I går åkte jag till Älvsjömässan för att kolla in senaste nödvändigheterna till köket på den stora mässan som heter Formex. Mässan är full med genomtänkt design för hemmets alla rum och inleddes med en pressfrukost. Nu skulle jag och ungefär hundra till få reda på utställningens innehåll samtidigt som vi bjöds på frukost. Frukostdesigner var Rune Kalv-Hansen. Från den stora scenen berättade han att om man bara har tillräckligt smakliga och dessutom ekologiska råvaror så behöver man inte äta så mycket.

Vid varje plats stod det redan ett litet glas med grön basilikasaft och ett lika litet glas med  tjock yoghurt, några blåbär och honung. Eftersom det ansågs onödigt och icke miljövänligt att använda skedar så fick man äta upp yoghurten med en smal liten knäckebrödsbit. Brödet tog slut fort, så vi använde bitar av oskalade morötter som låg i en skål, för att fiska upp det gottaste ur de smala glasen.

På bordet fanns det också plommon från Hallstahammar, asketiskt utlagda ett och ett på små glasbitar. På ett fat låg det några ynka smala knäckebrödsbitar och en bit smör som hade räckt till att breda minst tjugo smörgåsar (vi var 6 runt bordet), och en liten skål med bitar av saltbeströdd mörk choklad. Och, sist men inte minst, varsin nougatfylld chokladpralin.

Rune Kalv-Hansen berättade att det inte skulle serveras något kaffe eftersom det förstör smaken på alla godsakerna. Jag kan tänka mig att den jordiga och beska smaken av oskalade morötter inte direkt blommar av kaffe, men till chokladen hade det suttit fint med en kopp.

Den här frukosten fick mig att funder över vad som egentligen menas med mat. Alltså: ska det vara något man sitter och tittar på och sedan försiktigt smakar på, eller ska det vara något som gör människan mätt och glad?  Jag blir glad av mat som smakar gott och som också gör mig mätt. När jag har ätit sådan mat får jag energi och kraft att ägna mig åt andra saker än att äta.

Jag gillar ekologisk mat, men jag förstår inte ekologin i att lägga upp jättestora smörbitar till några få knäckebrödsbitarna. Har svårt att tänka mig att de kladdiga smörresterna från alla bord skulle återvinnas på något smart sätt efter frukosten. Vi kanske skulle dippat morötterna i smör? Och vad hände med alla chokladbitarna som blev över? Är det ekosmart att bjuda på mat som de flesta inte vill ha klockan halv-nio på morgonen?

Vid samma bord som jag satt några eleganta journalister, säkert från någon tjusig inredningstidning.De stirrade förskräckta på skålen med mörk choklad, kan man verkligen äta choklad till frukost? Jag tog flera chokladbitar, för knäckebrödet gick åt i ett nafs och jag var faktiskt hungrig. Med samma skräckslagna blickar som de svala journalisterna tittat på skålen förut, stirrade de nu på mig. Vad är det där för en människa, som inte bara tar en bit, utan flera?!

På vägen ut ur det stora frukostrummet köpte jag och min kollega Kristina oss varsin kopp kaffe. Det var riktigt gott!