Ett halvt sekel rakt i munnen
Ibland kan mat- eller smakupplevelser hoppa på en i de mest otippade miljöer. När jag och Boel vespade runt och slog ihjäl tid hamnade vi i den yttepyttiga antikaffären Framtidsantiken intill Odenplan.
De hade lite såna där gängse retrocoola affischer från 50-talet, klockor med gamla 60-talsreklamtryck och andra pinaler för folk som tycker att allt som är snyggt och värt att leva för skedde för minst fyra decennium sedan. Inte alltför ovanligt i antikaffärer alltså.
Det underliga dök i stället upp när vi närmade oss ett glasskåp fyllt med chokladkakor. Chokladkakor från 60-, 70, och -80-talet. Helt orörda med papper som innehavarna kommit över från något gammalt restparti i nån bunker. Nostalgiska ådror gick genom ryggraden när jag hittade de små små röda chokladkakorna med Dennis på som jag alltid tjatade mig till så fort jag hamnade på Tempo med föräldrarna under skiftet när 70-tal gick över till 80-tal.
Och butiken skulle visa sig ruva på ännu äldre godis. Butiksmannen tog nämligen fram en rejäl burk med... inte bara gammeldags karameller, utan riktigt lastgamla karameller. Karameller från 50-talet.
- Det är lite rysk roulette. Vissa innehåller fyllning, och det har hänt lite konstiga saker med fyllningen, sa han och bjöd fryntligt. Vi klarade oss från fyllningssmällen. Så hur smakade det då? Tja, socker, damm och aromer som gått i ide på ett ungefär. Men med lite god vilja och inbillning kunde man i alla fall känna ett halvt sekel passera revy i munnen. Lagrat godis... kan det bli nästa nya stora matvurm?
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9545","attributes":{"class":"media-image size-medium wp-image-130 aligncenter","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","title":"godis","alt":""}}]]
Kommentarer
Nu var väl knappast varken choklad eller karameller bättre på den tiden. Men visst var de betydligt bättre på design av förpackningar! Konstigt eftersom företagen idag satsar så otroligt mycket mera på design.
Välkommen tillbaka.
Länge sedan förra inlägget
På 70-talet så fanns en slags klubbor som jag tänkt på mycket sedan dess. Runda, typ azurblåa i grunden med vita och röda lite oregelbundna ränder, som jag minns det låg den röda randen i den vita.
Så fort jag försöker föreställa mig hur de smakade hajar jag till och jag får flashbacks från den tiden. Jag snodde en sådan klubba när jag var 3 eller 4 år, hade bestämt mig för att jag skulle ha en sån fast mamma sade nej. Hon upptäckte när vi kom ut att jag hade den kvar i handen. Jag fick välja själv om jag ville gå tillbaka med klubban eller behålla den. Jag behållde den.
Nu är jag konsult. Så kan det gå.
Sidor