2008-06-05 av

Är inte det där något som det inte är?

Hemköp har i sin strävan att kränga saker som är något som det inte riktigt är, tänkt till ett extra varv. Det senaste tillskottet i deras torkad frukt-sortiment är nämligen... (trumvirvel)... torkade tranbär med jordgubbssmak! Men hallå...

Nu väntar vi med spänning på jordgubbarna med tranbärssmak.

Själv tänker jag på en ovanligt pluggmatnördig tid för ett par år sedan när jag satt och gick igenom utdrag ur gamla kokböcker. På 1600-talet hade man en svaghet för att just klä ut maten till något det inte var. Ett stycke kött och ett stycke fisk kunde många laga till så att gästerna blev nöjda. Men var man en dryg furste och verkligen ville impa på sina gäster serverade man till exempel ko som smakade som fläsk, eller min favorit, kyckling som smakar fisk. Vid den senare rätten skulpterade man också små fjäll av deg och täckte kycklingen med, och förklädde det stackars fjäderfäet till en fisk. Till råga på allt hade de en fallenhet för att ösa på - och då menar jag inte strö, utan verkligen ösa på - socker på varmrätterna. Kyckling som smakar fisk med kilovis med socker alltså.

Någon som känner för att säga "det var bättre förr"?

Kommentarer

Bild för Lisa Förare Winbladh
torsdag, juni 5, 2008 - 09:06

ju förr dess bättre! Lysande inlägg!

torsdag, juni 5, 2008 - 11:32

Jag tror det var samma 1600-tal som man kom på hur man skulle koka en potatis som inte var klar i kärnan och överkokt längre ut. Man kokade den i vatten tills den var genomvarm. Kylde ner i isvatten tills den var kall i ytskiktet men fortfarande varm i kärnan. La den i koknade vatten igen och vips: Den perfekta potatisen. Lika kokt rakt igenom.

Vem gör så idag?

söndag, juni 8, 2008 - 21:34

Jamen, såhär utvecklade är man ju i Japan! Där excellerar de i att förklä maträtter. Små saltsaker som ser ut som söta desserter. Hårda saker, (som det ser ut), är geléeiga eller krämiga. Mycket intressant faktiskt, men ibland har man bespetsat sig på något och då blir det kaos i smaklökarna! Ett bra angreppssätt ar att aldrig förvänta sig något efter hur det ser ut! Men jag håller med om att jordgubbssmak på tranbären verkar riktigt vrickat!

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer