- Mixa soppan slät.
- Här kommer överkursen, men tro mig, det tar soppan till nya höjder. Passera den genom en tät trådsil så du bara har en liten boll träiga grönsaksfiber kvar. Dem kan du kasta eller sälja som hälsokost, det bryr jag mig inte om.
- Häll tillbaka soppan i kastrullen, rör i grädden och ge allt ett uppkok.
- Pressa ned lite citron, det behövs bara en matsked eller så.
- Smaka av med rivet citronskal, riv över lite muskot (överdosera inte!), mer salt om det behövs. Servera med sprödvärmd baguette och smör.
Kommentarer
Undrar hur mycket muskot det blev per person i Matmagasinets recept på ”Världens godaste äppelkaka” med 20 muskotnötter från 2008!
Ja, jag minns att jag led innerligt med dem. Det är verkligen inget roligt gift.
Tiderna Gränna var fina de. Inkörsporten till dumheter och bus, haha.
Ja, jag älskar att mina föräldrar verkligen trodde att det var en bra idé att skicka en strulig tonåring till internat. Gud så mycket underbart otyg jag hittade på!
Muskot i filmjölk?
Men, men, men... du var ju vegan!
Ja, där blev jag påkommen! Haha!
Knark via nätet är väl en sak, men att hångla me
d pojkar från Vulkis!!??
Det var när jag bodde på Åbergskan, då låg Postis så himla långt bort. Varför gå över ån för att hämta vatten?
Dessutom var nätknarket uselt, väldigt lite hände annat än att man blev trött.
När jag var...ahem...yngre gick det ett rykte, kommer jag ihåg, att man blev hög om man stekte ner bananskal till en svart, sotig massa och rökte densamma. Provade aldrig själv men jag vet att en del andra i bekantskapkretsen provade med nedslående resultat.
Det ryktet hörde jag också, men jag var inte dum nog att prova. Säger hon som vräkte i sig muskot tills hon höll på att kräkas.
Jag gick ju också på Grännaskolan fast det vat 1970... fantiserade om att jag skulle spränga skolan. Kom däifrån beroende av utskrivna droger pga att jag blev så djupt deprimerad, men det var ursprungligen inte den skolans fel. Var också på Andrémuseet, gav mig dystra vibbar om döden, jag blev morbid, ville inte leva, trodde inte jag hade rätt att leva, då. Ända tills jag blev 35 pågick kalla kriget, min pappa jobbade på UD, han var kollega med Wennersström. Jag kan förstå nu en del av de känslor som förmedlades. Med pappa var jag och såg Peter Watkins dokumentärfilm "Krigsspel". Så fruktansvärt. Atomdöden. Maj undrade inte om utan när. Livet är så annorlunda nu.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_War_Game
Sidor