Tänk dig en cylinder söt vit glass. Ersätt vaniljen med smak av tryffelolja och lutfisk i stället för vanilj och blanda i små bitar urlakad salttorsk. Garnera med rice crispies och en liten rund chokladskiva på kant. Se där! En inverterad torsk- och tryffelrisotto! Mmm. Fyndigt. Självironiskt. Precis så gott som det låter. (Tyvärr.)

Det var avslutningen på vår middag på Zortziko, enligt vår guidebok, New York Times och den lokala pressen en av Bilbaos och hela Baskiens bästa restauranger. Det har kanske varit det någon gång, men det var i så fall för länge, länge sedan. Gå inte dit ens om du blir bjuden!

Några ljusglimtar fanns det. Vinet var en. Fast det var inte lätt att få personalen att rekommendera något vin från den tjocka vinlistan.
— With fish, I recommend a white wine.
Jaha. På det viset. Sedan tog servitören fram en flaska Txakoli, en mycket bekant flaska eftersom vi druckit samma vin på hotellbaren tre gånger redan. Men när vi till sist föreslog albariño, fick vi ett vin från Santiago Ruiz i Rias Baixas, ett kärt återseende och kanske ännu godare än när vi senast drack det på La Cocina i Helsingfors.

Bland smårätterna som serverades först fanns också en mästerlig liten potatissoppa (”flytande potatis”) med tärnad makrill.

Därefter gick det käpprätt.

Först klibbiga svarta nudlar med bläckfisk och grynig ”flytande lax”.

Sedan en pilgrimsmussla, stekt och serverad med rökig ”flytande lök” (det var mycket flytande, inte att förväxlas med sås) och balsamico och lite vallmofrön på för effekt. Både till smak och konsistens förbryllande lik grillkorv. Såhär skulle det smaka om Texas Longhorn hade en pilgrimsmussla på menyn. Fast då hade den nog varit god.

Därefter en stor bit unken hälleflundra utan något flytande till (fast firren flöt förmodligen på rygg när de fiskade upp den). Torr och trådig som torv på utsidan, rå och slemmig inuti.

— Would you like your lamb well done?, frågade servitrisen. En märklig fråga eftersom lammet (som för övrigt var av fin kvalitet) uppenbarligen var stekt i flera timmar. Serverad med citrontimjan och en rödvinsrisotto (inte inverterad), båda illa valda tillbehör.

Och till sist torskglassen. Nej, fy! Här hade det behövts en rejäl utskällning i köket. Var är Gordon Ramsay när man behöver honom?