2008-06-23 av

Till grodfolkets kuster

Nu bär det av för oss för att sondera Frankrikes nordkuster efter den äppligaste cidern, den svulstigaste mest honungskladdiga crèpen, det giftigaste ostronet och de härligaste franska syltorna. (undrar var de finns nu när Tabac-restaurangerna hamnat på komposten?)

Full rapport kommer efter hemkomsten.

Kommentarer

Daniel (ej verifierad)
måndag, juni 23, 2008 - 23:32

Särskilt cidern är somliga av oss väldigt nyfikna på, ska bli spännande att få läsa om det

EnKoppZen-Tehus (ej verifierad)
söndag, juni 29, 2008 - 17:41

Hej Bind me, mata mig:
Bara tittar in vad du skriver här. Om du tog energi att blogga detta. Det betyder att det är värd en tanke! Och det är ju det. Frankrike är ett väldigt intressant land.
Hmm. Tabac-restaurangerna, måste slå upp det. Ännu en ny sak att lära sig om. Och äpple cider om de bara innehåller lite alkohol, är den starkaste jag kan dricka, och gärna. Tål inte alkohol annars, tyvärr. Och så man blir liksom vild av det även bara en liten drop ibland. Men tycker vin kultur är intressant annars. Och tycker konsten att dricka som bl a fransmännen/italienare gör är bättre, eller hörde i alla fall att det är det. Små mängd i taget jämtdrucken så där över hela veckan.
Ser fram emot full rapporten.

EnKoppZen-Tehus (ej verifierad)
söndag, juni 29, 2008 - 18:08

Ej, fel uttryckt: Menade mest ...att det är bloggvärd. Och inte bara att det är värd en tanke.
Vill också säga speciellt att Bind mig, mata mig är en av favoriter. Ni skriver intressanta saker på ett väldigt roligt sätt i egen bind mig, mata mig stil.

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer