Jag trodde att arom var ett vedertaget begrepp för detta.

För mig innefattar "smakupplevelse" även synintryck, konsistens och de andra nervupplevelserna från munnen (hetta, kyla, styrka, strävhet). Jag tycker heller inte att det är något problem med att ha en väldefinierad fackterm vars betydelse man kan lära ut, och som har en något mindre definierad betydelse i vardagsspråket och i andra domäner. Arôme var också det ord som Paul le Mens använde för just detta på sitt korta smakupplevelsesnack i slow food-tältet på Smaklust i lördags.

Nu håller jag inte alls med längre. Varför skulle inte det som påverkar intrycket vara en del av smaken? I så fall är väl inte heller konsistens, övriga intryck från trigeminusnerven, eller lukt del av smakupplevelsen. Jag anser att de sakerna i allra högsta grad är del av smakintrycket och det är jag ju inte ensam om. Vad jag förstår så sammanställs smakintryck i hjärnan utifrån alla dessa upplevelser. Någonstans måste väl smakupplevelsen avgränsas, men jag tycker att din begränsning låter helt godtycklig liksom ditt påstående "kan inte sägas vara del av".

Jag trodde att du var ute efter en term för endast kombinationen smaklökar och lunktsensorer och för det tycker jag fortfarande att termen arom fungerar utmärkt.

snabb korkpuslingvistisk googling gav detta:
smak: 7 130 000
flejvor: 3 100
arom:760 000
bouquet: 21 700 000
doft: 711 000
smakupplevelse: 34 400

men då sökningen gjordes över hela internet och vissa av orden används lite mer internationellt än andra har ju metoden sina uppenbara begränsningar..

Sally: tack för statistiken.

Alf: ja, de har samma problem, se min urprungliga bloggpost från 25/5. (Det är alltså inte så att jag eller Lisa bestämt vilka alternativen i Språktidningens omröstning bör vara, det har de avgjort själva). Du som är vår dryckexpert, kan du förklara i ett par meningar vad vinmänniskor i allmänhet anser ingår i begreppet bouquet - är det något mer än lukt + grundsmaker? Ingår t ex vinets strävhet, eller är det separat?

K: min skissade begränsning i kommentaren ovan är den samma som görs i den mesta akademiska litteraturen (om lukt/smak) jag läst. Det betyder naturligtvis inte att det är den enda rätta eller vettiga, men den är inte baserad på enbart mitt godtycke... ;-) (däremot skulle jag tro delvis baserad på att hjärnan tenderar att gruppera ihop intryck som sker på samma ställe i kroppen)

Men du har rätt i att det jag är ute efter i första hand är en term för lukt+smak, till exempel "arom", och det var det som var målet med föregående blogginlägget. Ska vi använda oss av ordet "smakintryck" blir det - helt uppenbart av din reaktion, och säkert andras - svårare att säga vad som mer bör räknas med eller inte.

En del av problemet är att de andra sakerna du, jag och övriga har räknat upp hittills (chilihetta etc) ofta är en så integral del av ett smakintryck att hela intrycket kan stå och falla med det.

Jag tycker därför det kan vara vettigt att ha en uppdelning som skiljer mellan det som ändrar smakintrycket/matperceptet/vad vi nu ska kalla det till att hamna i en annan kategori och det som påverkar dess karaktär inom samma kategori. Därmed inte sagt att det är en lätt lösning på problemet, för kategorierna är beroende av var och ens erfarenhet.

Exempelvis: äpple utan äppeldoft smakar inte äpple för mig, och en helt osur lime har jag väldigt svårt att kategorisera som lime. Chili helt utan hetta smakar åtminstone för mig inte chili, och mint utan kyla smakar... skarpt grönt? Strävt och osträvt vin gör för mig detsamma, men de som kategoriserar vin mer noggrant verkar tycka att vissa sorters vin har karakteristiska tanniner (= strävhet) - så är strävhet en integral del av det vinets kategori? En blå potatis ser för mig rätt mysko ut, men de flesta verkar tycka att Blå Kongo fortfarande smakar potatis - synintrycket och färgen förmår inte flytta den utanför kategorin. En vackert knallröd jordgubbe kommer jag säkert uppleva som sötare och godare än om den vore mer ljusröd, men båda tillhör "jordgubbe". En person som är starkt visuellt påverkad skulle kanske inte uppleva det likadant som jag i de två sista fallen, det är jag öppen för.

Vi kanske borde göra tvärtom och rösta på vad de flesta anser ingår i de olika termerna?

Jag tycker att resonemanget om att synintrycket inte kan flytta något från den kategori det tillhör är ett mycket konstigt argument för att synen inte tillhör smakupplevelsen. Och bakvänt, om man jämför med att något är svårt att kategorisera som äpple om man inte får lukta på det. Och nog förändras smakintrycket av potatisen om du mosar den, färgar den brun, och spritsar ut den som en bajskorv.

Jag är också övertygad om att många skulle ha svårt att kategorisera mängder av grönsaker och livsmedel om de inte fick ta synen till hjälp.

Jag håller med om att det diskussionen handlar om är vad vi bör sätta för ord på upplevelsen. Eller hur vi kan hjälpa till med att sätta ord på svårverbaliserade upplevelser. (Själva svårigheten att hitta orden är intressant i sig.) Eller hur vi kan använda ord för att hjälpa till med att strukturera upplevelsen.

- Ja, men hur smakade det då? Det är väl ett tillfälle då vi refererar till hela smakupplevelsen med alla de intryck som du nämner.

Först hade jag hoppats att du inte skulle ta upp minnen och associationer, men sedan kom jag på att dessa är individuella och inte kan användas för att generalisera, så det borde inte vara något problem. Men å andra sidan har de en kulturell dimension som gör att man skulle vilja generalisera över dem. Det är ytterligare en diskussion, tycker jag.

Om vi ser det ur ett lingvistiskt perspektiv så kan vi konstatera att det i vårt vardagsspråk inte finns särskilt tydliga ord för upplevelserna, åtminstone inte tillräckligt tydliga för att vi ska kunna använda dem i ett någorlunda vetenskapligt sammanhang. Då kan vi behöva skapa en teknisk terminologi som uppfyller våra krav på tydlighet. Ett vanligt misstag är att tro att utländska ord har en snävare betydelse än de i själva verket har och att tro att allt löses genom att importera ordet i tron att man blir extra tydlig. 'Flavour' på engelska har en bredare betydelse än smaklökar + doft och många överförda betydelser därtill.

Om vi vill hitta ett ord för den upplevelse som inträffar när vi sluter ögonen, håller för näsan, stoppar in något i munnen, tuggar och sedan släpper näsan och andas ut eller in därigenom, uppmärksamma på vad vi upplever smakmässigt just då, så kan vi välja ett ord och bestämma oss för att vara överens om att det är just den upplevelsen vi talar om. Mitt förslag är då att vi kallar det 'arom' i likhet med hur Paul le Mens resonerar (vad jag tjatar) kring smakupplevelsen.

Det finns en poäng med att kunna avgränsa upplevelsen på det sätt som jag beskrev ovan. Men jag inser att det inte utesluter övriga impulser från trigeminusnerven, så det har du kanske rätt i att de ska räknas in. Däremot tycker jag inte att det finns någon mening med att hitta en teknisk term för till exempel kombinationen smaklökar och syn. Förkylda människors upplevelser tycker jag vi ska ignorera.

Vilka andra finare uppdelningar av smakkomplexet tycker du vore relevanta att göra?

Det är en myt att engelskan har fler ord än svenskan!

"Nej, Per-Åke, det är faktiskt möjligt att uttala sig om antalet ord i ett språk, om man nämligen definierar det som du (implicit) gör, d v s som strängar av bokstäver som står mellan ordmellanrum ("graford"). Då har svenska och engelska exakt lika många ord -- det antal som matematikerna skriver som [](alef-noll), vilket är "oändligt många". Just på grund av det du kallar svenskans kreativitet kan man nämligen bilda ett obegränsat antal ord. I princip kan man ju alltid sätta ihop två sammansatta ord till ett ny sammansättning." Östen Dahl, professor i allmän språkvetenskap, SU.

"Ett skäl till varför engelska ordböcker är så omfattande är - som bl.a. Jørn Lund från Dansk Sprognævn har påpekat - att marknaden för engelska ordböcker är så mycket större än marknaden för nordiska ordböcker. Det lönar sig alltså att publicera omfångsrika ordböcker på engelska. Vissa länder i Sydostasien har också kastat sig in i kampen om att stoltsera med de mest omfångsrika och uttömmande ordböckerna. Nyligen publicerades i Sydkorea en ordbok, världens största kinesiska ordbok, i 16 band, som innehöll 55000 tecken, 450000 ord och 21549 sidor." Per-Åke Lindblom

Båda påståendena härifrån.