Rädisor: Nya sorter i landet och på tallriken
När nu nattfrosten förhoppningvis ger med sig och värmen kommer tillbaka så blir det hårdsatsning i trädgården här hemma. Skotten av squash, mangold, bondbönor och selleri har redan skjutit i höjden ute i växthuset och snart ska vi så på friland.
Jag säger "vi" men det är min man som är chef i trädgården. Vi har nämligen uppdelningen att den som lider mest/är mest engagerad får bestämma över just det området, och efter att ett år ha lurat med honom på en komplicerad potager-odling i ett dekorativt diagonalmönster (som han sedan svor över hela sommaren när det var dags att rensa och gallra) så tycker jag numera att det där med raka rader kanske inte är en så dum idé ändå.
Under våren har jag noterat ett ökat utbud av rädissorter ute i butikerna, vilket säkert är ett resultat av det utbredda intresset för hemmaodling. Spetsrädisor ser man lite här och var och jag fick även tag i vita rädisor, som säljs under namnet ping pong. I fröhandeln kan man hitta massor av roliga ekosorter att odla själv med förföriska namn som istapp, pink beauty och plum purple. Vi köpte en påse med blandade fröer för att se vilka vi tycker bäst om.
Rädisor är en av mina favoritgrönsaker, just för att de är så enkla tillbehör. Färska naturligtvis, där den krispiga konsistensen får triumfera med bara en enkel vinägrett, eller marinerade i en bunke med kallt saltvatten och kanske en skvätt citron.
Men rädisor är även goda varma. Förväll dem snabbt så att inte färgen försvinner helt och servera med en klick smör och klippt gräslök eller släng i dem allra sist i en gryta med somrig minestrone.
På franska Rivieran toppar rädisorna nästan alltid en salade niçoise. Då har de först kryssats eller skårats och sedan fått dra i kallt vatten så att absorberingen fått dem att slå ut som små tulpaner eller pinjekottar. Kallvattentricket är också bra om rädisorna är i skarpaste laget eller har mjuknat i kylen. Och av någon märklig anledning smakar rädisorna dessutom mycket bättre i förskolebarnens munnar om de först skurits till små möss. Har ni några fina rädistips så får ni gärna dela med er av dem.
Kommentarer
Man kan gärna också odla rädisans större kusin (eller det är ju eg samma art) rättikan, t ex asiatisk daikon. Man skall passa på och odla dem tidigt och sent på säsongen, mitt under sommaren kan det bli alltför varmt och torrt.
Ja högsommarrädisor blir lätt i starkaste laget. Daikon är gott och så går den ju utmärkt att svarva också. Blev även lite nyfiken på sorten München Bier som gick att äta med fröbaljor och rubbet(se länk till Runåbergs). Någon som har provat den?
Pacman eatin' pacman...
Brukar du aldrig koka dina rädisor, och servera med smör?
Peter: Jo, skrev ju det :) Men bara snabbt, annars blir de tradiga. Pacman är ju också ett lysande införsäljningstrick till det unga gardet!
Aj, jag skippade ett stycke, gick till salladen direkt, skyller på kaffet... Har själv aldrig kommit mig för att koka dem, det var därför jag undrade. De brukar gå åt under matlagningen.
Din dotter kommer säkert uppskatta mössen, ett Martha Stewart-trick, glömde jag visst att skriva.
Hoppas hon inte lider av minnet av när hon fick smaka rå rädisa i somras...kanske en rödvit mus är precis tricket som får minnet att flykta.
Jag älskar också rädisor, doppade i massor med salt. Men har inte provat att koka dem, men det ska jag testa nu när jag läst det här. Kanske redan imorgon! :)
Min dotter skrattade högt av förtjusning när hon fick se din rädismus. :)
Annars är jag helt såld på kålrabbi som påminner något om rädisor. Dessutom har grönsaken ett sådant oerhört charmant namn på engelska - kohlrabi...
Hanna: Saltdopp är härligt (kanske Peter J:s örtsalt?)
Ann-Louise: Ja du ser! Jag har inte tänkt på kopplingen till kålrabbin, men den är ju supergod den med. Prova Lisas recept om du inte redan gjort det: http://matalskaren.taffel.se/2008/04/13/sondagsblues-i-koket/
Gott bröd (levain?)med mycket smör, skivade rädisor + flingsalt.
Mums
Just det, Örjan: smör och flingsalt är grejen!
Tips från Prune:
rädisor, salt, mycket mjukt (vispat) smör att doppa i. Gott gott gott.
Och så har familjen Billing inte bara en fin trädgård även om nu maken är huvudansvarig. Familjen billing har också växthus :). Jag är väldigt avis!!!
Jag har gått och stirrat på ett litet citrusträd i blomsterhandel rätt länge. Det är mindre kul när man drabbas av ohyra däremot.
Vääääldigt avis är jag på det växthuset... Orkisar älskar växthus...
Vispat smör, mmm så gott
Raring, det är klart att du och orkisarna borde haft ett växthus :)jag är otroligt glad för vårt. Framför allt för att jag kan knipsa kryddor om vintern. Vi har ju ett kallväxthus med frostvakt, så det är bara de mest robusta sorterna som klarar sig. Och apropå citronträdet så gjorde vi en helblunder förra sommaren och lät det stå kvar inne med följden att det utvecklade sköldlöss. Nu står det halv skalperat och skrubbat som en trött pinne i trädgården.
jag älskar rädisor. äter dem precis som de är. om jag måste kan jag blanda i dem i en sallad men jag föredrar att helt ogenerat äta upp ett helt knippe alldeles själv!
Sidor