Han och hans fru har varit smågrisuppfödare i snart 20 år och hör dessutom till de duktigaste i landet. Än så länge kan han betala sina räkningar och känner inte konkursen hänga över nacken. Men hela hans vakna tid funderar han på sin ekonomi. Värre är det för hans kollegor, där nu den ena efter den andra lägger ner. Hans granne sa häromdagen att pengarna och fodret till grisarna räcker högst 14 dagar. Sedan är det slut. Då handlar det inte bara om att byta jobb, utan också ofta om att sälja sitt hem, gårdar som kanske har ägts av släkten under lång tid. Det handlar om att byta liv och hur lätt är egentligen det?
Den tyska dioxinskandalen ledde till att Kina och Ryssland stängde sina marknader för tyska grisar. I stället trycktes de tyska grisarna ut på den europeiska marknaden, däribland den svenska och därmed dök det svenska priset ytterligare. Egentligen borde det vara tvärtom, tyska dioxingrisar borde leda till ökad efterfrågan och stigande priser på svenskt griskött, men denna marknad verkar leva sitt eget liv. Men egentligen är dioxinskandalen bara droppen. Svenska grisproducenter har fått mindre betalt än sina danska och tyska kollegor sedan hösten 2009, fast lönsamheten har varit dålig betydligt längre än så. - Det är tio år sedan det gick riktigt bra, säger smågrisproducenten. I dag täcker inte min betalning foderkostnaderna. Det blir så när man befinner sig i en bransch som inte har pratat pris under 15 år. LRFs förslag att staten ska ge grisproducenterna stöd för de extra kostnader som de har för att följa djurskyddslagen, tycker han är bra. Men han tror att det är politiskt omöjligt. - Men någonstans måste pengarna komma ifrån. Snart kommer vi inte bara se svingårdar försvinna, utan även slakterier, avelsföretag och rådgivning. Men han inser att staten inte kan hålla en näring under armarna. I framtiden tror han att grisproducenter måste gå samman och lansera koncept-grisar, griskött som borgar för olika kvalitéer som lokalproducerat, ekologiskt, hög ätkvalitet, högra djuromsorg osv. Därefter gäller det att förhandla fram fasta priser med slakterierna eller slutkunden. - Det nuvarande systemet med bulkgris som säljs på en marknad där priset varierar vecka från veckan, det tror jag är helt uteslutet. Ett fast pris gör att slakterierna får ta en större smäll när priserna går upp eller ner och det gör också att de anstränger sig mera, säger han. Fast hur många som kommer att vara med i den framtiden, det vet han inte. Han hoppas att han kommer vara det, men han är långt ifrån säker.
Kommentarer
Det här är så beklämmande och jag blir så uppgiven och ledsen när jag läser om det. Och förbannad på alla svenska hushåll som köper danska och svenska dussinkotletter och karréskivor. Har de inte fattat nånting?
Och jag som konsument kan inte ens välja glad gris eftersom det mycket sällan finns att köpa i de vanliga butikerna. Så var syns min efterfrågan nånstans? Jag hoppas och tror att jag lyckats inpränta budskapet i mina barn i alla fall.
Görel, jag tror inte att någon gris är död och glad samtidigt.
Staten är på inget sätt på väg att ersätta grisproducenterna stöd för de extra kostnader som de har för att följa djurskyddslagen. Tvärt om så kommer Staten inte ens längre gå in med ersättning till lantbrukare vars djur smittas med exempelvis salmonella eller ehec, i stället får bönderna själva ta den smällen, eller naturligtvis försöka dölja smittsamma sjukdomar:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ingen-ersattning-for-sjuka-djur_587794...
Det här är oerhört sorgligt. Samtidigt kan man ju på något vis hoppas att det tvingar fram ett annat tänkade hos både bönder och konsumenter, precis som du är inne på Ann-Helen. Jag köper hellre bra gris direkt från en bonde där jag vet exakt vad jag får, än Scans anonyma vaccade bitar.
Det verkar behövas en massiv folkbildningskampanj, som får konsukenter att (förhoppningsvis) förstår vad det är de väljer bort när de köper danskt eller tyskt fläskkött. De konsumenter som bryr sig, vill säga. Och hjur många är de, egentligen? Tyvärr är de nog inte så många som man kan tro.
Mina föräldrar har beslutat sig för att sluta med sin grisproduktion. Vi har haft grisar sedan mitten av 60-talet och 1973 byggdes nya svinhus. Då hade vi integrerad produktion och levererade 2-3000 slaktsvin per år. Idag föds det upp smågrisar med ca 90 modersuggor som levereras vidare till de som specialiserat sig på slaktsvin.
En jättestor investering för att bygga inredning som motsvarade lagkraven gjordes i stallarna 1996 och trots väl fungerade stallar med utrustning går det inte att leva på det. Ett kilo gris hos mina föräldrar kostar ca 20 kr att producera och de får 9,45 i ersättning. Det är inte hållbart och inte konkurrerar de på lika villkor mot utländska producenter vad gäller stallar och djurhållning.
Verkligen trist. Här i Västsverige verkar Gröna Gårdar-konceptet med kravmärkta, gräsbetande nötkreatur och lamm funka rätt bra. Men gris tror jag knappast att de har. Varför? Är det totalt omöjligt att kränga dyrt fläskkött? Någon borde försöka lansera ett gott-samvetes-fläsk som är prissatt motsvarande kostnaderna för uppfödningen. En fin fläsksida är ju egentligen värd sin vikt i oxfilé!
Det finns trots allt en hel eko-gris eller motsvarande att tillgå i Sverige. Min erfarenhet är att det är lättare att få tag i sådan än motsvarande nötkött.
Btw, jag köper hellre eko-gris från Tyskland än industrigris från Sverige. Det är inte nationaliteten som är viktigast.
@Martin, jag tror du vet jag menar.
Problemet är kanske att det rent praktiskt är möjligt att tränga ihop många grisar och kycklingar på en liten yta i fabriksuppfödning, på ett sätt som man inte man göra med nöt. Då kommer ju alltid nån att göra det, och priserna dumpas.
Det som är skrämmande är att så många faktiskt skiter i var maten kommer ifrån och hur det går till innan kotletten eller kycklingfilén hamnar i stekpannan. Man behöver väl inte vara djurrättsaktivist eller militant vegan för att fatta att det är förkastligt. Hur många av karréfyndarna är katt- eller hundägare? Hur svårt kan det vara att dra paralleller?
Och då har vi ju inte ens kommit till hur mycket godare och nyttigare köttet är om djuren har mått bra och fått gå ute.
Jag tror att ett problem är att grisköttet är så anonymt, precis som Margit Richert med flera av er är inne på. Griskött i Sverige har också fått en väldigt låg status, med undantag för julskinkan där vi också under de senaste åren har fått betydligt fler olika skinkor att välja på.
Och inte att undra på, när fläskkött i allmänhet ofta är för magert och smaklöst.
Så med det utgångsläge vi har, finns det egentligen alla möjligheter för de bönder som vill ta fram grisar med olika typer av kvalitéer.
Svårt sånt där. Den svenska produktionen är så hårt reglerad att den tappar sin konkurrenskraft. Hur löser man det? Med ännu fler regleringar? Normalt är jag väldigt snabb att svara stort NEJ på den sortens frågeställning, men det här fallet är knivigt. Det är viktigt med en sund och human köttindustri. Man kanske kan sätta upp importrestriktioner med strafftullar för kött som inte producerats enligt de krav vi ställer på de svenska uppfödarna. Tullarna kunde subventionera svensk grisuppfödning så det blir balans och inte allt för stor prishöjning på fläsk överlag. Men det vore svårt att hålla koll på hur importköttet är producerat...
@Kurt, när det gäller ersättning så syftar jag på att LRF nyligen uppmanade regeringen att ge alla grisproducenter ett djuromsorgsbidrag. LRF menade att djurskyddslagen gör att det blir dyrare för de svenska grisbönderna att föda upp sina grisar, jämfört med deras konkurrenter i exempelvis Danmark och Tyskland. Personligen tror jag att en sådant bidrag aldrig kommer att bli av, av flera skäl, men det visar lite hur desperat man är just nu.
Varför skulle staten särbehandla en sorts näringsidkare genom att subventionera dem med vad det kostar att följa lagen?
kan bara hålla med om det Jonas skriver, här i västsverige finns det många olika leverantörer av ekologiskt nötkött medan fläsket lyser med sin frånvaro. Detta har även pressat ner priset på eko-nöt jmf med den konventionella svenska samt gjort utbudet relativt stort. Det är stor skillnad mot de få skrämda bitarna av eko-fläskkött man kan hitta på coop ibland. Vet någon var man kan köpa delar av eko-gris här på norra delen av västkusten (Halland och uppåt?). För i ärlighetens namn föredrar jag gris framför nöt i de flesta fall :)
med delar av eko-gris menar jag 1/4 eller 1/2 gris el liknande...
@Betraktare, visst är det så. Och det är bland annat ett skäl till att detta bidrag aldrig kommer att bli verklighet. Men det man ska komma ihåg är att detta handlar om lantbruk och det är egen näring. När Europas mjölkbönder hade sin kris för något år sedan, då gick EU in med exportstöd mm. Men då gällde det hela EU, inte bara Sverige.
Jag en efterlyser en grisförmedlarsajt. Där ekogrisbönder och konsumenter kan hitta varandra och man kan handla utan Scan som mellanhand. Kan ingen som är mer teknisk än jag fixa?
"Back to basic" vill jag skriva.
Artikel handlade ej om "ekologisk" jämför med storskalig grisuppfödning.
För den storskaliga gäller idag ett pris på 9.45/kg exkl moms. Dvs slaktvikt. (30% "bortfall" från levande vikt).
Intressant är att Ann Helene anger att högre slaktpriser betalas i både Danmark och Tyskland.
Men undran- nu med de extremt låga avräkningspriser till producenterna.
Har det återspeglat sig i konsumentprierna för svensktr kött?
Vilka beslut tar Scan och andra slakterier?
Vilka beslut tar ICA, Coop, Vivo m fler kedjor?
"Det som är skrämmande är att så många faktiskt skiter i var maten kommer ifrån..."
Jag är ledsen, men jag måste skjuta in en annan infallsvinkel i det hela. Det som är skrämmande är att man inte kan inse att för de flesta människor handlar det inte om grisen haft det bra eller om den ens smakar så bra utan om att det är den 23:e och ungarna är hungriga. Billiga kotletter/kycklignlår/younameit, perfekt!
Nog för att vi på en sajt för matnördar kan sitta och prata om bättre smak, men att säga att det krävs folkbildning är lite väl magstakt. Det krävs pengar, och marginaler för företagarna
Att ingen drar kopplingen till politiken (förutom att föreslå subventioner till en viss typ av näringsidkare (vem blir det nästa gång?!?)) är det riktigt skrämmande. Vi har upplopp och revolutioner i en del av världen som sett inflation på matpriser på 30-50% i vissa fall på grund av exporterad inflation från USAs och EUs QE-program och bank bailouts. Och hemma i Svedela har små företagare svårt att överleva, oavsett bransch, på grund av bisarra regler och "solidariska" skatter.
Bleh.
Men när jag pratade med Dirk van der Krogt på Ekologiska lantbrukarna inför min julskinkeartikel här på Taffel http://taffel.se/artiklar/grisjakten-pa-spaning-efter-ekojulskinkan så lät han positiv till det nya avtalet med Scan. Tror du då inte att det kommer ge resultat, Ann-Helen?
@Anna B: Visst har KRAV-grisproducenterna generellt en bättre lönsamhet, inte minst för att de på senare tid har varit aktiva och förhandlat sig till bättre priser och flyttat sig mellan olika slakterier. Men även deras pris är kopplat till vad de konventionella producenterna får. Personligen är jag också skeptisk till hur Scan tidigare har hanterat försäljningen, när man alltid sa att KRAV-grisar inte var något som gick att sälja.
Men vem vet, kanske har man ändrat sin inställning nu.
Arvid R: Visst, jag kan hålla med. Det finns något förmätet att sitta och kräva högre matpriser, när man vet att det finns de som har det skralt i plånboken. Samtidigt går det inte att komma ifrån - du får vad du betalar för. Samtidigt så tror jag inte att mat måste vara svin-dyr (ursäkta den billiga ordvitsen) för att den ska vara bra. Men vi behöver ha fler kvalitéer att välja från.
Självklart spelar politiken roll, särskilt i de fall som du nämner. Men i gris-fallet handlar det mera om marknadskrafter.
Det vore önskvärt att det gick att ställa som upphandlingskrav att köttet som serveras på svenska institutioner (sjukhus, skola, förskola, ålderdomshem, fängelser etc) ska vara uppfött enligt svensk djurskyddslagstiftning.
Att det inte går, eller görs, är absurt.
Sen är det tyvärr så att svensk djurskyddslagstiftning till trots, så har många industrigrisar det ytterst marginellt bättre än tyska och danska grisar. Så länge företag som ex. Blacksta by gård kommer undan med sitt djurplågeri (minns bilderna från Djurrättsalliansen http://www.djurrattsalliansen.se/inrikes/nytagna-bilder-fran-blackstaby-...)
så tror jag det är svårt att motivera många konsumenter att köpa "svensk" gris, när allt "är samma skit ändå".
@nickopicko: Ja, jag tror att det är en stor orsak till griskrisen - att många konsumenter inte tycker att det är särskilt stor skillnad mellan svenska, danska och tyska grisar.
När det gäller Blackstaby gård så är det en pr-kris utan like. När en person som är front för hela grisnäringen blir påkommen med så gravt djurplågeri, då är det kris och panik. När karln dessutom blir frikänd, på mycket suspekta grunder, då sjunker förtroendet ytterligare.
När jag ser filmen från Djursättsalliansen blir jag så himla ledsen, det är så j-a förfärligt, att detta sker, svensk djurlagstiftning till trots. Fan, ibland tror jag att alternativet är att alla blir vegetarianer. Trots att jag älskar kött. Men det finns för grova pengar att tjäna.
Angående stöd till näringsidkare verkar ju ingen tycka att det var något konstigt med att staten gick in och räddade Saab, så varför då inte stödja en annan bransch i kris? Tycker att det är ganska märkligt att Sverige som land tillåter import av livsmedel som är framställda med lägre krav på djurskydd, miljöpåverkan etc, än vad som ställs på landets egna producenter. Lösningen för grisproduktionen ligger nog tyvärr inte hos privatkonsumtionen som många verkar tycka, utan det måste till ändringar i storkökens upphandlingar och detaljhandelns makalösa girighet.
Att grisgårdarna går omkull är bara bra. Och ju fler desto bättre - både för grisarna och för konsumenterna! Köttätande är ohälsosamt, oetiskt, enormt resurskrävande, och extremt egoistiskt i vår svältande värld.
Så snyft snyft vad synd det är om kallt beräknande djuruppfödare för vilka djuren inte har något värde alls - utom i pengar.
Och snyft snyft vad synd det är om köttkonsumenterna som gärna äter djurens dödsångest bara de får sin sjukliga matlust tillfredsställd.
VIDRIGT!
Sidor