Ibland gör man den där scanningen av alla kryddburkar man har och konstaterar att de ser så jäkla jämrans många ut, men att de ändå gör en besviken. Oreganon känns vardagstrist, muskoten för gubbig, mejramen för teeig, körveln ser ut som fiskmatsflagor, salladskryddan är för fejkig, och gurkmejan ska vi inte ens snacka om. Och kaffirlimebladen i frysen har blivit torra och jävliga och sichuanpepparen för gammal. Och den där hing har jag inte greppat riktigt trots att Lisa vurmat för den.

Det är då man tar på sig khakimunderingen, tropikhatten och ger sig ut i hallar och butiker på jakt efter den nya kryddan. Den där som ska frälsa alla maträtter, lägga ett mystiskt shangri-la-skimmer över dem. När man hittar något man faktiskt inte testat vaknar hoppet till liv.

Den här gången blev det cubebepeppar - någon slags indonesisk peppar som skulle ha toner av pinjenötter, barr och lite honung. Det lät spännande. Ju mer jag tänkte på det desto större hopp fick jag för den. Men det blev inte total lycka den här gången heller. Den hade lite beska toner, ett lite kärvt sting och en ovälkommen ton av damm. Är det någon som har något bra tips på hur man kan använda den till något vettigt så shoot. Annars får ni gärna komma med era egna kryddhistorier - favoritkryddor, lyckoträffar och besvikelser.