2008-12-29 av

...För däremellan kommer glühwein

Nästan varje jul blir det fel. Före jul får jag frossande begär efter glögg och köper lite för mycket. När doften (som kanske kan vara en av världens härligaste dofter) gjort sitt visar sig glöggen nästan jämt vara alldeles för illsöt för att kunna drickas mer än en fingerborg av. Så när glöggen känns som att den gjort sitt sådär runt årsskiftet kommer i stället glühweinsuget. Mindre sött, mer citrus, men med samma sköna kryddighet.

Kärleken till tyrolerglöggen kom efter en resa till Florens. Vid ett gammalt torg hade en liten tyrolermarknad bestämt sig för att flytta in. Kombinationen mild italiensk vinter, knöglig bratwurst, stora pannor med äppel- och kumminkryddad sauerkraut to die for, samt rejäla lermuggar med rykande hett glühwein var, hur burleskt det än må låta, ett av mina bästa matminnen. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat släppa det kryddiga vinet, även om någon utspädd soppa på en afterski gjort sitt bästa för att få mig att förkasta det.

Här är ett recept som funkar. Men gör inte som jag och en kompis gjorde. Vi fick glühweinsug och hittade en flaska rött som vi värmde med citron och kryddor. Vinet råkade visst vara en pinot noir i runt 250-kronorsklassen som vännens föräldrar köpt till något fint tillfälle. Hoppsan. Åja, glühweinet blev schyst i alla fall.

Glühwein

1 karaff, 20 minuter

  1. 1 flaska rött vin (inte för tungt och kraftigt)
    1 dl vatten
    1 1/2 dl socker
    1 citron
    1 apelsin
    5 stjärnor av stjärnanis
    1 kanelstång
    1 tsk kryddnejlikor
    1 liten bit färsk ingefära

  1. Skala av den yttre delen av skalet på hälften av citronen och hälften av apelsinen.

  2. Häll upp vinet i en kastrull. Lägg i apelsin- och citronskal samt kryddorna, sockret och vattnet.  

  3. Värm vinet försiktigt, låt det inte koka utan bara småsjuda, cirka 15 minuter.

  4. Pressa i saften från citronen och apelsinen. Sila av och servera med apelsinskivor i muggar eller glas.

 

 

Kommentarer

Angelica (ej verifierad)
måndag, december 29, 2008 - 23:51

Nja. Nog för att Glühwein är gott, men det är mer på samma nivå som te. Kryddigheten saknas i Glühwein, medan den är påtaglig i glögg. Och alla gillar ju kryddigt, ge?

onsdag, december 31, 2008 - 15:20

Hurra för Glyyyhwein! De har bisarrt nog en tysk julmarknad alldeles vid vårt kontor, så före jul blev det ett AW besök med gluhwein och pariserhjul! Hurra för pariserhjul!

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer