När jag var liten var ängamat findus frysta sommargrönsaker i en mjölredd buljong. Man åt alltid ostmacka de dagarna i skolan. Men en sak jag minns och fascineras över att inga nordöländska föräldrar någonsin skrev insändare om att vi stackars växande barn tvingades leva på grönsaker. Men inga föräldrar sörplade heller proteindrinkar på vassle och den som åt en halv kyckling till middag hade nog stirrats lite på. Hemma hos oss räckte en kyckling till en familj om åtta och jag kan inte minnas att jag tvangs gå hungrig från bordet. Vi lever i en tid av överflöd. Det är det mest tidstypisk fåniga man kan säga. Det näst mest tidstypiska man kan säga är att det är kolhydraterna som är boven. Och så äter vi en massa kött för det är proteiner, och eftersom alla proteiner smakar väldigt likt varandra sköljer vi ned det med fett. Och petar bort potatisen. För vi har glömt bort hur man äter. Vi vet hur man äter LCHF och GI och veganskt och Gwyneth Paltrows allergifria diet och på Shake Schack burgers och fan vet allt. Men vi har helt glömt bort hur man sitter ned och äter en helt normal måltid. Här får ni en helt normal måltid. Den är fantastiskt god dessutom. PS Ängssyra delar oxalsyran med rabarber och harsyra bland annat. Du vill inte använda en aluminiumkastrull, för då sker kemiska reaktioner som jag inte orkar googla. Men ängssyra är så gott i den här soppan, plocka det om du kan. Finns i varenda hage.